måndag 18 maj 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar en hemsk historia

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Jag brukar inte berätta det allra värsta vi är med om på katthemmet, men idag kommer jag göra ett undantag.

De som inte orkar se hemska bilder och höra en mycket tragisk historia bör sluta läsa nu.

Ni som ändå orkar ska få läsa en berättelse som speglar hur det kan gå för en stackars hemlös katt som ingen bryr sig om och som ingen "ser".

För en tid sedan fick vi larm från en person vars granne matat en katt en längre tid. Nu hade grannen sett katten på nära håll och såg att den var enögd och såg allmänt risig ut. Hon kontaktade katthemmet och frågade om vi kunde hjälpa till.

Eftersom katten inte gick att fånga i en bur placerades en fälla ut. Grannen hade noggrann kontroll över den. Igår kväll, 22.40, ringde det i telefonen hos vår hälsoansvariga, som just gått och lagt sig. Det var grannen. Den enögda katten satt i fällan.

Som vanligt när en katt är i nöd ryckte vår hälsoansvariga ut (vi kan för enkelhetens skull kalla henne för H). Hon satte sig i bilen och körde i mörkret långt ut på landet i ett område hon inte kände till. Så småningom kom hon fram till fällan med katten. När man jobbar på ett katthem får man se mycket. H var beredd på det värsta. Hon blev ändå chockad.

Där ena ögat suttit fanns bara ett hål. Det andra ögat var helt förstört, men satt kvar och var på väg att tryckas ut också.

Den huvudvärk den stackars katten måste ha haft går nästan inte att tänka sig. Det måste varit fruktansvärt. Den var helt blind. Som om inte detta var nog var den långhårig också. Hela pälsen var en enda stor tova.

Den ursprungliga tanken var att ta katten till katthemmet över natten och åka till veterinären på morgonen. När H såg  hur sjuk katten var blev det raka vägen till Bagarmossens djursjukhus, som är det enda som har jouröppet dygnet runt i Stockholmstrakten.

Veterinären som undersökte katten ringde genast upp länsveterinären för att få tillstånd att låt katten somna in. Tillstånd gavs direkt och katten fick äntligen slippa sina smärtor.

Varför berättar jag det här? Det är inte den typ av berättelser jag brukar leverera och jag brukar aldrig visa obehagliga bilder. Men nu vill jag visa hur illa det kan gå när människor inte bryr sig utan väljer att blunda. Den här stackars katten skulle ha fått hjälp för länge, länge, länge sedan. Ingen ska behöva lida så som den har gjort.

Jag vill också få andra att förstå att man som volontär på ett katthem inte bara upplever positiva saker. Den här katten kommer sitt på Hs näthinna lång tid framöver. Man glömmer bara inte sånt här.

Hoppas ni förstår varför jag ville berätta det här. Hoppas också att alla förstår att man måste be om hjälp när en katt är sjuk.





22 kommentarer:

  1. "Gråter" INGEN ska behöva ha det så här. Tack för att ni gjorde det ni kunde. Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, nä. Vi kan bara hoppas att det inte sker igen.

      Radera
  2. Stackars kissen och stackars H. En fick lida länge för att folk inte "såg" och nu lider stackars H av tankar på vad katten genomlidit*gråter-*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, jag tror att alla djurvänner lider av att se sånt här.

      Radera
  3. Det finns inga ord...den enda trösten är att katten slipper sitt oerhörda lidande...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, ja. Det är sorgligt att man ska känna tacksamhet över att nån får somna in.

      Radera
  4. Så fruktansvärt! Stackars lille kisse. Inget djur ska behöva lida på det sättet och de har precis samma rättigheter att få hjälp i tid som vi människor. Håller med Gustav att enda trösten är att den nu slipper lida tack vare er. Vill inte ens fundera på hur det hade gått annars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Micke och Molle, att inte se nånting och dessutom ha fruktansvärt ont både i huvudet och på kroppen - det är så hemskt att man knapp tkan föreställa sig.

      Radera
  5. Man bara gråter när man läser sådant här och ser dessa bilderna.
    Håller med de andra, den enda trösten är att kissekatten inte lider längre utan fick somna in.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ozzy, ja, det var ett väldigt tråkigt beslut som måste fattas, men ibland finns inget bättre val.

      Radera
  6. *darrar på läppen* Jam så sorgligt. Stackars, stackars kissen. Men nu behöver den inte ha ont längre och den slapp somna in alldeles ensam.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, ja, den fick nån som bara öste kärlek över den, det sista som hände.

      Radera
  7. Jag finner inte ord!!!! Så rinner ju tårarna igen!!!!!!!!! Stackars kisse, hoppas kisse har det bra nu.
    åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åsa, vi tror att kisse fått ro nu.

      Radera
  8. Man blir så ledsen och arg! Ingen skall behöva ha det så! *gråter*
    Stackars missen och stackars H
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, alla djur har rätt till ett bra liv. Att inte bli sedd är hemskt, särskilt när man behöver hjälp.

      Radera
  9. Stackars , stackars lille missen *gråter*
    Tack för att nu gjorde vad ni kunde för katten <3

    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kjelle Bus, vår hälsoansvariga gör alltid vad hon kan för katterna.

      Radera
  10. Stackars, stackars arma kissen!! :'(

    Sov i ro...

    Och ni katter & människor på katthemmet får pyssla om Hälsoansvariga lite extra nu efter detta, för hon är nog väldigt ledsen o arg o upprörd och massa andra saker.
    <3

    / Barbrro

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barbro, det stämmer att vår Hälsoansvariga känner allt det där du skriver.

      Radera
  11. Våra hjärtan blöder, och samtidigt känner man en maktlös ilska. Man skulle vilja - ja, det är mycket man skulle vilja göra med de människor som valt att låta en värnlös katt gå detta fruktansvärda öde till mötes. Tack, för att ni finns och gör så mycket för att lindra och stötta katter i nöd <3
    Många kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunilla, Simba och Tasse, vi gör vad vi kan. Ändå räcker inte det.

      Radera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu börjar jag äntligen känna mig lite varm i pälsen. Det är inte så farligt att vara bloggkatt, me...