Igår lovade jag ju att börja presenterea mig. Det gör jag på det här sättet:
Jag och min syskon föddes på en balkong hos en farbror. Han hade många katter. Alldeles för många har man berättat senare för mig.
En dag hörde vi att han ringde till några som hette Södertälje Katthem. Då var vi jättesmå, mina syskon och jag. Han sa att han inte kunde ha kvar katterna och sa att de måste hjälpa till.
Vi förstod inte vad det handlade om, men det kändes i luften att det inte var nåt bra som hände. Rätt som det var ringde det på dörren. Det var några människor som sa att de skulle hjälpa vår ”husse” genom att ta hand om några katter. Människorna valde ut mig och ett av min syskon. Vi sattes i en låda och bars ut ur lägenheten.
Gissa om vi var rädda? I morgon ska jag berätta mer.
Men nu ska jag berätta om min kompis Lilja. Hon berättar så här.
Jag låg två dagar under soffan och kollade in läget i mitt nya hem. Så i morse när matte la ett godis framför mamma, tyckte jag det luktade så gott så jag for fram jättefort och snodde åt mig godiset. Mamma blev inte så glad, men hon fick ett annat godis av matte.
Sen jamar jag så här via min matte:
Lilja hälsar att hon har det bra och
---har blivit mycket klappad
---har blivit borstad
---har massor med ställen att krypa under och klättra upp på (fast det lät lite läskigt när en hel hylla böcker drogs ner på golvet)
--- det var ganska kul att sitta i fönstret bakom gardinen och titta på när matte kröp runt i alla rummen och letade efter mig under möblerna
--- det är så pass bra att jag spinner jättemycket
--- fast när nya matte lyfter upp mig säger jag ifrån (än så länge)I morgon ska jag fortsätta berätta om mig. Och kanske nåt om Lilja (som numera heter Siri). Eller så dröjer det lite innan Siri berättar mer. Vi får se.
Klart att ni blev rädda. Vem skulle inte bli det om man helt plötsligt blev placerad i en kartong. *ryser*
SvaraRaderaAngående Lilja, så är vi jätteglada för hennes skull och hoppas att hon snart vågar sitta i famnen också. Men vi protestjamar mot namnet, Lilja var ju jättefint ju.
Vad rädda ni måste varit, när man inte har en aning om vad som ska hända.Den där husse verkar inte ha varit någon vidare husse.
SvaraRaderaSkönt att det går bra för Lilja, hon är ju tuff som både blivit klappad och borstad, verkar lovande och säkert jätteskönt att mamma är där också.
Madeleine, nu är vi jättenyfikna på att höra mer om dig.nosbuff
Infångad av okända 2beningar är något vi känner till. Jamars otäckt är det! :-(
SvaraRaderaSkönt att höra att Lilja njuter av nya livet!
Nosbuff
Du är ju en liten skönhet! Väntar med spänning på resten av din historia!
SvaraRaderaDet låter som om Lilja/Siri (vilket fint namn!!) har det jättebra! Och alla katter är inte knäkatter - andra väljer själva när de vill vara/bli det.
*fnissar för Maurice protesterar VÄLDIGT om man lyfter upp honom... Och det betyder inte att han inte är kelig - för det är södra Sveriges kelsjukaste katt... *fniss
nosgos å gottisar nosbbuff å virkade råttisar
Maurice & Kajsa
Det gick ju jättebra för dig att tassa ner ditt första blogginlägg! Vad läskigt att bli satt i en låda sådär! *morrhårsdarr* Vi ser fram emot att få höra fortsättningen.
SvaraRaderaVad kul att höra om Liljas framsteg! Siri heter vår gammelmatte också.
*nosbuffar*
Lilla gumman, att få börja sitt liv med sådana chockartade upplevelser! *tröstbuff* Men skönt ändå att du fick ett syskon med dig som sällskap, och nu vet du ju att du kom till ett jättebra ställe där de verkligen älskar katter och tar väl tass... eh, hand om oss.
SvaraRaderaSkönt att höra att Lilja/Siri har det så bra i sitt nya hem och har fått en matte som förstår sig på hur en vilsen misse känner sig! Fast vi jamar lite instämmande med Sippo - vad var det för fel med namnet? Lilja är väl jättevackert! Och det finns svarta liljor, hälsar matte, om det var därför hennes matte bytte namn på henne. Vi fick behålla våra namn när vi kom hit, och det fick Sixten och Assar också fast matte hade svårt att vänja sig vid dem (särskilt Assar)...
Tass från Majsan, som också hälsar från Jenny och de andra klosterkatterna.
Klart att det var otäckt att hämtas i en låda sådär, men jag gissar att du ändå hade tur som fick komma ifrån den där gubben. Den hussen ger jag inte mycket för.
SvaraRaderaÄr jamarglad för Liljas/Siris skull, hon kommer säkert uppfostra sin matte jättebra!
Uschjam, så hemskt att föras bort i en låda, det låter ju som rena kattnappningen. Men liksom Gustav håller jag tassarna för att det åtminstone var ett tass på vägen mot något bättre.
SvaraRaderaSå roligt att höra att Lilja/Siri är i god form. Godisstölden ser jag som ett mycket gott tecken, det tyder på viljestyrka och vitalitet :-)
Ser fram emot att höra mer om både dig och Lilja/Siri framöver!
Tassklappar
Madeleine, det kommer säkert att gå bra för dig oxå framöver. Skönt att slippa bo hos den däringa *dumma* tvåbeningen som inte verkade snäll.
SvaraRaderaJamarskul att höra att det går bra för Lilja/Siri.
Tass
Håller med Frasse om att det ju nästan låter som kattnappning att bli stopad i en lådda på det viset och inte veta riktigt vart man ska hamna ?!
SvaraRaderaSkönt att höra att Lilja/Siri redan gör framsteg hos sin nya matte.
Tänk att hon snodde kattgottiset mitt framför nosen på sin mamma *fniss*
Det är förstås läskigt att komma bort från det enda man känner till, även om det är en husse som kanske inte riktigt klarar av att ta hand om en som han borde.
SvaraRaderaRoligt att höra, att Lilja/Siri funnit sig så väl till rätta, men så verkar hon ha kommit till en jättefin matte också. Hihi, godis kan verkligen få oss att bli tuffa och komma fram. Kurr och burr.
Hej Madeleine.
SvaraRaderaÄr du en prinsessa precis som hon 2benings Madeleine som bor på ett slott?
Härligt att läsa att det går så bra för vår SiriLilja :D
Nosgos
Sippo, vi var verkligen jamarrädda, jag minns det som igår.
SvaraRaderaDui och Deco, det är ju tyvärr ofta så att vi katter inte vet vad som ska hända med oss. Vi är väldigt utlämnade till andras godtycke.
SvaraRaderaMax och Måns, men i ert fall var det ju tydligen värt att vara rädd ett tag?
SvaraRaderaLillies lya, jag ska snart berätta resten om min historia. Det tar ett tag, som ni förstår.
SvaraRaderaAlice, tycker du verkligen det gick bra? Då ska jag fortsätta blogga.
SvaraRaderaKlosterkatterna, det var ingen bra början på mitt liv. Och ännu har det väl inte blivit nån succé, men blogghjälpen säger att vi får vänta och se. Det ska nog gå bra.
SvaraRaderaGustav, du ska få höra vad som hände sen...
SvaraRaderaFrasse, det är mycket att berätta må du tro...
SvaraRaderaM, C, T, S, visst är det kul att det går bra för Lilja. Det är hon minsann värd.
SvaraRaderaKjelle Bus, det var inte alls nånn rolig upplevelse att sitta i en låda och inte veta vad som skulle hända.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, vår förra husse klarade inte av att ta hand om oss, så det var tur att vi kom därifrån.
SvaraRaderaNea, jag ska berätta om mitt namn så småningom. Men jag är ingen riktig prinsessa för jag vill inte ha nån krona på huvet.
SvaraRadera