fredag 5 juli 2019

Blogghjälpen har ordet

Så har ännu en kär vän fått sitt för-alltid-hem. Det är märkligt att dessa "bloggkatter" stjäl ens hjärta - varje gång. Man tror man ska vänja sig vid att man når det mål man hela tiden eftersträvar - att de ska få ett kanonhem, men det gör man inte. Eller det gör man förstås på ett sätt, men den där tomheten infinner sig ändå. Givetvis inte alls på samma sätt som om man mister en egen älskad katt, men saknaden finns där.

En stor fördel med Gittes flytt är att matte är en av katthemmets duktiga volontärer. Hon känner Gitte och Gitte känner henne, så hon vet vad hon ger sig in på. Hennes andra katter är ca 10 år så vi tror inte de kommer "störa" Gitte så mycket.

Nu startar arbetet med att skola in en ny bloggkatt. Som ni förstår har Gitte redan utsett sin efterträdare.

Vi hoppas ni vill följa den katten också. Era kommentarer är så värdefulla och vetskapen om att fler läser än kommenterar betyder också mycket.

När efterträdaren och blogghjälpen snackat lite om hur de ska lägga upp arbetet återkommer vi!


11 kommentarer:

  1. Det är lika underbart varje gång bloggkatten får flytta HEM! Och här dessutom till någon där de redan känner varandra. Hoppas det funkar med de andra katterna också, men matte är ju kattvan, så det ska säkert gå bra. Det värsta är att nu måste man läsa om hemskheterna som nästan bloggkatt utsatts för. Sånt man hoppas ingen katt någonsin skulle behöva uppleva.
    Katten Lisas matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lisas matte, ja, nu har ännu en av "mina" katter fått ett hem. Vi tror allt kommer fungera bra bara hon får vänja sig vid den nya situationen i lugn och ro. Och det vet vi att hon får.

      Radera
  2. Visst förstår vi att det känns tomt när en bloggkatt flyttat. Så känner vi som läser här också och känslan blir ju ännu starkare när man träffar katten nästan varje dag.
    Glädjen över ännu en lyckad placering överväger ju ändå och för fina Gitte blir detta jättebra.
    Självklart fortsätter vi följa nästa bloggkatt också. Det tillhör vår dagliga rutin att besöka denna sida!
    //Husse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Björn, det känns lite konstigt att gå till Gittes bur och se att det bor andra katter där nu. Men jag är så glad för Gittes skull.

      Radera
  3. Precis som Björn säger är det en daglig rutin att följa bloggkatterna. Som blogghjälpen säger är det fler än "vi" som ibland kommenterar som läser denna blogg med stor glädje och med stort intresse. Tack för det!
    Det ska bli spännande att se vilken bloggkatt Gitte valde ut att föra katthemmets talan. Vi håller alla tassar att hon inte glömde ....eh...en viktig punkt på mötena...gissa vad?
    Lycka till Gitte och glöm inte att berätta hur det går för dig i framtiden.
    Tack till er på katthemmet och tack till blogghjälpen för allt det fantastiska arbete ni gör för dessa f.d. hemlösa och behövande katter.
    Matte till f.d. hemlös

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, blogghjälpen kan bekräfta att "den viktiga punkten" har ärvts av den nya bloggkatten.

      Radera
  4. Vi är redo att följa nästa bloggkatt! Det är en så kär vana att läsa bloggen och dela både sorg och glädje med katterna... Stor kram till dig, bloggis!!! Från Klosterkatten Robin, iggyn Belle och matte s. Carina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klosterkatterna, bloggis tackar för kramen och skickar tillbaka en också.

      Radera
  5. Vi jamar som de andra, det är så roligt när en bloggkatt får ett efterlängtat eget hem och egna tvåbeningar att ta tass om! Men visst kommer vi sakna Gitte, men vi hoppas vi får höra hur allt går.
    Vi ser även fram emot att få lära känna en ny bloggkatt!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, vi kommer nog få rapporter från Gittes matte så småningom. Hon måste bara få lite tid på sig först.

      Radera
  6. Vi blir alltid så glada när en katt kommit HEM!
    Vi är så glada att ni på katthemmet finns och hjälper så många. 💖
    Självklar följer vi nästa Boggkatt
    Nosbuffar

    SvaraRadera

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?