Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Nu har jag vilat mig lite grann några dagar, så nu blir det till att kavla upp pälsen igen! Det är nämligen dags för mitt första Årsmöte på katthemmet. Det är mycket att stå i och planera för. Redan på lördag är det dags.

Först trodde jag att blogghjälpen skulle vara till nån nytta på mötet, men vet ni vad? Hon ska på barndop istället för på årsmötet.  Först var det meningen att barnbarnet skulle döpas på söndag, men efter att kallelsen till årsmötet skickats ut så ändrades dopet till lördag. Så där blir det ofta när blogghjälpen är i farten.

Men jag ska nog klara av allt på egen tass. Det finns många duktiga människor i styrelsen som ställer upp istället så det kommer gå jamarbra.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus igen. Det var lite folk här och tittade på oss. Blogghjälpen var också här och hon satt inne hos mig en lång stund och gav mig lite godis.

Jag satt lite i hennes knä, för ibland är det lättare att nå godiset då. Fast blogghjälpen säger att jag är lite som ett kvicksilver som hoppar upp och ner och hit och dit. Fast hon tycker jag är jättegullig ändå.

Men sen plötsligt blev hon jättekonstig. Hon la en godisbit på knät. För att få tag på den tog jag med tassen på knät för att få ner godiset på golvet. Då vred hon till ansiktet jättekonstigt och sa aj. Hon påstod att jag hade satt in klorna i hennes knä. Fast det gjorde jag inte alls, jag satte bara in dem i hennes byxor lite grann. Tänk vad sjåpiga en del tvåbeningar är.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Nu har jag funderat på en sak igen. Det är ju så här, att ibland tycker inte jag det hänt nåt särskilt här på katthemmet som jag kan berätta om. Jag vill ju inte skriva nåt bara för skrivandets egen skull.

Men när jag väl börjat fundera på vad jag ska jama hittar jag alltid nåt som åtminstone JAG tycker är viktigt. Kanske tycker inte alla ni som läser bloggen att det är det, men några av er kanske håller med i alla fall.

Som idag har jag till exempel tänkt på varför de som har arbetat med ett förslag till en ny djurskyddslag inte kontaktat de som jobbar med hemlösa djur. Tänk vad mycket nyttig information de skulle kunna få, alldeles gratis dessutom.

Nu har i alla fall det nybildade SVEKATT, Svenska Kattskyddsförbundet, själva sett till att de har blivit remissinstans för djurskyddslagen. Då finns det kanske hopp att det blir nåt bra av det hela. Det behövs en lag som hjälper de som har det svårt, inte bara försöker "lösa problemet" genom att avliva alla hemlösa katter. Usch, vilket dumt förslag.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Nu har jag tänkt på en sak igen.

I England har premiärministern en katt, Larry, på Downing Street som hjälper till att hålla bostaden fri från råttor.

I USA hade president Clinton en katt, Socks, när han bodde i Vita huset.

Jag skulle tro att det finns flera mäktiga tvåbeningar som har katt. Men - jag har aldrig läst att vare sig vår kung eller statsminister har katt.

Här på katthemmet har vi bjudit in både kungaparet och deras barn att besöka oss, men de har inte gjort det. Undra på att populariteten gungar ibland. Tänk om de kunde stoltsera på förstasidan i tidningarna med att de hade tagit en eller flera katter från ett katthem! Gissa om jag skulle rösta på dem då?

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Igår skulle blogghjälpen varit här. Vi har ju utlyst en tävling på Facebook  där alla som har katter från Södertälje Katthem kan lägga in bilder och berätta nåt om katten och sen kan vinnarna få fina priser. Men igår blev det så tokigt att blogghjälpens man blev sjuk väldigt snabbt så hon kunde inte åka till mötet. Så nu ska tävlingen avgöras på söndag istället. Det ska bli spännande att se vilka som vinner. Jag vet vilka jag röstar på: ALLA!

Sen var det kul att så många skrev under listan som jag hade i gårdagens blogg där man kan protestera mot förslaget till ny djurskyddslag. Vad är det för SKYDDSlag som föreslår att man ska avliva friska djur bara för att det råkar vara skygga? Hoppas våra protester ger resultat.Skygga katter blir oftast jättetrygga och gulliga bara de får tillräckligt med tid och kärlek.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Idag kan jag berätta att vår kompis Kattfamiljen har kommit med en väldigt bra idé. Hon, liksom många av oss som jobbar på kaatthem, vet att svarta och svart/vita katter ofta får sitta längre än t ex röda elelr vita katter. Om de inte har turen att vara långhåriga förstås, då brukar det gå fortare.

När ni ändå är inne hos Kattfamiljen kanske ni kan passa på att skriva under en  protestlista mot förslaget i nya djurskyddslagen att problemet med hemlösa katter ska lösas genom avlivning. Hur många av oss bloggkatter skulle få leva om det förslaget går igenom? Det är ett jättekorkat förslag och som min egen protest lägger jag åter in en bild av mig som visar vad jag tycker om förslaget:

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Nu har det varit möte på katthemmet. Jag börjar bli van vid att hjälpa blogghjälpen med möten nu. Börjar förstå hur hon tänker... eller snarare inte tänker. Det är många stora och svåra beslut på gång nu, så jag får verkligen jobba för att allt ska bli rätt.

Och jag hinner knappt vila mellan mötena heller. Redan i morgon är det dags för nästa möte. Då ska de snälla tjejerna från PR-Sponsorgruppen mötas och tala om vad de ska göra i vår för att samla inte pengar till katthemmet och oss katter.
 .
Jag ska försöka sova i natt men i morgon bitti måste jag sätta igång att spotta ur mig nya idéer. Jag har ganska många på gång redan. Om ni har bra tips om hur man ska samla in pengar till oss katter får ni gärna berätta om det, så ska jag tipsa blogghjälpen.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Idag måste jag pusta ut, som ni ser på bilden.  Det är inte blogghjälpen som blixtrat mig den här gången utan en snäll tjej som brukar vara på katthemmet och ta hand om oss. Fast nu ska hon smita. Hon och hennes klass ska åka bort nånstans och åka plankor på snö. Jättetokigt, om nån frågar mig.

Annars har jag mest legat och tänkt på saker idag. Bland annat tänkte jag på varför det är så att en del inte ger katter en chans i sitt nya hem. Andra är dumma på andra sätt mot sina katter och t o m överger dem. Men så finns det tvåbeningar som t ex Wikki  som bara sprutar ur sig idéer som gör att vi katter får det bra. Nu senast har hon hittat på nåt som heter Hittekattsbandet. Det är jättefint och man kan beställa det hos Wikki och köpa det på många katthem. Bland annat här på Södertälje Katthem. Fast jag tror att första laddningen jag beställde redan är slut så det är fler på väg.

Så nu undrar jag - varför är inte alla tvåbeningar lika snälla och duktiga som Wikki?

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Jaham, då är ordningen återställd.  Både blogghjälpen och Sambo och Roxys matte har kommit hem. Nu får det nog dröja innan jag vågar skicka ut blogghjälpen igen. Fast hon sa nåt om att de hade börjat prata om ett möte hemma hos Sippo och Tindra när det blivit varmare. Nåjam, då vet jag ju åtminstone att Sippo och Tindra håller reda på henne under tiden hon är där.

Idag har hon varit här och blixtrat mig i ansiktet. Men hon sa att det inte är så lätt eftersom jag inte sitter stilla. Hi-hi, jag tycker det är jamarkul att springa omkring när hon jagar mig med blixtapparaten. Ni ska snart få se nya kort lovar hon.

Annars har det inte hänt så mycket annat än att två av mina kompisar som fått ett hem två gånger tidigare, nu är tillbaka på katthemmet igen. När jag jamade med dem sa de att det tyckte det var skönt att vara tillbaka på katthemmet. Så kan det vara ibland. Får man inte rätt hem är det bättre att bo på katthemmet tills rätt hem dyker upp.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Som många av er vet har det varit bloggmöte i Örebro idag.  Det har varit ganska nervöst för jag har ju skickat dit blogghjälpen.

Nåjam, jag fick rapporter från Sören att blogghjälpen lyckades hitta rätt, givetvis tack vare mina exakta och korrekta vägbeskrivningar. Trots dem kan man aldrig andas ut innan man vet att hon är på plats.

Eftersom jag visste att hon kommit fram kände jag mig ganska lugn -- ända tills jag fick minst jamat oroande rapporter från Sambo och Roxy. De jamade ju på Wikkis  blogg häromdagen att de var väldigt oroliga för att deras matte skulle gå vilse eftersom hon skulle till bloggmötet med tåg till Örebro. Först fick de också rapporter om att deras matte kommit fram i god ordning.

Vad var det då som oroade oss alla? Jo, det kom plötsligt rapporter om att Sambo och Roxys matte och blogghjälpen skulle åka hem i samma bil! Blogghjälpen av alla skulle alltså se till att Sambos och Roxys matte kom hem - hon som knappast hittar hem till sig själv.

Det var svettiga timmar innan jag fick rapport om att blogghjälpen kommit hem som hon skulle. Jag väntar nu bara på rapporter från Sambo och Roxy att deras matte också kommit hem.

Jag får berätta mer om själva mötet i morgon när jag lugnat mig lite.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Idag har jag tagit fram vägbeskrivning till blogghjälpen som ska till Örebro i morgon och träffa andra kattbloggare. Det är viktigt att hon kommer dit hon ska och inte åker vilse. Om man lät henne åka som hon själv planerade skulle hon väl hamna i Örkeljunga eller nåt liknande.

 Jag har sagt till henne att hon ska hälsa till alla bloggkatter. Om hon glömmer det kan ni som är där väl påminna henne?

Nu ska jag nog snart få lite godis. Det brukar jag få av dem som är här och jobbar. De är hur snälla som helst!

Vi hörs i morgon.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Idag har det varit körigt. Jag har förberett  ett möte för blogghjälpen för första gången helt på egen tass. Hon var på ett möte med Djurambulansen som nu ska etablera sig i Stockholm. De finns redan i Göteborg.

Jag sa noga till henne att hon skulle lyssna ordentligt på vad de sa och sedan får hon rapportera till mig. Det lovade hon.

Eftersom jag sa till henne att hon inte ksulle prata så mycket själv tror jag det gick ganska bra. Hoppas inte följde mina instruktioner bara.

Nu måste jag börja förbereda resan till Örebro på lördag. Det känns som om jag börjar bli varm i pälsen som bloggkatt!

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

På dagens bild visar jag vad jag tyckte om mina tidigare ägare. Jag tycker de skulle hjälpt mig istället för att lämna tillbaka mig till katthemmet, men det ville de inte.

Men nu har jag beslutat mig för att inte titta tillbaka utan att se framåt istället. Jag är en glad och kelig katt som hoppas jag får ett kanonhem snart. Alla kan ju inte vara dumma.

Sen kan jag berätta att jag läst i tidningen idag om min kompis Gustav   Han har blivit intervjuad och det är en väldigt intressant artikel, som väntat när Gustav ligger bakom. Hoppas andra journalister tar upp idén och intervjuar fler bloggkatter. Vi har ju mycket att jama.

På lördag hoppas jag att många av er kommer till  Örebro  Då är det nämligen stor kattutställning där. Självklart är vår egen Wikki på plats. Jag tänker skicka dit blogghjälpen också, om det inte blir snöstorm förstås. Hon kommer nog dit nån gång mitt på dagen och hoppas kunna ta en fika med många bloggkompisar. Vi har hört att Max och Måns skickar dit sin husse och att Originalmatte kommer med.Vilka fler ställer upp?

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Ja, så var jag alltså tillbaka på katthemmet för andra gången.  Jag hade inte varit där många timmar innan nån kom och sa men lilla vän så du springer och skvätter i lådan. Undrar om inte du har urinvägsinfektion.

 Det första jag tänkte var vart ska de flytta mig nu? Här får jag väl inte vara kvar heller nu.

Jag var ju van att få flytta så fort jag gjorde nåt tokigt. Men här sa de att det inte alls var tokigt och att jag inte kunde hjälpa att jag behövde kissa så ofta. Vi ska ta hand om det här ska du se, sa de. Efter en stund kom de med en spruta med nåt äckligt i som de sprutade in i munnen på mig.

Först undrade jag om det var straffet, men de berättade för mig att de inte straffar katter på katthemmet. Det här var medicin som jag skulle få flera dagar som skulle göra att jag kunde kissa ordentligt och må alldeles bra igen.

Det kändes bra att veta. Efter en tid kissade jag precis som vanligt igen och mådde toppenbra. Och en sak ska ni veta: på katthemmet har jag ALDRIG kissat utanför lådan. Inte ens när jag skvätte i början på infektionen.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

 Som jag berättade igår fick jag alltså ett hem igen. Jag trodde att nu, NU skulle jag få stanna hela livet i mitt nya hem. Allt började bra. De var snälla mot mig. Jag hade ju inte så stora krav så det var nog inte så svårt att tillfredsställa mina behov.

Men så efter en tid mådde jag inte riktigt bra. Det blev så att jag kände att jag behövde gå på lådan, men jag hann inte dit innan jag kissade på golvet. I början fyade mina människor på mig och sa att så fick jag inte göra.

Jag försökte hinna till lådan, men ibland gick inte det. Jag hörde att mina människor sa att så här kan vi ju inte ha det. Hon måste tillbaka till katthemmet.

Även om jag så klart inte tyckte det var kul att behöva åka tillbaka till katthemmet, så var det i alla fall ingen som talade om att jag skulle avlivas.

Nästa dag hörde jag att mina människor ringde till katthemmet. Efter några dagar var jag så tillbaka på katthemmet igen.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

När jag väl vaknade till liv igen efter att vettisen stuckit mig, var jag ganska sömnig. Sen hade jag visst gjort mig illa på magen också i sömnen, för jag hade ett sår där. Men det gjorde inte så ont och det läkte ganska snabbt.

 Nu satt jag bland mina kompisar på katthemmet. Ibland kom det tvåbeningar som valde nån av mina kompisar och så fick de åka hem. Vi jamade lycka till åt alla som fick ett hem och hoppades att de skulle få det jamarbra. Givetvis önskade vi att vi själva skulle få ett kanonhem också, men vi förstod att det kunde dröja lite.

En dag kom det i alla fall människor som fastnade för lilla mig. Ja, jag var fortfarande liten och kanske bidrog det till att det ville ha just mig.

Som vanligt gjordes hembesök och man beslutade att jag skulle få flytta till mitt nya hem. Jag tyckte förstås det var hur spännande som helst och tänkte att NU - NU är det min tur.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Ja, så började mitt "andra" liv. Jag fick  först sitta i karantän. Det får alla nyanlända katter på katthemmet. Där var det lite trist att sitta, men jag tänkte att "jag lever i alla fall".

De var snälla mot mig på katthemmet, det kändes tryggt. Jag kissade i lådan, precis som man ska. Visserligen kom en annan vettis och stack mig i pälsen, men det gjorde inte så mycket. Jag tyckte att allt annat än att bli avlivad var uthärdligt.

Snart fick jag flytta ut från karantän till en större bur på katthemmet. Det var mycket roligare, för där fanns det både fler kattkompisar och tvåbeningar. En dag kom vettisen och hämtade mig och sa att jag skulle kastreras. Då blev jag lite orolig igen. Var det ett annat ord för avlivning? Fast alla verkade så snälla och de som skulle avliva mig förra gången verkade ju inte så snälla. Det var nåt som inte stämde. Jag bestämde mig för att ta det lugnt och se vad som hände.

Det visade sig vara klokt. Vettisen stack mig i pälsen igen, men jag blev plötsligt så trött, så jag brydde mig inte.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Som ni kanske kommer ihåg satt jag hos vettisen och skulle bli avlivad. Jag visste ju inte vad det betydde, men hade en obehaglig känsla av att det inte var nåt trevligt.

När mina människor berättat orsaken till att jag skulle avlivas, nämligen att jag kissade "överallt" frågade vettisen om det var nåt annat fel på mig också. "Nä, inte vad vi märkt" sa mina människor. Men ska ni verkligen avliva en kattunge bara för att den inte kissar i lådan? sa vettisen. Ja, vi har inte tid med en katt som inte fungerar, sa människorna då. Men om den får komma till katthemmet då, är det OK? sa vettisen. Mina människor skruvade lite på sig, sen sa de ja, men det är väl svårt att få in henne där? Då sa vettisen ibland kan man ha tur. jag går och ringer. Så gick hon ut ur rummet. Efter en stund kom hon tillbaka och så sa hon: hon får leva. Jag berättade hur det låg till och ni får åka dit med henne direkt. Sån tur brukar man minsann inte ha. Det brukar vara överfullt på katthemmen.

När vettisen sa: "hon får leva", förstod jag äntligen vad det där ordet avliva betydde. Jag blev alldeles skakig. De hade tänkt döda mig! Jag som trodde dödsstraff var avskaffat i Sverige. Fast det gäller visst inte katter.

Nu stoppades jag in i buren och fick åka brummis igen. Där blev jag mottagen en av snäll människa som sa att de skulle ta hand om mig på bästa sätt. När jag äntligen såg mina människor gå ut från katthemmet blev jag lite lugnare. Nu skulle de inte kunna döda mig!

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Natten efter att mina människor sagt att de skulle ringa till nån som skulle avliva mig hade jag svårt att sova. Jag låg och funderade på vad det innebar att bli avlivad.

Nästa morgon hörde jag en av mina människor tala i telefon med nån. De sa att de ville beställa tid för avlivning så fort som möjligt. Det bestämdes att det skulle ske kl 10 dagen därpå. Sen åkte mina människor iväg, som de alltid gjorde.

På kvällen kom de tillbaka. Morgonen därpå sattes jag i transportburen och fick åka brummis igen.  När brummisen stannade bars jag ut och in i ett främmande hus. Där satt en stor skällis med sina människor och väntade. De fick snart gå in till nån som hette vettisen. Efter en stund kom de ut och så var det vår tur.

Min bur sattes på ett bord, så öppnades dörren till buren. Jag tryckte mig så långt in i buren jag kunde, men mina människor sträckte in sina händer och drog ut mig. Jag var jätterädd. Vettisen tittade på mig, så tittade han på mina människor, sen sa han och vad är det för fel på henne? Mina människor svarade hon kissar överallt utom i sin låda. Så kan vi inte ha det så hon måste avlivas.

Jag tittade på mina människor, sen tittade jag på vettisen. Jag tyckte han så betydligt snällare ut än mina människor.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Efter att de skällt på mig för att jag kissat i sängen gick det några dagar. Jag trodde de skulle ändra sig och vara hemma hos mig eller åtminstone ge mig en kompis. Men så blev det inte. Allt fortsatte precis som innan och jag blev ledsnare och ledsnare och räddare och räddare.

 Den enda lösningen till en förändring som jag såg var att kissa i sängen igen. Visserligen hade de hotat att nåt skulle hända då, men jag trodde, liten och godtrogen som jag var, att det var nåt bra som skulle hända. Men det var det inte.

När de kom hem blev de jättearga igen. De sa till varandra: nu får de vi tog katten från ta tillbaka den! Den här kan vi inte ha kvar. Så de ringde till de förra ägarna. Jag blev jamarglad för jag trodde jag skulle få träffa mamma och mina syskon igen. Men mina förra ägare ville inte alls ha tillbaka mig. Ni får lösa det på nåt annat sätt sa de.

Då sa min ena människa jag har inte tid att hålla på med det här. I morgon är det jag som ringer och beställer tid för avlivning!

Jag visste inte vad det betydde, men det lät inte nåt trevligt.