Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

På dagens bild visar jag vad jag tyckte om mina tidigare ägare. Jag tycker de skulle hjälpt mig istället för att lämna tillbaka mig till katthemmet, men det ville de inte.

Men nu har jag beslutat mig för att inte titta tillbaka utan att se framåt istället. Jag är en glad och kelig katt som hoppas jag får ett kanonhem snart. Alla kan ju inte vara dumma.

Sen kan jag berätta att jag läst i tidningen idag om min kompis Gustav   Han har blivit intervjuad och det är en väldigt intressant artikel, som väntat när Gustav ligger bakom. Hoppas andra journalister tar upp idén och intervjuar fler bloggkatter. Vi har ju mycket att jama.

På lördag hoppas jag att många av er kommer till  Örebro  Då är det nämligen stor kattutställning där. Självklart är vår egen Wikki på plats. Jag tänker skicka dit blogghjälpen också, om det inte blir snöstorm förstås. Hon kommer nog dit nån gång mitt på dagen och hoppas kunna ta en fika med många bloggkompisar. Vi har hört att Max och Måns skickar dit sin husse och att Originalmatte kommer med.Vilka fler ställer upp?

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Ja, så var jag alltså tillbaka på katthemmet för andra gången.  Jag hade inte varit där många timmar innan nån kom och sa men lilla vän så du springer och skvätter i lådan. Undrar om inte du har urinvägsinfektion.

 Det första jag tänkte var vart ska de flytta mig nu? Här får jag väl inte vara kvar heller nu.

Jag var ju van att få flytta så fort jag gjorde nåt tokigt. Men här sa de att det inte alls var tokigt och att jag inte kunde hjälpa att jag behövde kissa så ofta. Vi ska ta hand om det här ska du se, sa de. Efter en stund kom de med en spruta med nåt äckligt i som de sprutade in i munnen på mig.

Först undrade jag om det var straffet, men de berättade för mig att de inte straffar katter på katthemmet. Det här var medicin som jag skulle få flera dagar som skulle göra att jag kunde kissa ordentligt och må alldeles bra igen.

Det kändes bra att veta. Efter en tid kissade jag precis som vanligt igen och mådde toppenbra. Och en sak ska ni veta: på katthemmet har jag ALDRIG kissat utanför lådan. Inte ens när jag skvätte i början på infektionen.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

 Som jag berättade igår fick jag alltså ett hem igen. Jag trodde att nu, NU skulle jag få stanna hela livet i mitt nya hem. Allt började bra. De var snälla mot mig. Jag hade ju inte så stora krav så det var nog inte så svårt att tillfredsställa mina behov.

Men så efter en tid mådde jag inte riktigt bra. Det blev så att jag kände att jag behövde gå på lådan, men jag hann inte dit innan jag kissade på golvet. I början fyade mina människor på mig och sa att så fick jag inte göra.

Jag försökte hinna till lådan, men ibland gick inte det. Jag hörde att mina människor sa att så här kan vi ju inte ha det. Hon måste tillbaka till katthemmet.

Även om jag så klart inte tyckte det var kul att behöva åka tillbaka till katthemmet, så var det i alla fall ingen som talade om att jag skulle avlivas.

Nästa dag hörde jag att mina människor ringde till katthemmet. Efter några dagar var jag så tillbaka på katthemmet igen.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

När jag väl vaknade till liv igen efter att vettisen stuckit mig, var jag ganska sömnig. Sen hade jag visst gjort mig illa på magen också i sömnen, för jag hade ett sår där. Men det gjorde inte så ont och det läkte ganska snabbt.

 Nu satt jag bland mina kompisar på katthemmet. Ibland kom det tvåbeningar som valde nån av mina kompisar och så fick de åka hem. Vi jamade lycka till åt alla som fick ett hem och hoppades att de skulle få det jamarbra. Givetvis önskade vi att vi själva skulle få ett kanonhem också, men vi förstod att det kunde dröja lite.

En dag kom det i alla fall människor som fastnade för lilla mig. Ja, jag var fortfarande liten och kanske bidrog det till att det ville ha just mig.

Som vanligt gjordes hembesök och man beslutade att jag skulle få flytta till mitt nya hem. Jag tyckte förstås det var hur spännande som helst och tänkte att NU - NU är det min tur.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Ja, så började mitt "andra" liv. Jag fick  först sitta i karantän. Det får alla nyanlända katter på katthemmet. Där var det lite trist att sitta, men jag tänkte att "jag lever i alla fall".

De var snälla mot mig på katthemmet, det kändes tryggt. Jag kissade i lådan, precis som man ska. Visserligen kom en annan vettis och stack mig i pälsen, men det gjorde inte så mycket. Jag tyckte att allt annat än att bli avlivad var uthärdligt.

Snart fick jag flytta ut från karantän till en större bur på katthemmet. Det var mycket roligare, för där fanns det både fler kattkompisar och tvåbeningar. En dag kom vettisen och hämtade mig och sa att jag skulle kastreras. Då blev jag lite orolig igen. Var det ett annat ord för avlivning? Fast alla verkade så snälla och de som skulle avliva mig förra gången verkade ju inte så snälla. Det var nåt som inte stämde. Jag bestämde mig för att ta det lugnt och se vad som hände.

Det visade sig vara klokt. Vettisen stack mig i pälsen igen, men jag blev plötsligt så trött, så jag brydde mig inte.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Som ni kanske kommer ihåg satt jag hos vettisen och skulle bli avlivad. Jag visste ju inte vad det betydde, men hade en obehaglig känsla av att det inte var nåt trevligt.

När mina människor berättat orsaken till att jag skulle avlivas, nämligen att jag kissade "överallt" frågade vettisen om det var nåt annat fel på mig också. "Nä, inte vad vi märkt" sa mina människor. Men ska ni verkligen avliva en kattunge bara för att den inte kissar i lådan? sa vettisen. Ja, vi har inte tid med en katt som inte fungerar, sa människorna då. Men om den får komma till katthemmet då, är det OK? sa vettisen. Mina människor skruvade lite på sig, sen sa de ja, men det är väl svårt att få in henne där? Då sa vettisen ibland kan man ha tur. jag går och ringer. Så gick hon ut ur rummet. Efter en stund kom hon tillbaka och så sa hon: hon får leva. Jag berättade hur det låg till och ni får åka dit med henne direkt. Sån tur brukar man minsann inte ha. Det brukar vara överfullt på katthemmen.

När vettisen sa: "hon får leva", förstod jag äntligen vad det där ordet avliva betydde. Jag blev alldeles skakig. De hade tänkt döda mig! Jag som trodde dödsstraff var avskaffat i Sverige. Fast det gäller visst inte katter.

Nu stoppades jag in i buren och fick åka brummis igen. Där blev jag mottagen en av snäll människa som sa att de skulle ta hand om mig på bästa sätt. När jag äntligen såg mina människor gå ut från katthemmet blev jag lite lugnare. Nu skulle de inte kunna döda mig!

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Natten efter att mina människor sagt att de skulle ringa till nån som skulle avliva mig hade jag svårt att sova. Jag låg och funderade på vad det innebar att bli avlivad.

Nästa morgon hörde jag en av mina människor tala i telefon med nån. De sa att de ville beställa tid för avlivning så fort som möjligt. Det bestämdes att det skulle ske kl 10 dagen därpå. Sen åkte mina människor iväg, som de alltid gjorde.

På kvällen kom de tillbaka. Morgonen därpå sattes jag i transportburen och fick åka brummis igen.  När brummisen stannade bars jag ut och in i ett främmande hus. Där satt en stor skällis med sina människor och väntade. De fick snart gå in till nån som hette vettisen. Efter en stund kom de ut och så var det vår tur.

Min bur sattes på ett bord, så öppnades dörren till buren. Jag tryckte mig så långt in i buren jag kunde, men mina människor sträckte in sina händer och drog ut mig. Jag var jätterädd. Vettisen tittade på mig, så tittade han på mina människor, sen sa han och vad är det för fel på henne? Mina människor svarade hon kissar överallt utom i sin låda. Så kan vi inte ha det så hon måste avlivas.

Jag tittade på mina människor, sen tittade jag på vettisen. Jag tyckte han så betydligt snällare ut än mina människor.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Efter att de skällt på mig för att jag kissat i sängen gick det några dagar. Jag trodde de skulle ändra sig och vara hemma hos mig eller åtminstone ge mig en kompis. Men så blev det inte. Allt fortsatte precis som innan och jag blev ledsnare och ledsnare och räddare och räddare.

 Den enda lösningen till en förändring som jag såg var att kissa i sängen igen. Visserligen hade de hotat att nåt skulle hända då, men jag trodde, liten och godtrogen som jag var, att det var nåt bra som skulle hända. Men det var det inte.

När de kom hem blev de jättearga igen. De sa till varandra: nu får de vi tog katten från ta tillbaka den! Den här kan vi inte ha kvar. Så de ringde till de förra ägarna. Jag blev jamarglad för jag trodde jag skulle få träffa mamma och mina syskon igen. Men mina förra ägare ville inte alls ha tillbaka mig. Ni får lösa det på nåt annat sätt sa de.

Då sa min ena människa jag har inte tid att hålla på med det här. I morgon är det jag som ringer och beställer tid för avlivning!

Jag visste inte vad det betydde, men det lät inte nåt trevligt.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Idag är vi sena för det har varit möte i SVEKATT, men Blitz hade förberett allt så jag behövde bara lämna över det till blogghjälpen.

Så jag tänkte fortsätta berätta vad som hände när jag kom till mitt nya hem. Jag var som jamat jätteledsen och saknade mamma och syskonen. Nu var jag ensam med människor jag inte kände alls.Jag tyckte de verkade konstiga för de var borta länge på dagarna och jag förstod inte vad de skulle ha mig till då. Jag satt ensam hemma och väntade.

Den där ledsenkänslan gick inte över heller. Tvärtom blev den bara värre. När jag bott där ett tag struntade jag i att gå på lådan när jag behövde. Jag tänkte att jag måste visa människorna att jag ville protestera mot tillvaron på nåt sätt, så jag kissade i deras säng istället.

När de kom hem märkte de förstås vad jag gjort. Oj, oj, oj vad arga de blev! De skrek och gapade och jagade mig, men jag flydde under en soffa där de inte kom åt mig. Efter ett tag hade de lugnat sig, så jag kom fram igen.

De sa åt mig att ALDRIG göra om det där, för då...

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Nu ska jag börja berätta hur allt har varit från början av mitt liv.

Det första jag minns är att jag bodde i en familj med mamma och mina syskon. Vi syskon var väldigt små. Jag tyckte om allihop och mamma också förstås. De var tryggheten i mitt liv.

En dag kom det besökare till familjen. De åt lite sen tittade de på oss. De tyckte vi var jättesöta och sa att de ville ha en av oss. Det är bara att välja en sa mina människor. Jag förstod inte riktigt vad det betydde, men jag såg att mamma så väldigt orolig ut när de sträckte sig efter mig. De lyfte upp mig i famnen och strök mig över pälsen. Jag tyckte det var ganska mysigt, men efter en stund ville jag tillbaka till mamma och mina syskon.

Så blev det inte. Istället satte de mig i en låda. Jag skrek som bara den och bad att få komma tillbaka till mamma och syskonen. Men ingen lyssnade på mig utan istället bar de ut mig och åkte iväg.

Till slut stannade de och bar ut mig igen. Jag bars in i ett hus där jag aldrig varit. Jag var livrädd och kände mig ensam och övergiven. Jag längtade till mamma och mina syskon.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, jag heter Ninja och bor på Södertälje Katthem.

Nu har det blivit min tur att skriva mitt första blogginlägg. Jag tror det var tur för mig att Blitz och Blades flytt gick så snabbt, för jag har nästan inte hunnit bli nervös.

När Blitz frågade mig om jag ville ta över bloggen efter honom, blev jag jättestolt. Tänk att jag, Ninja, skulle få bli bloggkatt! Jag är ju bara en katt som haft otur i livet, sa jag. Det har du gemensamt med alla andra bloggkatter, sa Blitz.

Idag har blogghjälpen, som jag känner sen länge, och jag haft möte och i morgon ska jag börja med att presentera mig och berätta hur allt började.

Redan idag sa jag till blogghjälpen att vi skulle skriva en sak i bloggen, nämligen att vi fått rapport från Dinas husse. Han berättade att hon är hur mysig som helst och under samtalet låg hon i husses knä och kurrade. Om husse sitter för länge vid datorn kommer Dina och avbryter honom och säger att nu ska han gosa, och då får husse sätta sig på golvet och gosa med Dina. Lilla Dina, som "inte gick att ta i" och som därför skulle avlivas! Hoppas Dinas tidigare ägare läser detta, men jag tvivlar. Huvudsaken är att hon har det toppen.

Blogghjälpen försöker samla ihop tankarna

 Jaha, så sitter man här igen "utan katt". Nåja, det finns många kvar som ännu inte fått ett eget, bra hem. Men varje gång en eller flera bloggkatter flyttar känns det tomt, det kan inte hjälpas. Man tycker att man kommer de nära. Blitz och Blade är två mjuka, fina katter som kommer blomma upp ännu mer när de landat i sin nya tillvaro. Fast det är alldeles självklart att glädjen över att de fått ett eget, bra hem tar över.

Blitz och Blades matte och husse har haft katter förut, så de har kattvana. Jag tror de här killarna fått ett kanonhem, just ett sånt hem som både de och alla andra katter är värda.

I morgon ska jag påbörja jobbet med att introducera en ny bloggkatt. H*n och jag ska ha möte under öppet hus för att lägga upp strategin.

Hoppas ni inte tröttnat på att höra om våra katter. Mycket av det som berättas är tyvärr sant.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Blitz och Blade på Södertälje Katthem.

Idag får ni se en bild på Blade överst och en på mig underst. Den togs igår när vi just fått veta att vi fått en intresseanmälan. Som ni ser var vi lite chockade. Blade såg inte ens godisbiten som låg framför honom.

Både Blade och jag har haft all anledning att fundera en hel del i natt må ni tro. Inte nog med att våra människor tyckte jättemycket om oss. De bor inte här men de sa att de har rötter här. Både Blade och jag tittade som bara den men vi såg inga rötter på dem - som tur var måste jag jama! Det var anledningen till att de ville ha en katt just från Södertälje. När de fick klart för sig att vi inte särades på sa de att de ville ha oss båda! Det var första gjädjechocken.

Men det skulle komma mer. De sa att de skulle resa hem redan idag och att de ville ha oss med! I vanliga fall gör vi alltid hembesök, men i det här fallet gick inte det. Det har hänt flera gånger förut att de som vill ha katter från oss bor så långt bort att det inte går att göra hembesök (så var det för t ex Tindra och Jenny och Majsan i Otterbäcken).

Då brukar vår säljgrupp intervjua köparen noga och be att få se foton på hur katten ska bo o s v. Vi tjuvlyssnade och hörde att vi ska bo på landet i nåt som heter Hälsingland. Vi fick se kort på huset där vi ska bo också. Det såg jättemysigt ut. Framåt sommaren ska vi få gå ut om vi vill.

Med all den här informationen kan ni förstå att vi inte sovit mycket i natt. Först måste vi ju jama om får våra kompisar att vi skulle flytta, och det redan idag. Sen måste jag ju snabbutbilda min efterträdare också. Men h*n är jamarsmart så det ska säkert gå bra. Vi kommer ha telekattisk kontakt också om h*n vill fråga om nåt. Sen måste vi planera vad vi skulle packa.

Eftersom vi hade en lång bilresa framför oss kom våra människor redan strax före 9. De skrev lite papper och betalade för oss. Sen kom vår hälsoansvariga och satt oss i en stor bur, där vi fick gott om plats båda två. De tänkte att det kanske är bäst om vi får känna varandras närhet och det tyckte vi var bra.

Sen bars vi ut till brummisen och så startade resan mot vårt HEM! När ni läser det här är vi antagligen redan hemma.

Nu återstår bara en del saker:

Först vill vi tacka alla kompisar som stöttat oss hela tiden. Ni är bara bäst! Utan er hade det varit så mycket tråkigare och jobbigare.

Sen hoppas vi att ni fortsätter stödja vår kompis som blir bloggkatt efter oss. Det är inte så lätt i början men med ert stöd kommer det gå bra. Viss hjälp kan h*n också ha av blogghjälpen.

Vi hoppas kunna berätta lite senare hur vi har det. Nu måste vi bo in oss och lära känna våra människor ordentligt.

Nosbuffar på er ALLIHOP från två kissar som ser fram mot livet på landet!

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Jag ska berätta två saker idag. Jag börjar med det jag jamade om igår. Det finns nåt dumt som kallas för tremånadersregeln när det gäller katter. Det betyder att nån hittat på att det är djurplågeri att hålla en katt stallad i mer än tre månader. Har det inte fått ett hem inom den perioden ska de avlivas.  Jag tror inte nån av oss som känner katter har fått se nåt som helst vetenskapligt bevis på att det är så, men jag vet vad jag tycker.

Om nån skulle komma och säga till mig: nu har du suttit här på katthemmet mer än tre månader. Visst vill du väl hellre bli avlivad än sitta kvar och vänta på dina människor? Då vet jag vad mitt val skulle vara. Vi väntar på rätt ägare hur länge som helst! Om katten själv får välja.

Och apropå det: TVÅ KATTER VID NAMN BLITZ OCH BLADE PÅ SÖDERTÄLJE KATTHEM HAR IDAG FÅTT EN INTRESSEANMÄLAN!

Jag berättar mer i morgon.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Vanligtvis borde man skämmas om man får bakläxa på nåt. Det brukar betyda att man gjort nåt fel. Fast ibland kan det vara positivt att få bakläxa. Jag är jamarglad för att vi har fått bakläxa idag.

Undrar ni varför? Jo, det är ju så att polisen bett oss och flera andra katthem att inkomma med ansökan om att få ta hand om katter som polisen omhändertagit.  Det har vi gjort också. Egentligen fick man inte ställa några villkor i ansökan, men det gjorde både vi och många andra katthem också. Vi skrev nämligen att vi inte kunde ställa upp på att lämna ut katter som suttit på katthemmet mer än 3 månader utan att ha blivit sålda. Det är nämligen så att då skulle polisen komma och hämta dem för avlivning. Det vägrade vi och många andra katthem, särskilt katthem som ställer upp på Svekatts policy.

Då fick vi bakläxa. Nu får vi se vad som händer. Det kan hända att vi inte kan hjälpa polisen, men det finns ju tyvärr många andra katter att ta hand om. Ett katthem behöver nog inte befara att det blir tomt på katter.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Igår berättade jag ju att jag hade en tänkardag. Idag tänkte jag berätta lite vad jag tänkte på.

1. För länge sen, innan nån av oss bloggkatter var född, så sprang ju skällisar omkring utan att nån tog hand om dem. De hade låg status, precis som vi katter fortfarande har.

Sen började människorna ta hand om skällisarna. De socialiserades och accepterades som husdjur. Man gav dem mat, de fick bo i bostäder, man såg till att de hade det bra.

Jag undrar hur den där processen gick till egentligen. Och vart jag vill komma är: varför har det inte blivit likadant med oss katter? Vad ska vi göra för att det ska bli så? Gick det att sätta ett ekonomiskt värde på skällisar måste det gå att sätta ett ekonomiskt värde på katter. Ni som har och älskar katter vet ju att vi har ett värde, men fortfarande har vi inte det i allmänhetens ögon. Nu måste vi kavla upp pälsarna och se till att ALLA katter behandlas med respekt och kärlek. Det är vi värda.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag såg vår blogg jättekonstig ut. Ett stort svart utropstecken istället för den fina bannern om Rädda Södertälje Katthem som vi fått. Det ser jättetokigt ut och är inte alls fint till skillnad från bannern. Både blogghjälpen och jag är oskyldiga. Vi hoppas båda att vår blogg ser ut som vanligt igen snart.

Eftersom vi har ganska mycket att göra är det inte så ofta vi läser nya bloggar, men idag hittade vi en ny blogg som vi nog kommer att följa ett tag. Det var Kattastrofen som skrev om katten Morris som inte mår bra. Han är bara 4 år och vi håller tassar och tummar för att han snart mår bra igen. Så unga katter ska leva i många år till tycker vi.

Annars har jag mest ägnat dagen åt "inre tankeverksamhet". Det ska jag jama om i morgon.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus igen. Det var några som tittade på katter, men de ville bara ha en katt och då föll ju jag bort, eftersom jag vill flytta tillsammans med brorsan Blade.

Blogghjälpen bjöd på godis idag. Hon sa att jag är definitivt den mest godisintresserade katten i min bur. Vet inte riktigt vad hon menar med det, men hon höll bort mig igen när mina kompisar fick godis. Jag tycker det verkade som om de fick mycket mer än jag, men blogghjälpen påstår att det var tvärtom. Hm, det tror jag vad jag vill om.

Nu ska jag äta lite sen är det snart sovdags. Vi hörs i morgon!

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen och jag tittat lite på Blocket. Där kan man sälja det mesta, även katter. Ibland har blogghjälpen och jag olika åsikter om saker och ting, men vi har mycket gemensamt också. Bland annat synen på katter och deras utseende.

Varken hon eller jag förstår varför en Ragdoll kostar 7500 kr, en Sphynx 12 000 kr, en Bengal 9 000 kr när man får 2 kattungar för 500 kronor, eller t o m en unge för 199 kr.

Visst kan det vara så att olika raser har olika temperament och egenskaper som man uppskattar, men vad är det som säger att en "huskatt" som jag själv, inte har samma egenskaper?

Nu menar vi inte att man nödvändigtvis måste sänka priset på "raskatter". Kanske vore det klokare att höja priset på oss andra?

Sen undrar vi också varför katter säljs under rubriken "Fritid och Hobby"? Borde vi inte åtminstone finnas under "För hemmet" eller "Personligt"? Eller att vi rentav får en egen rubrik "Husdjur".

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag att ni skulle få se en närbild av mina morrhår. Undrar förresten varför tvåbeningar kallar dem för morrhår? Vi morrar ju inte med dem?

Nåjam, de får kalla dem vad de vill.

Nu ska jag vila mig lite. På söndag är det dags för öppet hus igen. Undrar hur många öppet hus jag varit med om. Det börjar bli några stycken. Men blogghjälpen säger att vi inte ska hålla på att räkna dagar på det sättet. Det viktiga är att rätt människa kommer när det är min, och förhoppningsvis även Blades, tur.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag var blogghjälpen här med blixtmojängen i högsta hugg.På bilden har jag just spanat in en godisbit som låg på golvet. Tänkte ni ville se en stilstudie!

Idag har en av mina kompisar kommit tillbaka till katthemmet efter att ha varit i ett eget hem i en månad. Det första husse gjorde när hon kom hem var att köpa nya möbler. Självklart ville min kompis kattifiera möblerna och det gjorde hon när husse var på jobbet. Det uppskattades inte alls. Då fick hon komma tillbaka till katthemmet.

Hoppas hon har bättre tur nästa gång hon får ett hem!

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag är det en sån där dag då det inte hänt nåt särskilt.Jag jamade till mina burkompisar att jag egentligen inte har nåt att berätta idag. Då jamade både Blade, Baloo och Baghera i mun på varandra att det där att det alltid måste hända nåt är tvåbeningarnas påhitt.


Vi katter kan ju ligga stilla nästan en  hel dag och bara vila och filosofera. Vi behöver väl gå på lådan några gånger och äta lite och helst gosa om det finns nån att gosa med, men annars behöver vi ju inte så mycket. Tvåbeningar däremot måste alltid ha nåt att göra verkar det som. Jag tror de skulle ha mycket att lära av oss. De skulle må mycket bättre om de kunde göra som vi ibland - ingenting.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag har det varit en lugn dag. Jag har ägnat dagen åt att tänka. Ganska djupa tankar förresten.

Jag undrar hur det kan komma sig att så många människor vet precis hur man ska behandla katter som är hemlösa. Vissa säger att man bara ska låta dem vara, andra att man ska skjuta dem. Som tur är finns det också de som tycker att man ska hjälpa dem.

Vad jag inte förstår är att de som inte bryr sig om hemlösa katter måste ha synpunkter på dem? Är det inte bättre att överlåta åt de som tar hand om och umgås med hemlösa katter att ha synpunkter på dem? Hade de inte funnits hade jag säkert varit död för länge sen. Och jag tror att även många av mina bloggkompisar som idag lever i trygga hem hade varit döda. Vem hade tjänat på det?

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen varit dum. Innan styrelsemötet kom hon in i buren med lite godis. Jag hade ju hjälpt henne med mötet så att allt skulle gå bra.Det fick jag lite godis för. Så långt var allt frid och fröjd.

Sen la hon godis på golvet framför Baloo, som satt där. Men Baloo tog inte godiset så då sprang jag dit och åt upp det så det inte skulle förfaras. Då fyade blogghjälpen på mig och sa att jag skulle låta Baloo få sitt godis.

Då sa jag att han verkade som om han inte ville ha nåt. Då sa blogghjälpen att om han hade fått vänta lite och ta det lugnt så hade han säkert ätit sitt godis. Sen la hon mer godis framför Baloo och höll bort mig! Då åt han upp godiset.

Visst var hon dum, blogghjälpen?

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag har det varit full fart igen. Först har jag ordnat med allt som behöver ordnas för Öppet Hus på katthemmet. Det är en del att stå i. Det kom lite folk, men ingen var intresserad av mig och min bror Blade. Vi vill gärna flytta tillsammans om det går.

Sen var ju blogghjälpen inne i buren med lite godis. Anledningen var uppenbar. Det ska vara styrelsemöte i morgon och då behöver hon ju min hjälp. Nåjam, jag börjar känna mig van nu, så det var bara att slicka i tassarna och sätta igång.

Hoppas blogghjälpen kommer tidigt till mötet i morgon så vi får mera godis då!

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Nu har jag berättat om tråkiga saker flera dagar. Man kan inte bara berätta om sånt, så därför ska jag berätta nåt tok-roligt idag.

Igår blev det plötsligt jättekallt i vår karantänavdelning. Flera människor var inne och tittade och det visade sig att ventilationsaggregatet stod och sprutade ut kalluft. De försökte se vad som var fel men efter ett tag ringde de efter fastighetsskötaren. Han kom och konstaterade att det inte kom ström fram till en av delarna i aggregatet.

Han sa att den som gjort installationen måste komma. Man såg ett vred som var under aggregatet men vågade inte vrida på det för då kanske all värme i lokalen skulle upphöra. Man ringde till installatören. Som tur var var han hemma och bodde inte så långt från katthemmet så han kom efter en stund.

Han konstaterade att det inte kom fram ström till den del som värmer luften. Så tittade han på vredet under aggregatet. Men det här står ju på FRÅN, sa han. Så ställde han vredet på TILL och vad tror ni hände? Jo, det börja strömma ut varmluft igen!

Vem tror ni det var som inte vågade röra vredet? Just det, blogghjälpen så klart!

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

 Ibland berättar ju jag om tråkiga saker. Som när två kissar som inte alls mådde bra blev dumpade utanför vårt katthem för några veckor sedan. Eller som jag skrev igår, att det är hemskt för alla katter som inte har nånstans att gå in nu när det är så kallt.

Jag hade knappt hunnit skriva det förrän jag var inne på Wikkis blogg och läste att två katter dumpats i transportburar utanför Örebro Katthem i 15 graders kyla igår! De mår inte heller bra.

Hur tänker människor som gör så? Åker de dit på kvällen och ställer burarna med sina katter och åker hem och äter middag sen? Smakar maten bra, tro? Eller går de på bio? Eller åker de hem och packar för de ska på semester dan därpå?

Jag begriper inte hur såna människor kan leva med sig själva efter att ha gjort nåt sånt. Jag skulle bara se de här katternas rädda ögon framför mig, vad jag än gjorde.

Har man en gång tagit ansvar för ett djur, då har man kvar det ansvaret hela djurets liv. Vi människor har ALLTID en valmöjlighet. Det har inte djuret. Särskilt inte om det ställs i en bur i 15 graders kyla utanför ett katthem. FYYYY för såna människor.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Tänk att alla snälla volontärer som kommer till katthemmet säger att det är jättekallt ute. När jag tittar ut genom fönstret så ser jag ju också att det är kallt. Då blir man ännu mer tacksam än vanligt över att det kommer snälla människor hit  som förstår att vi behöver hjälp. Vi kan ju inte laga mat åt oss själva och inte tömma våra lådor oavsett om det är 20 grader varmt eller kallt. Det är allt tur att det finns människor som förstår det.

Samtidigt tänker jag på de många kompisar som inte haft samma tur som vi som bor på ett katthem eller i ett eget hem. Tänk att tvingas gå ute utan möjlighet att komma in och värma sig. Kanske med skabb i öronen. Kanske med mask istället för mat i magen. Rädd och ledsen. När man tänker på dem inser man att det är tur att inte alla är dumma mot katter. Det finns många som hjälper oss också. Men det behövs många, många fler.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag har min kompis Britt-Marie, som jag berättade om för flera veckor sedan, varit hos tandläkaren. Ni kanske minns att jag berättade att hon kom till katthemmet mager och eländig.

Efter några dygn hade hon över 41 graders feber så vi åkte in akut till djursjukhus med henne. Där visade det sig att hon inte bara hade en skadad tand, som vi själva trodde, utan även en bruten käke.

Innan man gjorde nåt åt tanden måste käken läka. Idag hade vi tid hos tandläkaren. Hon sa att en eller eventuellt två tänder måste endera dras ut eller rotfyllas. För att vara på säkra sidan ville hon att käken får lite mer tid på sig att stabiliseras, men om en månad ska vi tillbaka. Då avgörs om det blir utdragning eller rotfyllning. Britt-Marie var jätteduktig under hela undersökningen och hon verkar inte ha ont heller.

Och det bästaste av allt: Britt-Marie har ett eget hem nu! Matte var med hos vettisen och hon verkar vara både jamarsnäll och klok. Tänk vilken tur Britt-Marie haft mitt i oturen!