Blogghjälpen har ordet

Så har ännu en bloggkatt och hans bästa kompis lämnat katthemmet för ett alldeles eget hem.

Som alla andra katter var Rafael speciell, men kanske var han ändå lite mer speciell än andra? När han kom till katthemmet blev han alldeles vettskrämd bara man gick in till honom. Det resulterade i kraftiga fräsningar, spottande, morrande och utfall. Han var så rädd för människor att det enda han kunde göra var att försvara sig mot alla helt enkelt. Vi frågar oss ofta varför en del katter reagerar så. Det måste finnas en anledning. Tyvärr är anledningen oftast vi människor. Vissa människor verkar finna ett nöje i att skrämma och på andra sätt plåga oskyldiga, försvarslösa djur. Det är en mycket sorglig egenskap vissa har.

Som nästan alla katter så förstod Rafael så småningom att vi på katthemmet inte ville honom illa, utan tvärtom. Han började acceptera att bli klappad lite försiktigt. Så småningom verkade han till och med gilla det.

Lilla Fenja som han lärde känna på katthemmet fann sitt livs stora kärlek i Rafael. Vi bestämde på ett ganska tidigt stadium att de inte skulle skiljas åt. Det bidrog nog till att det tog lite längre tid att hitta ett hem till dom, men det var det värt. Vi människor har ofta en tendens att göra som det passar oss. Vi försöker istället alltid göra det vi tror är bäst för katten. Vi tror att vi gjorde det som var bäst för både Rafael och Fenja när vi väntade på att rätt hem skulle dyka upp.

Vi tror inte att de har funnit sig tillrätta i sitt nya hem ännu. Det kommer ta tid och det vet nya matte och husse och de är beredd att ge dom den tid de behöver. När såna katter väl vänder brukar de bli alldeles extra tillgivna.

Saknaden är som vanligt stor när en katt man har lärt känna under en längre tid plötsligt inte finns där den brukar. Jag hoppas de snart känner sig hemma i sitt nya hem och att de får ett bra, långt liv tillsammans.

Snart ska en ny bloggkatt presentera sig. Jag hoppas ni vill följa den på väg mot sitt för-alltid-hem också!