Visst är livet konstigt ibland. Jag och mina kompisar här på katthemmet har nog haft tur i livet, trots allt. Visserligen har början på våra liv ofta varit eländiga, men jag tycker i alla fall att det är bättre att ha det eländigt i början, om man nu absolut måste ha en eländig period i sitt liv, och sedan få det bra, än tvärtom.
Men sen kan jag ju inte åta bli att fundera över varför vi ska behöva ha det eländigt nån gång i livet. Varför kan inte människor inse att vi är kännande varelse med känslor. Vi kan bli ledsna, rädda, glada, busiga, roliga - precis som tvåbeningar. Vi är inga varelser som beter sig som robotar.
Sen är det också konstigt att många bedömer oss efter utseende. Min vän Frasse har idag berättat historien om en liten kattunge
som hamnade hos en matte som man verkligen inte skulle döma vare sig efter utseende eller beteende. Tänk om det fanns fler som hon!
Jam, ni har ju tur i oturen som blev räddade av ett katthem till slut. Tindra och Viska jamar om det ibland.
SvaraRaderaFörstår inte heller varför vissa människor inte ger sina katter ett bra liv HELA livet ?!
SvaraRaderaVisst hade den lilla kattungen en väldans tur som satt utanför "rätt" ställe vid rätt tidpunkt :)
Vilken fin berättelse Frasse jamade om! Såna blir man glad av!
SvaraRaderaVisst är vi många som har haft en jamarns tur i oturen att få komma till katthemmet, Men det bästa hade varit som du jamar att alla katter får det bra hela livet.
*nosbuffar*