Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem.
Fast vi var väldigt små började vi i alla fall få lite koll på omgivningen. Det var nog bra för när vi började röra på oss var vi mer synliga för både två- och fyrbeningar. Mamma lärde oss att akta oss noga för de med två ben - de kunde vara väldigt farliga sa hon.Vi brukade springa så fort vi kunde när vi såg dom.
Men vi märkte att det började komma tvåbeningar nästan varje dag till oss och de gav oss mat. Vi brukade smyga fram och äta när de gått. Det smakade jättebra. En dag ställde de in maten i nåt som såg konstigt ut men vi var ju hungriga så vi gick in där och åt i alla fall. Rätt som det var märkte vi att vi inte kom ut ur den där konstiga grejen. Då blev det panik vill jag lova!
Vad modig du var som vågade gå in i den konstiga grejen och det visade sig att det var utgång till katthemmet efteråt! Det här ska gå bra, ska du se. Vi ser fram emot att höra vidare hur det går för dig.
SvaraRaderaAnonym, fast egentligen var jag nog inte så modig. Jag visste ju inte att den var farlig!
RaderaVi tror vi har en aning om vad det där de hade placerat maten i var för något... Fy jamarns så otäckt och ni kunde ju inte veta att det var början på något mycket bättre. Tvåbeningar är ju (gäller inte alla som ni vet nu) inte att lita på!
SvaraRaderaNospussar
Björn, hade jag vetat hur farlig den där apparaten var kanske jag aldrig hade gått in i den!
Radera