onsdag 10 juli 2019

Katten Isadora på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Isadora på Södertälje Katthem.

Stället där vi bodde hette skola. Vi bodde förstås inte i utan utanför skolan. Vissa tider fick vi mat, men sen hade man nåt som kallades lov, och då fick vi ingen mat. Det var särskilt svårt på vinterlovet för då var vi både hungriga och frusna.

En dag kom det två tjejer i en brummis till skolan. De hade med sig nån konstig sak som de ställde på marken. Det konstiga var att just den dagen hade vi inte fått nån mat alls, så vi var jättehungriga. Vi blev så klart väldigt glada och nyfikna när vi märkte att det fanns mat inuti den där konstiga saken.

Jag smög fram och skulle just till att  mumsa i mig maten när jag hörde en förskräcklig smäll. Innan jag visste ordet av var jag instängd i den konstiga saken! Jag kom inte ut hur jag än försökte. Då kom de där tjejerna och lyfte in mig i brummisen och så åkte vi iväg.

Det var så jag hamnade på katthemmet. Jag vet att mina kompisar också fångades in på samma sätt så småningom för det kom också till katthemmet en efter en.

Nu har ni fått höra lite hur jag hade det. Ni har också fått se bilder på hur jag ser ut nu. Idag får ni se en bild på hur jag såg ut när jag kom till katthemmet. Ser ni nån skillnad?

14 kommentarer:

  1. Tänk vilken tur att de där tjejerna dök upp i brummisen och med den där konstiga saken med mat i. Annars är det ju ingen som vet hur det hade slutat i kylan utan mat.
    Visst ser vi stor skillnad på bilderna. När du kom till katthemmet var det en jätterädd kattflicka på bilden. Nu ser du mycket gladare och lyckligare ut. Där ser man vad kärlek, omvårdnad och trygghet gör!
    Nospuss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Björn, nu tycker jag det var tur att tjejerna kom, men då tyckte jag inte det.

      Radera
  2. Oj då vilken skillnad. Det är väl inte konstigt att du var så rädd för den där konstiga saken som du blev instängd i. Då visst du inte heller vilket paradis du skulle komma till.
    Men jag tycker ändå att du ser litet ledsen ut på det nya kortet.
    Jag är så glad att ni blev räddade, du och dina kompisar, och att ni nu får allt ni behöver utom - än så länge - ett föralltid-hem.
    Men det kommer ska du se. Till dess har du det bra på katthemmet och har just nu väldigt mycket att lära dig som bloggkatt.
    Ser fram emot att höra hur det går för dig med allt.
    Nospuss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, det är inte så lätt att förstå att man ska få det bättre när man nyss blivit infångad ska du veta. Men nu vet jag bättre.

      Radera
  3. Men lilla vän vad du såg rädd ut! Det är jamarstor skillnad mot bilden igår där man ser hur fin och nyfiken du ser ut.
    Jag vet precis hur rädd du var, det var jag också när jag kom till katthemmet. Vet du, jag bodde också vid en skola med mina ungar innan vi blev inlurade i en likadan bur.
    På lördag tänkte vi skicka över matte till öppet hus så hon får jama hej till dig och de andra snällisarna på katthemmet.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, oj, bodde du också vid en skola? Visst var det läskigt med alla barn som skrek och levde rövare ibland? Kul att ni skickar över matte!

      Radera
  4. LillaHjärtat så rädd du såg ut där. Usch vilket öde, äntligen få mat och så fångas. Tur du kom till ett bättre ställe sen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cirkus Boman, jag var väldigt rädd i början. Jag trodde nästan alla tvåbeningar var elaka.

      Radera
  5. Lilla älsklingen, så väl jag känner igen både blicken och de låga öronen... så ser en rädd liten kisse ut! Sänder en nospuss och massor av kärlek, hälsar Klosterkatten tjänarinna se. Carina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klosterkatterna, jam när vi är rädda ser vi ut så där. Vi vill bara gömma oss för allt farligt.

      Radera
  6. Men oj dina öron, så rädd så rädd. Nu är det skillnad verkligen! Men det kommer nog bli ännu större skillnad när du flyttar till ditt för-alltid-hem. Då börjar livet på nytt mot ännu tryggare tillvaro!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulrika, jam, så säger de här också. Hoppas det händer en dag och att jag blir en riktig tryggis!

      Radera
  7. Stackars lilla kisse, vad rädd du måste ha varit. Du hade ju ingen aning om vad som skulle hända dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maria, nä, jag trodde bara min sista stund var kommen!

      Radera

Katten Isadora på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Isadora på Södertälje Katthem. Det känns som om jag mest kommit med tråkiga nyheter den här veckan, så därför tänkte jag att...