Idag är vi sena för det har varit möte i SVEKATT, men Blitz hade förberett allt så jag behövde bara lämna över det till blogghjälpen.
Så jag tänkte fortsätta berätta vad som hände när jag kom till mitt nya hem. Jag var som jamat jätteledsen och saknade mamma och syskonen. Nu var jag ensam med människor jag inte kände alls.Jag tyckte de verkade konstiga för de var borta länge på dagarna och jag förstod inte vad de skulle ha mig till då. Jag satt ensam hemma och väntade.
Den där ledsenkänslan gick inte över heller. Tvärtom blev den bara värre. När jag bott där ett tag struntade jag i att gå på lådan när jag behövde. Jag tänkte att jag måste visa människorna att jag ville protestera mot tillvaron på nåt sätt, så jag kissade i deras säng istället.
När de kom hem märkte de förstås vad jag gjort. Oj, oj, oj vad arga de blev! De skrek och gapade och jagade mig, men jag flydde under en soffa där de inte kom åt mig. Efter ett tag hade de lugnat sig, så jag kom fram igen.
De sa åt mig att ALDRIG göra om det där, för då...
-1.jpg)
Hur kan människor vara så elaka?!? Min matte har aldrig skrikit åt mig, fast jag har kissat i hennes säng många, många gånger under de 14 år vi har levt tillsammans... hon vet att jag menar något med det, och så har vi tillsammans klurat ut en lösning som fungerar för oss båda. Sedan flera år tillbaka har jag därför en tyglåda som jag kissar i - där lägger matte sina använda lakan, så att jag känner mig trygg med hennes doft. Och om hon bara sköter lådan åt mig, kissar jag inte längre i hennes säng...
SvaraRaderaTass från Imma, abbemissa, som också skickar tröstspinn till dig.
Imma, så bra hade inte jag det. Det var ingen som ens försökte förstå mig.
RaderaMen fyjam för såna människor! En katt som mår bra och är trygg kissar inte i sängen och vad hjälper det att skrika åt någon som inte mår bra? *skakar på morrisarna*
SvaraRaderaMatte berättar att hennes förra katt Oscar kissade jätteofta i hennes säng när han flyttade hem till henne. Han hade blivit väldigt illa behandlad innan och var inte alls någon tryggis. Så småningom kom matte på att han reagerade på att hennes madrass luktade av katten Lisa som hade bott där några år innan honom. När hon hade tvättat hela madrassen noga så slutade han kissa helt där.
En klok tvåbening skäller inte på en katt utan tar reda på vad som är fel och rättar till det.
*nosbuffar*
Alice, tänk om jag hade fått flytta hem till er matte istället. Vilken dröm det hade varit...
RaderaMen FY JAM vilka nedrigs 2-benta som skällde på dig när du protesterade över att dom aldrig var hemma !
SvaraRaderaJamar som Alice at en klok 2-bening skäller inte , utan tar reda på orsaken istället !!!
Kjelle Bus, det var nog varken några snälla eller kloka tvåbeningar jag bodde hos.
RaderaMen fy jamars vilka elaka tvåbeningar! Fy skäms på dem! De får juh skylla sig själva som de beter sig mot dig! *stampar med tassen* Skönt att du idag inte är kvar hos dem.. Du är mer värd än så finis! Nosbuffar och Gos
SvaraRaderaRebellen, det var nog tur i oturen att jag kom därifrån.
RaderaHur många dumma tvåbeningar finns det egentligen? Man kan undra sedan man läst de berättelser du och dina kompisar skrivit. Stackars dig, vilken otur du hade!
SvaraRaderaGustav, dumma tvåbeningar tar aldrig slut. Men man måste bekämpa dem så gott man kan.
RaderaUsch vilka obildade, ohyfsade 2-beningar! Att inte förstå sin katts rop på hjälp!
SvaraRaderaTasskramar
M & V
Mozart & Vincent, jag tror inte de förstod nånting av min situation.
Raderauschjam vilka elaka tvåbeningar det finns :(
SvaraRaderaTur att du inte bor hos den tvåbeningen längre.
Man ska INTE skrika och gapa på en katt som gör ngt fel,
utan ta reda på vad som är felet istället.
Tass tass
M, C; T, S, inte ska man skrika åt en katt. Det är ju jamardumt.
RaderaMen uschjam, din stackare. Och vilka människor du hade som jagade in dig under soffan. Du måste ju varit jätterädd ju. *ledsen*
SvaraRaderaSippo, klart jag var jätterädd. Visste knappt vart jag skulle ta vägen.
RaderaLite, ensam och ledsen. Klart du försökte tala om att det var fel. Vilka dummingar som skrek åt dig och jagade dig. Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, det var enda sättet jag kunde komma på att berätta hur jag kände. Men de förstod ingenting.
RaderaSå ledsamt att läsa din historia som kattunge. Alltför liten, alltför ensam och alltför rädd för att lämna mamma... då går det förstås på tok. Vi hoppas att du inte behövde stanna där länge. Tröstande nosbuffar och kurr och burr.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, jag behövde inte stanna där länge alls. Jag ska snart berätta vidare.
RaderaNu blir jag så arg att jag nästan tar till knyttassarna. Vad är det för ett sätt att ta hem en ny familjemedlem och sedan bara lämna henne ensam! Och en liten unge dessutom! Självklart blev du rädd, och självklart försökte du visa dem att du behövde dem. Vilket svek! *morrar hotfullt*
SvaraRaderaTassklappar
Frasse, de svek mig verkligen på alla sätt. Du har inte hört allt än...
RaderaDet var riktigt dumt av dem! Vad hjälper det att skrika? Du kissade ju inte där utan anledning.
SvaraRaderaNu vill jag höra dig jama fortsättningen också. Katthem låter riktigt bra i jämförelse.
Pelle, de flesta katthem är mycket bättre än ett dåligt eget hem, kan jag jama.
Radera