Ibland känns livet rätt OK, men så ibland tar det tvärstopp.
Det har det gjort nu.
Vi skrev ingen blogg igår av ett enda skäl: vi är
jätteledsna och trötta.
Inte nog med att vår vän Frasse lämnat oss och att Stationskatternas matte är sjuk. Igår fick vi besked från veterinärerna som
behandlat Z, eller Zorro, som han heter, att det inte finns mer att göra för
honom. De gav oss rådet att han skulle få somna in och idag på morgonen har det
skett.
Zorro såldes från katthemmet för några år sedan tillsammans
med en annan katt. Vi försöker alltid hitta bra hem åt våra katter, men ibland
misslyckas det tyvärr. Så blev det för Zorro. Han borde fått veterinärvård för
länge sedan för sin hosta och för sitt svårläkta sår på svansen. Istället fick
han springa ute. Matte struntade helt enkelt i att hjälpa honom.
När hon sedan kom på att hon inte kunde ha katterna kvar
fick hon lämna tillbaka dem till katthemmet. På fråga om det var några problem
med katterna svarade matte att det inte var det. ”Han har ett litet sår på
svansen, men det läker snart”. Det har inte läkt på flera månader trots att han
fått olika behandlingar på katthemmet. Om hostan och öronen sas inte ett ord.
Vi märkte mycket snart att Zorro hade problem inte bara med
såret på svansen utan även med andningen och öronen. Dessutom var han lite
uttorkad och tunn i hullet. Detta ledde till det första akutbesöket på
djursjukhuset för hans del. Det följdes
av flera.
När ett djursjukhus sa att de inte kunde göra mer för honom
rekommenderade de Regiondjursjukhuset i Strömsholm. Meningen var att de skulle
gör 2 undersökningar på honom där. Vid besöket hade den röntgenapparat som
skulle användas till den ena undersökningen gått sönder. Planen var då att
blogghjälpen skulle skjutsa tillbaka Zorro dit idag på morgonen och vara där
7.30.
Men så igår ringde man från det ena djursjukhuset. De två
veterinärerna på de olika sjukhusen hade talat med varandra och kommit fram
till att det bara skulle bli jobbigt för Zorro med flera undersökningar och att
han ändå inte skulle kunna bli frisk. Vi tvingades då ta det svåra beslutet att
boka tid för honom att somna in. I morse hämtade blogghjälpen honom på
katthemmet. Det var ett tungt och svårt uppdrag, men man måste inse när en katt
inte orkar kämpa mer.
Denna underbara kille gick själv in i transportburen. Han
var alldeles stilla under bilfärden. När vi kom fram fick han först en lugnande
spruta. Han kräktes lite av den. Sen hoppade han ner på golvet och la sig under
en av stolarna. Blogghjälpen lyfte upp honom och la honom i sitt knä. Där låg
han alldeles stilla med sitt huvud i hennes ena hand. Han blev allt sömnigare
och när han sov djupt gav veterinären honom den överdos med sömnmedel som
gjorde att han lugnt och stilla somnade in. Blogghjälpen smekte honom hela
tiden och kämpade för att hålla tårarna borta så länge han andades. När han
inte längre gjorde det kom tårarna forsande. Hon stannade en lång stund hos
honom, smekte hans ansikte och sa till honom att vi gärna hade gått vidare om
det funnits minsta hopp för att han skulle bli frisk eller åtminstone inte
lida.
En sån här dag känns det mesta futtigt och ovidkommande.
Till och med det faktum att nån uppenbarligen tycker vi är ett dåligt katthem
och försöker komma in och säga det på bloggen. Det är anledningen till att vi
tvingats lägga in en spärr för vilka som får kommentera för ögonblicket. Det här är min blogg och här bestämmer jag
vilka som är mina vänner.
Som ni märker kan man fästa sig lika mycket vid en
katthemskatt som vid en ”egen” katt. Zorro sörjs och saknas av många på
katthemmet. Jag vet att mina bloggvänner också sörjer honom, trots att han
aldrig varit bloggkatt. Blogghjälpen
säger att det känns som ett öppet sår inom henne. Jag önskar så att han fått
åka till det andra djursjukhuset idag och att de hade sagt att det fanns mer
att göra för honom. Men den här gången var det inte så.
Sov gott, fina Zorro. Vi kommer inte glömma dig. Du kommer väl att vara över katthemmet där uppifrån? Vi behöver din värme och empati allihop, alltid.
Det blev ett långt inlägg, kanske det längsta som skrivits på vår blogg, men vi tycker Zorro är värd det.
Oj, så tråkiga nyheter om Zorro! *tårar på nosen* Ibland går det ju så, att det inte räcker till hur man än försöker hjälpa och behandla en katt, och detmåste man acceptera. Det som gör oss så arga och ledsna, är att Zorro har fått lida i onödan. Varför kunde inte hans matte söka hjälp i tid? Nog måste en familjemedlem, som katter ju är, vara "värd" att få hjälp och sjukvård? Det är ju inget dött ting eller accessoir, utan en levande varelse. Kurr och burr.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, Vi är också väldigt, väldigt ledsna över att Zorros matte inte gav honom den vård han, faktiskt enligt lag, hade rätt till.
RaderaLedsna,det är tungt nu. Förstår inte hur man kan se sin katt må dåligt utan att göra något åt det. Skönt att Zorro fick komma till katthemmet för även om det inte gick bra så fick han en sista tid med omvårdnad och kärlek.
SvaraRaderaVi tycker att alla på katthemmet är fankattiska bara så att ni vet det. Tröstbuffar
Dui och Deco, den end trösten vi idag ser är att vi gjorde allt vi kunde för Zorro.
RaderaDet var verkligen ledsamt att det till slut inte fanns något att göra för Zorro, när vi nu kämpat så hårt för att hjälpa honom... men att låta honom tassa över Bron är också ett slags hjälp, för det hindrar i alla fall att han lider. Vi sörjer honom allihopa och dessutom känner vi stort medlidande med stackars Blogghjälpen, som mår så dåligt just nu... till henne skickar vi all spinnhealing vi är mäktiga, och mattarna sänder varsin varm kram samt massor av böner!
SvaraRaderaTröstbuffar från klosterkatterna genom Imma, abbemissa.
Imma, vi tackar för allt stöd. Det behövs just nu.
RaderaSå trist med ytterligare en kisse som vandrat över bron.
SvaraRaderaMen ni människor har ju det ansvaret att hjälpa oss den dagen det är dags.
Zorro hade det i alla fall bra den tid han bodde hos er.
Sigge Svamphund, visst har vi det ansvaret. Synd att Zorros matte inte tog det ansvaret i tid.
Raderatråkigt att det gick så....men ni har iaf gjort så mkt mer än förra ägaren...ni bryr er
SvaraRaderaHelena Westerlund, ja vi gjorde allt vi kunde för Zorro, och vi hade gjort mer om det hade hjälpt honom.
RaderaFy, vilket tråkigt besked ;( Stackars Zorro och stackars er allihop <3 Hemskt när man måste ta det beslutet, men man gör det man måste, för kattens skull. Han har fått all den hjälp han kunnat få av er, och trots sjukdom hade han det bra hos er.
SvaraRaderaFortsätt att kämpa för katterna, ni gör ett fantastiskt jobb för dem, oavsett vad någon annan säger.
Kram på er från Beata, Doris, Sunny och matte <3 <3
Beata, Doris, Sunny och matte. Ja vi kommer fortsätta kämpa för Zorros kompisar nu. Och tack för berömmet!
RaderaMen fyjam vilka tråkiga nyheter! Man blir så arg för det är så onödigt, tänk om hans förra människor bara hade tagit sitt ansvar och gett han verinärvård i tid, då hade han kanske levt idag och varit frisk.
SvaraRaderaVi tycker så synd om blogghjälpen också, vi vet att även om hon är snål med godis så gör hon verkligen allt för er katter. Vi skickar massor av tasskramar och tröstnosbuffar till henne
*nosbuffar*
Alice, vi tror att han mycket väl kunde levt idag om han fått hjälp i tid. Tack för tasskramar och tröstnosbuffar!
RaderaSkickar tröstegos och varma tasskramar. Tänker på er.
SvaraRaderaKolfart och Gräddnos, även om inget kan ge oss Zorro tillbaka känns det fantastiskt med allt stöd.
RaderaSå många tråkigheter. Hur man först kan välja att ta hand om en hemlös katt och sedan behandla den illa och inte se att den behöver komma till veterinär förstår vi inte. Stackars, stackars Zorro. För oss råder det ingen tvekan om att du Stellan, Blogghjälpen och alla andra på Katthemmet gör ert yttersta för att alla katter ska få det bra. Tröstbuffar i massor
SvaraRaderaSambo och Roxy, vi förstår inte heller att man kan handla så. Man är inte bara enligt lag skyldig tt ge sin katt adekvat veterinärvård, det står dessutom uttryckligen i det avtal man skriver under med katthemmet när man övertar sin katt från oss.
RaderaFina ni, som ni kämpar och kämpar <3 Ge inte upp. Det märks på så många sätt att ni gör allt gott som står i er makt, för både djur och människor. Stor kram till er!
SvaraRaderaEsbe, tacksnälla Esbe för de orden. De värmer.
RaderaÄlskade vännen...livet är orättvist.. men minns att ni gör ert allra bästa hela tiden!
SvaraRaderaStora varma kramar
Malin
Malin, visst är livet orättvist. Visst gör vi vårt bästa, men det är ändå så sorgligt när det inte räcker.
RaderaFine Zorro, vad människor kan vara grymma och ansvarslösa!
SvaraRaderaXantippa
Xantippa, ja man får se mycket i vår "bransch" tyvärr. Som tur är finns det många djurvänner också!
RaderaDet var hemskt sorgliga nyheter om lilla fina Zorro. Man har ju hela tiden hoppats att det till slut skulle finnas en behandling som skulle göra honom helt bra. Det måste ha varit fruktansvärt tungt för blogghjälpen och alla andra på Katthemmet, som kämpat och gjort allt för att han skulle få den vård han behövde. Nu behöver han i alla fall inte lida längre. Och han fick somna in i knät på någon som älskade honom.
SvaraRaderaSå synd att det inte går att sålla bort oseriösa och totalt olämpliga kattköpare från katthemmen. Ni kämpar ju och gör allt för katterna och för att de ska få nya bra hem. Och så dyker en sådan här fruktansvärd människa upp och lyckas till slut ha ihjäl den stackars katten, som haft turen att komma till er! Vad jag tycker om den förra matten och hennes avskyvärda beteende lämpar sig inte för skrift.
Marie, vi hoppades också in i det sista, men den här gången räckte inte det. Visst är det synd att det inte går att sålla bort alla olämpliga kattägare. Jag tror det du och många av oss andra tycker om den här matten är olämpligt att skriva. Men känslan är stark!
RaderaLille Zorro <3
SvaraRaderaÄr glad att han blev älskad och fick massa kärlek sin sista tid men enormt tråkigt att han behövde gå för tidigt för hans tidigare människor inte sökte hjälp tidigare. Blogghjälpen är beundransvärd och en stor förebild för mig ! Hur hon orkar och tar sig igenom allt det tuffa förstår jag inte men det är tur att hon finns. Katterna egna hjälte.
Väldigt tråkigt att någon försökt komma in på bloggen och säga att ni skulle vara ett dåligt katthem, Förstår inte alls hur ni skulle vara dåliga? Hos er blir katterna verkligen bra omhändertagna och alla katter ses som egna små personligheter och inte bara en katt i mängden. Personligen tycker jag ni är det proffsigaste katthem jag besökt !
Kattfamiljen, vi är också glada över att vi kunde hjälpa Zorro hans sista tid. Vi önskar bara han kommit till oss mycket tidigare, ja att han aldrig hamnat hos sin förra matte. Vi tackar för berömmet. Vi gör så gott vi kan för alla katter.
Radera