Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.
Där satt vi nu i vår fina bur med mat, friskt vatten, ren toa och människor som försökte ge oss så mycket tid de kunde. Så fort nån kom in i buren kröp vi ihop i nåt hörn och när människorna närmade sig fräste vi, så de skulle förstå att vi var jättefarliga och inte gick att klappa eller röra.
Konstigt nog fanns det en del människor som inte alls uppfattade våra kraftfulla signaler, utan som ändå klappade oss. Jag minns fortfarande första gången nån försökte klappa mig. Jag vet inte vilken känsla som var starkast – rädsla, ilska, förvåning eller vad det var. Jag försökte så klart smita undan, men den här människan höll kvar mig.
Jag minns bara att jag tänkte nu dör jag. Var det här allt livet hade att erbjuda mig? Så meningslöst allt var. Men, jag dog inte. Plötsligt slutade människan hålla i mig och jag gick sakta undan. Människan tittade vänligt på mig och sa med mjuk röst, det var väl inte farligt? Ingen är dum mot dig här. Du kan känna dig alldeles lugn.
Nåja, alldeles lugn kände jag mig förstås inte, men jag fick en liten tankeställare…
Mer i morgon.
Findus
Klart att du trodde att din sista stund var kommen. Tur att det inte var så. Tänk att man ska behöva vara så rädd för någon som vill klappa..Nosbuff
SvaraRaderaDin stackare, så rädd du måste varit när du blev klappad för första gången. *sniff* Vem skulle inte fräsa och slåss efter att gått igenom det ni gjorde. *snörvel* Skönt att ni har det bättre nu.
SvaraRaderaPuh, vilken pärs för dig! Allt var ju så ovant, och till råga på allt vill människorna komma nära. Tur att du märkte att människan inte gjorde dig något, annat än att klappa lite. Kurr och burr.
SvaraRaderaHEj Dui och Deco. Visst är det konstigt att man kan vara rädd när nån försöker vara snäll. Men så var det.
SvaraRaderaHej Sippo. Ja, vi levde rövare ordentligt i början på katthemmet. Det tog tid innan vi fattade att det var snälla människor där.
SvaraRaderaHej Findus, Isak och Rasmus. Det var en riktig pärs i början på vår vistelse här på katthemmet. Konstigt att man blir så rädd när det ju finns många som vill en väl.
SvaraRadera