Idag har jag tråkiga nyheter att berätta. Livet är inte alltid kul, det vet alla vi hemlösa katter.
De som följt bloggen länge kommer nog ihåg katten Boncuk. Hon kallades också Pärlan.
Hon hamnade på katthemmet tillsammans med sina ungar. Boncuk hade blivit illa behandlad av människor innan hon kom in på katthemmet så hon var ganska rädd för människor, av förklarliga skäl.
Hénnes ungar fick snart egna hem, men Boncuk blev kvar på katthemmet ett tag. Så småningom blev hon en av blogghjälpens bloggkatter och fick berätta sin historia för blogghjälpen.
Efter en tid kom en tvåbening som insåg vilken fantastisk katt Boncuk var. Då hade hon blivit jättemysig och var inte alls rädd fär människor. Hon fick flytta hem till tvåbeningen och hennes dotter. Där trivdes hon. Ingen katt kunde ha ett bättre liv. Hon kände verkligen att hon blev älskad och fick så mycket kärlet en katt kan få.
Men så blev Boncuk sjuk. Hon fick åka till veterinären, fick medicin och fick åka hem. Tiden gick, men så blev hon sjuk igen. Än en gång blev hon botad och fick åka hem.
Men i förra veckan blev hon sjuk igen. Hon mådde väldigt dåligt, men det gavs möjlighet att hon skulle kunna klara en tid till, men då måste hon tvångsmatas, för hon ville inte äta.
Matte förstod då att Boncuk hade ont och inte skulle klara sig länge till. Istället för att falla för det som många som bara tänker på sig själva skulle fallit för, tänkte och agerade matte som en riktig djurvän skulle göra. Hon tänkte på Boncuks bästa. Inte på att hon själv skulle kunna ha Boncuk kvar några dagar till. Hennes känsla för Boncuks bästa tog överhanden. Hon agerad precis som alla sanna djurvänner skulle gjort och lät Boncuk somna in. Lugnt och stilla.
Matte och lillmatte är naturligtvis vädligt ledsna. Det är vi alla på katthemmet, för vi har förlorat en kompis. Men vi vet at Skaparkatten tar väl hand om Boncuk och att hon inter har ont längre.
Vi tänker på matte och lillmatte och jag tror att Boncuk tittar på er från sin himmel och säger att ni inte ska vara ledsna. Hon är så glad för den tid ni hade tillsammans och hon har inte ont längre. Nu är det matte och lillmatte som är ledsna, men så småningom kommer ní att minnas alla glada minnen ni hade tillsammans.
-1.jpg)
Så tråkigt att Boncuk inte fick längre tid med sina människor, när hon nu fick komma till snällisar. Hoppas att de fina minnena tröstar en aning i sorgen. *sniff* Kurr och burr.
SvaraRaderaDet är ett tufft beslut att ta som matte eller husse men de ska veta att de gjorde rätt. Annars hade Boncuk bara fått lida och nu fick hon iaf ett riktigt bra hem med människor som uppenbarligen gjorde allt de kunde för henne. Hon har det säkert bättre där hon är nu och när det har hunnit gå ett tag så minns man bara allt fint som katten har gett och alla mysiga minnen. Boncuk finns i våra tankar här hemma! <3 Kramar och gos! (Vi hoppas att du, Nikita, får komma till ett lika bra hem snart!)
SvaraRaderaMed mjukaste smekning av Tassen stryker SkaparKatten bort tåren ur Boncuks ögonvrå och spinner lugnande: "Kära lilla Boncuk, dina älskade mattemänniskor är mycket mycket sorgsna just nu, men de förstod att det var dags för dig att tassa hit till mig när din kropp inte fungerade som den skulle längre... De var kloka nog att göra det innan du fick lida för mycket." "Men tänk om de kommer att sakna mig alldeles ofattbart!?" viskar Boncuk oroligt. "Å det kommer de att göra - men de kommer också att veta att du väntar här på dem! Och precis när du vill kan du smyga ned och hälsa på dem... De kommer att ana dig, som en skugga eller en dröm, och de kommer plötsligt att le eller skratta och säga till varann 'Kommer du ihåg den gången när Boncuk lekte med mig...' - ♥
SvaraRaderaBoncuk ser lättad ut. Hennes små vingar har precis torkat färdigt och hon vippar försiktigt på dem. SkaparKatten rullar belåtet runt på rygg och blommor slår ut runtomkring dem alla. Änglakatterna runtomkring nickar. Jo det där med hembesök känner de till, allesammans.
"Det är fullbordat" spinner de i kör.
TröstTassKramar Wikki
Så oerhört stort av er att låta stackars Boncuk få stilla somna in från sin plåga. Det är absolut inget lätt beslut att ta och sorgen efter en älskad katt är alltid stor, men det är ju skönt att hon fick en så bra kvalitetstid i sin sista familj. Det är ju inte kvantiteten utan kvaliteten på livet som är det viktigaste.
SvaraRaderaMassor av tröstens ord till Boncuks stora och lilla matte!
Kramar om!
Gammelmatte Gitte i Otterbäcken
Tröstnosbuffar från oss!
SvaraRaderaSå tråkigt att Boncuk fått gå vidare, men det är bättre att inte lida i onödan.
SvaraRaderaså bra att Boncuk fick ett bra liv till slut innan hon blev sjuk.
Tassetass
Mimmi, Chicko, Tarzan, Sessan
och matte
Så ledsamt men nu är hon hos Skaparkatten Vi är glada att Boncuk fick en tid med sina människor i trygghet och kärlek. Nosbuff
SvaraRaderaUsch så sorgligt. Vi minns ju när Pärlan och blogghjälpen bloggade tillsammans. Men vi är samtidigt glada över att hon inte behövde lida och att hon inte behövde somna in ensam under någon buske. Hon fick kärlek och omtanke.
SvaraRaderaVila i Frid lilla Boncuk.
Vad sorgligt det är när en katt som äntligen får komma till ett hem där den är älskad inte får mer tid. Men vad skönt att hon ändå fick uppleva den känslan och fick vara hos människor som var kloka och starka att ta det svåra beslutet när det var dags. Matte vet hur svårt det är och skickar extra styrkekramar. Vi fällde alla en rörd tår när vi läste Wikkis vackra ord.
SvaraRadera*nosbuffar*
Vi fick aldrig lära känna Pärlan men är ändå väldigt sorgsna. Ödet borde faktiskt tänka till lite och inte skicka för många olyckor till en och samma katt. Det är inte rättvist!
SvaraRaderaMen liksom de andra vännerna tycker vi att det känns trösterikt att Pärlans sista tid var fylld av kärlek och trygghet.
Tröstkramar och tröstklappar
Findus, Isak och Rasmus, Jag tror att det fina minnena kommer att vara en tröst så småningom, men ännu ett tag framöver kanske det mest är saknaden som känns.
SvaraRaderaKarin, David, Kia och Baileys, visst är det ett svårt beslut att ta när ens vän inte orkar längre. Men jag tror att Boncuk hade det bästa hem hon kunde få de sista åren.
SvaraRaderaWikki, så fint du har skrivit till minne av Boncuk. Jag tror hon visar det för alla sina nyvunna kompisar uppe hos Skaparkatten. Och då kommer det finnas flera katter som visar att du skrivit fint om dem också. Då konner sig Boncuk ännu mera hemma.
SvaraRaderaGammelmatte, visst är det fint av en matte att kunna avgöra när det är dags att ta det svåra beslutet. Och det värsta är att man aldrig kan förbereda sig. Man blir lika ledsen varje gång man tvingas till detta.
SvaraRaderaMax och Måns - tack. Mer behöver man inte säga eller göra.
SvaraRaderaMimmi, Chicko, Tarzan, Sessan och matte, det hade känts ännu sorgligare om hon inte haft det bra på slutet. Nu fick hon några fina år i alla fall.
SvaraRaderaDui och Deco, jag tror vi alla är glada att hon fick det så bra på slutet. Att vara älskad och omgiven av sina närmaste när man somnar in borde vara varje katts rättighet.
SvaraRaderaSippo, blogghjälpen minns så väl första gången Boncuk visade henne förtroende genom att hoppa upp i hennes knä. En fantastisk känsla, liksom det är varje gång en rädd katt övervinner sin rädsla och bestämmer sig för att lita på människor igen, trots att de tidigare blivit illa behandlade.
SvaraRaderaAlice, visst känns det meningslöst på nåt sätt, att en katt som äntligen fått det bra inte får längre tid på sig att njuta. Men ibland tar livet oväntade och oönskade vändningar. Vi kan bara vara tacksamma att Boncuk fick somna in omgiven av kärlek och värme.
SvaraRaderaGunilla och Frasse, livet ter sig inte alls rättvis ibland. Jag är i alla fall tacksam över att Boncuk fick några fina sista år.
SvaraRadera