Efter att de skällt på mig för att jag kissat i sängen gick det några dagar. Jag trodde de skulle ändra sig och vara hemma hos mig eller åtminstone ge mig en kompis. Men så blev det inte. Allt fortsatte precis som innan och jag blev ledsnare och ledsnare och räddare och räddare.
Den enda lösningen till en förändring som jag såg var att kissa i sängen igen. Visserligen hade de hotat att nåt skulle hända då, men jag trodde, liten och godtrogen som jag var, att det var nåt bra som skulle hända. Men det var det inte.
När de kom hem blev de jättearga igen. De sa till varandra: nu får de vi tog katten från ta tillbaka den! Den här kan vi inte ha kvar. Så de ringde till de förra ägarna. Jag blev jamarglad för jag trodde jag skulle få träffa mamma och mina syskon igen. Men mina förra ägare ville inte alls ha tillbaka mig. Ni får lösa det på nåt annat sätt sa de.
Då sa min ena människa jag har inte tid att hålla på med det här. I morgon är det jag som ringer och beställer tid för avlivning!
Jag visste inte vad det betydde, men det lät inte nåt trevligt.
-1.jpg)
Men fyjam så hemskt....jag vågar nästan inte läsa fortsättningen. Fast du är ju där, så det gick ju inte så illa. *pustar ut*
SvaraRaderaJAg tror du kan fortsätt läsa, Gustav, men jag varnar för att det kommer mer tråkigheter.
RaderaUsch fy jamars va taskigt! Jag är såå glad att du inte blev avlivad finis. Då hade jag aldrig fått möta dig här och du hade inte fått komma till fina katthemmet heller.. Och inte varit på gång att få en ny chans.. Jag är såå jamarsglad att du kom därifrån! Nosbuffar och Tröst
SvaraRadera(skulle också avlivas men det slutade inte så här heller ;) )
Rebellen, gissa om jag är glad att jag kom därifrån?
RaderaUsch och fy vilka tvåbeningar. Lilla stackar du, förstår att du vara så ledsen och rädd. Tröstbuff
SvaraRaderaDui och Deco, tänk att mina bloggkompisar förstår hur jag kände men inte mina människor.
RaderaFy, det blir bara värre.. Men det slutade ju på ett bra ställe. Stackars liten du*nosbuff*
SvaraRaderaPelle, jag och ännu värre ska det bli.
RaderaVilken hemsk läsning! Och hur ska det då kännas om man själv upplevt det? *ryser* Vi är så glada för att du nu är på katthemmet. Kurr och burr.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, ni kan ju gissa hur jag kände. Det var inte alls roligt.
RaderaMen fyjam - avliva en kattunge bara för att den är rädd? *frääääääs* Såna borde aldrig någonsin få ha djur! Tur att vi vet att du mår bra på katthemmet, annars hade vi nog inte vågat läsa vidare.
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, jag vet inte hur man kan avliva en frisk kattunge och det förstår inte blogghjälpen eller de andra här på katthemmet heller.
RaderaStackars, stackars dig. Alldeles rädd och dina människor bara skäller på dig. Jag vill bra gärna sätta klorna i benen på dem båda två! Speciellt den som ville avliva dig. *morrar*
SvaraRaderaSippo, de var nog ganska överens om att jag skulle avlivas. Åtminstone var det ingen som försökte hjälpa mig.
RaderaFY JAMARS så okunniga tvåbeningar du bodde hos först, FRÄÄÄÄÄÄÄS, MOOOORRRRR.
SvaraRaderaStackars dig, Ninja
MAN avlivar inte friska katter som dom hade tänkt sig :(:(
hoppas verkligen du får ett bättre boende framöver som verkligen är snälla mot dig.
Tasskram
M, C; T, S, de var ju inte bara okunniga, de var okänsliga också.
RaderaHade det inte varit för att jag vet att du nu är i tryggt förvar på katthemmet så hade jag inte vågat fortsätta läsa din blogg imorgon !
SvaraRaderaFRÄS vilka dumma 2-beningar som ville avliva dig :(
Kjelle Bus, jag förstår att det är läskigt att läsa, men jag kan trösta dig med att det var ännu läskigare att uppleva.
Radera