måndag 29 mars 2010

Katten Sotis berättar



Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.



Nu börjar det redan kännas lite vanare i tassarna att blogga. Ändå har jag inte börjat berätta om mig själv ännu. Men det ska jag snart göra.

Madonna sa att det var viktigt att man var artig och presenterade sig först. Jag heter alltså Sotis och är en svart kattkille med lite vitt på bröstet, tassar, haka och överläpp. Blogghjälpen säger att det är tur att jag har vitt på överläppen för annars är det svårt att skilja mig från mina burkompisar. Åtminstone innan man går in i buren.

När jag var riktigt, riktig liten hade jag ett hem. En del här på katthemmet säger att det knappast var värt att kalla ett hem. I ett hem behandlar man inte familjemedlemmar illa, men i mitt hem gjorde man det. När jag bara var några månader gammal tyckte man inte jag var så kul längre, utan man lämnade mig utan att nån annan tog hand om mig.

Jag blev så klart jätterädd. Jag var ju så liten så jag hade behövt bli omhändertagen. Som tur var, var det varmt ute, för det här var på sommaren, men det var inte lätt att få tag i mat i alla fall. Särskilt som jag inte vågade gå fram till några människor. De kunde vara jätteelaka, det visste jag minsann av erfarenhet.

Jag ska berätta mer om det i morgon.

Sotis

8 kommentarer:

  1. Usch, vi blir så arga och ledsna. Stackars lilla du vad du måste känt dig ensam! Uppmuntringsbuff

    SvaraRadera
  2. Men stackars lilla Sotis, vad du har varit med om :(
    Hoppas du får komma till ett mycket Bättre hem här via blogghjälpen, håller STORA TASSAR på det, maju
    Lycka till Sotis

    Tassönskningar i massor

    Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessan

    http://katternasblogg.blogg.se/

    SvaraRadera
  3. Fy vilken dum familj. Du har det helt klart bättre utan dem. Men nu är du inte ensam längre. *tass*

    SvaraRadera
  4. Klart att man inte lämnar bort någon utan att veta att den blir omhändertagen. Så vi håller med dem som säger, att det knappast var ett riktigt hem. Det tror vi däremot, att du kan få genom katthemmet. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  5. HEj Duioch Deco. Det var ingen rolig tid må ni tro. Ni ska får veta mer så småningom.

    SvaraRadera
  6. Hej Mimmi, Chicko, Tarzan och Sessan. Jag hoppas också jag får det eget hem snart.Nu ka vi kämpa för mig säger blogghjälpen.

    SvaraRadera
  7. HeSippo. Ja, det var verkligen en dum familj. Nu får jag ju både mat och lite gos. Fast inte så mycket gos som jag skulle vilja förstås. Men bloghjälpen säger att det kommer nog.

    SvaraRadera
  8. He Findus, Isak och Rasmus. Nej, det var inget riktigt hem. Idag är jag trots allt glad att jag kom därifrån, men det hade varit mycket bättre om de sett till att jag fick ett annat hem med detsamma.

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu börjar jag äntligen känna mig lite varm i pälsen. Det är inte så farligt att vara bloggkatt, me...