måndag 15 december 2014

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Idag skulle blogghjälpen åka till vettisen tidigt på morgonen med två av mina kompisar. Hon ville ta en foto av mig, men jag tyckte det var för tidigt, så jag totalvägrade. Det kan ni se på dagens bild.

Jag läser ofta om hur människor i ett välmående land som vårt anser att de kan behandla oss katter hur som helst. Vi är inget värda och när vi kostar pengar kastas vi ut. Någon ansträngning för att behålla oss görs inte av såna ynkliga människor.

Så läste jag om denna sanna kattälskare  som tvingats fly från ett hemskt krig i sitt hemland. Trots en flykt som mycket väl kunde betytt hennes död, vägrade hon överge sin katt. När hon och katten, trots stora umbäranden, nått Italien, var matte ändå tvungen att lämna katten till myndigheterna för att själv kunna fly vidare till tryggheten i Sverige. Anledningen var att katten måste ha ett pass, och säkert också vaccineras. Hon blev lovad att återfå katten när detta ordnats. Det väntades ta ca en månad.

Väl i Sverige gav matte inte upp. Hon lyckades få hjälp av organisationen Hopp för hemlösa som hjälper hemlösa och utsatta djur. De, tillsammans med Djurskyddet Westra Wermland startade en insamling och i början av nästa år ska allt vara klart så att den lilla katten får återförenas med matte.

handlar en riktig djurvän!

16 kommentarer:

  1. SÅ borde alla kämpa för sina katter!

    Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjulia Huller om Buller - där tänker vi exakt lika!

      Radera
  2. Det är underbart att få läsa fina och kärleksfulla berättelser om katter och deras människor också, inte bara om de katter som behandlats värre än illa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, visst behöver vi positiva kattnyheter också.

      Radera
  3. Åh, här fick vi tårar på nosen allihopa av berättelsen. Tänk om alla katter kunde få en sån matte! *drömmer*
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, jam, jag önskar att det vore så.

      Radera
  4. Jag blir så glad och rörd av att läsa berättelsen. Vilken djurvän! Tycker precis som Alice: "Tänk om alla katter kunde få en sån matte!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marie, jam, då skulle inte så många katter behöva stå i kö för att få en plats på ett katthem.

      Radera
  5. Underbart med goda kattnyheter!!! Bra att du sätter ned tassen gällande blogghälpens blixtrande i tid och otid! Hon kan ju inte bara rusa in till er när som helst å börja fota.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sven, nä! Blogghjälpen måste lära sig vem som bestämmer.

      Radera
  6. Det är minsann en riktig djurvän som anstränger sig så där för sin familjemedlem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, ja, det är verkligen rörande att läsa om nån som verkligen ställer upp för sin katt!

      Radera
  7. Vilken rörande historia, och det bästa av allt är att den är sann! Vi får inte glömma att det inte bara finns dummisar, utan också människor med hjärtan av guld <3
    Kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunilla, Simba och Tasse, ja, den är sann. Skulle gärna vilja läsa fler sanna berättelser om människor som kämpade för sin katt.

      Radera

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?