tisdag 30 mars 2010

Katten Sotis berättar



Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.

Undrar ni hur jag kunde veta att människor kunde vara jätteelaka, som jag skrev igår? Jo, det händer flera gånger att människor sparkade på mig när jag försökte ta lite mat. Maten låg ändå på marken och det var nog sånt som de här människorna inte skulle äta i alla fall. De tyckte nog bara det var roligt att sparka en katt, för de skrattade när jag skrek och stack iväg så fort jag kunde.

Som jag berättade förut var jag ju väldigt liten när jag blev hemlös. Bara några månader. Trots det fick jag klara mig själv så gott jag kunde. Min mamma vet jag inte var hon fanns och några människor som tog hand om mig hade jag ju inte.

Sen var det ju så att jag bodde i en stad, så rätt som det var kom det såna där bilar och brakade förbi. Flera gånger bromsade de så det skrek i asfalten när jag skulle springa över vägen precis när de kom farande. Jag blev ännu räddare då. Ofta rullade de ner rutan och skrek åt mig också. Precis som om jag inte var rädd nog ändå.

En kväll när jag hittat en trappa som jag kunde ligga under började jag undra om livet skulle vara så här. Vad var det för mening att leva ett liv där man var hungrig, livrädd och osäker hela tiden?

Jag berättar mer i morgon.

Sotis

14 kommentarer:

  1. "Tårar på nosen"Man ska inte behöva vara liten, rädd, ensam och hungrig. Stackars dig! Nosbuff

    SvaraRadera
  2. Åh bjärtat brister. Lille vän... Tur att du blev räddad till katthemmet och snart får ett eget hem där du kan få det alldeles underbart.
    Kram från Helena, Mysis och Krypto.

    SvaraRadera
  3. Det är många faror som lurar på en liten, hemlös kisse. *sniff* Bilar är otäcka, men elaka människor är värre tycker vi, när de gör dumma saker med avsikt. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  4. Stackars stackars liten. *gråter* Det är mer än en katt ska behöva stå ut med. *sniff*

    SvaraRadera
  5. men lilla vännen :( vilken tråkig start i livet för dig.. men vi håller alla tassar och tummar här hemma för att du ska få ett fint hem, med människor som ger dig små godbitar och massor med mat och kel! det är du värd!

    SvaraRadera
  6. Säger som övriga kattvänner här ovanför
    HOPPAS verkligen du lilla vän, att du ska få ett alldeles eget varmt och tryggt hem, där du kan trivas igen.
    Inte ska man som katt behöva gå utan mat och lida :(
    Du har ju haft så tråkig start i ditt liv, men det ska säkert bli bra igen,
    ÄVEN för dig, SOTIS!

    STOR kattkram på dig
    /
    Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessan

    Hälsar gör oxå matte

    SvaraRadera
  7. HEj Dui och Deco. Nej, man ska inte behöva vara det, men när mmänniskor beter sig illa så blir det ju så.

    SvaraRadera
  8. Hej Helena, Mysis och Krypto. Jag har nog haft tur trots allt och blogghjälpen tror att jag kommer få ännu mera tur!

    SvaraRadera
  9. Hej Findus, Isak och Ramus. Jag håller med om att elaka människor är ännu värre än bilar. Jag hoppas jag aldrig mer blir utsatt för elaka människor.

    SvaraRadera
  10. Hej Sippo. Ja, det är verkligen mer än en katt ska behöva stå ut med. Vi är ju inte elaka av naturen, det är ju dumma männisor som gör att vi blir så rädda att vi fräser och slåss för att försvara oss.

    SvaraRadera
  11. Hej Anonym. Blogghjälpen säger också att jag är värd massor av gos och ett bra hem där människor tar väl hand om mig. Hon tror att det kommer bli så också.

    SvaraRadera
  12. Hej Mimmi Chicko Tarzan Sessan och matte. Tillsammns med blogghjälpen ska jag kämpa för ett eget hem nu. Det kan ta lite tid säger hon, men till slut ska vi lyckas.

    SvaraRadera
  13. Usch vad illa berörd vi och vår matte blev när vi läste det :( Man kan inte fatta att människor kan vara så elaka! De borde skämmas! Tur att du har det bra nu och slipper sådana hemskheter :) Tasskramar!

    SvaraRadera
  14. Hej SiriOBlueberry. Vsst är det ofattbart att en del människor är så där dumma? Hur kan mn yckadet är kul att vara elak? Obegripligt

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...