Hej, det är Emil på Södertälje Katthem.
Nu ska jag berätta lite om min bakgrund. Som jag sa i förra inlägget så är den inte så dramatisk som de flesta föregående bloggkatters.
Jag har haft ett bra hem tillsammans med min son, Emilio. Tyvärr är det inte allt som är bra som får fortsätta i evighet. Vår människa blev sjuk och ingen släkting eller vän kunde ta hand om oss. Vi hade i alla fall tur som fick komma till katthemmet. Här har vi det bra. även om det aldrig kan gå upp mot ett eget, kärleksfullt hem.
I vanliga fall brukar katter som ser ut och är som jag få nya hem ganska fort. Men så har det inte varit i mitt fall. Och jag vet varför.
Jag har nämligen en så kallad autoimmun hudsjukdom. Den kommer jag nog aldrig bli frisk från, men jag äter en medicin som heter cortison och det går jättebra. Får jag bara den är det inga problem, men tyvärr är det vissa som inte tycker de vill adoptera mig bara därför.
Nu vet ni lite om mig, men det finns mer att berätta. Det tar vi nästa gång!
Hej igen vackra Emil!
SvaraRaderaDet känns bra att veta att du och din son hade ett bra liv innan er människa blev sjuk. Sedan är det allt bra tur att katthemmet finns som kunde ge er ett fortsatt bra hem även om ett alldeles eget är det bästa förstås.
Vad gäller medicin är det väl inget konstigare med att en katt äter en att människor gör det tycker vi? Husse t.ex. brukar säga att han kan nöja sig med sina mediciner till frukost så blir han mätt.
Hoppas det dyker upp någon som ser din charm och ger dig ditt föralltidhem. Medicinering ska man inte vara rädd för.
Många nospussar
Björn, en del tror att det är jättejobbigt när en katt behöver medicin. Som du säger är det ju inget konstigt med det.
RaderaVad fin du är! Ditt nya jobb ska nog gå bra, ska du se!
SvaraRaderaDessutom är det bra att du kan få medicin för att må bra. Det är du verkligen inte ensam om.
Vi ser fram emot att höra mer från dig.
Nosbuff
Anonym, nä det är många som behöver medicin. Förstår inte varför det ska vara nåt konstigt att jag behöver det.
Radera