tisdag 17 november 2020

Blogghjälpen har ordet

Det har gått några veckor sedan den man jag älskar gick bort. Livet blir inte alltid som man vill och sorgen är fortfarande tung. Pågående pandemi underlättar inte heller.

Jag brukar undvika att bli för personlig i min blogg - den ska ju handla om katter. Den här gången kostar jag ändå på mig att bli lite personlig. På något sätt måste livet gå vidare. Jag vet inte om det bästa sättet är att återta bloggen eller inse att allt har sin tid. Det låter kanske som att jag går med håven, men vid vissa tillfällen i livet tänker man mer än annars.

Hemlösa katter behöver fortfarande hjälp oavsett vad som hänt, men kanske finns det bättre sätt att berätta om dom än att blogga? Vad tror ni som följt bloggen?

8 kommentarer:

  1. Jo visst har allt sin tid - dock inte bloggen. Det är ett utmärkt sätt att föra fram "blogghjälpens" berättelser om vad som händer på katthemmet genom dagliga iakttagelser och händelser om vad som händer.

    Du har varit saknad. Vi tänker på dig och förstår att allt är tungt. Pandemin försvinner så småningom, men du måste anpassa dig till en ny situation i livet och det är inte lätt.

    Vi blir påminda om katthemmet på ett mycket trevligt sätt. Vi som inte har facebook tycker om att gå in och kolla bloggandet mer eller mindre dagligen (även om vi inte alltid kommenterar).

    Visserligen finns hemsidan också, men de dagliga episoderna läser jag genom bloggen. Jag är alltså tacksam så länge du orkar blogga.

    SvaraRadera
  2. Om du orkar fortsätta, käraste bloggis, eller om någon annan kan tänka sig att ta över, tror jag att bloggen måste få leva vidare. Den är så viktig! Du vet att det var så vi fann Majsan och Jenny, som vi älskade så innerligt... och många andra har hittat till katthemmet just via bloggen. Sänder min största och varmaste kram! sr. Carina och klostergänget.

    SvaraRadera
  3. Det skulle bli väldigt tråkigt om vi inte kunde fortsätta följa vad som händer, vi som bor för långt bort att besöka er om livet blir normalt någon gång igen! Man lär sig saker av att följa er hela tiden. Det katthem man tagit sin fina katt ifrån bär man nog alltid i sitt hjärta. Orkar du så fortsätt gärna! Tracy

    SvaraRadera
  4. Ja det tar tid att återhämta sig och som du skriver så gör inte pandemin lättare. Men vi måste jama att vi saknar både dig och bloggen och hoppas du orkar fortsätta att skriva!
    Tasskramar och nosbuffar

    SvaraRadera
  5. Jag beklagar sorgen som jag förstår är tung att bära, och jag förstår också dina funderingar kring bloggen. Men jag instämmer med tidigare inlägg, i att jag tror bloggen behövs för att man på bred front ska kunna ge ytterligare en personlig o ur katt-perspektiv levande bild av katterna som behöver ett för alltid-hem :) ��������

    SvaraRadera
  6. Om du orkar fortsätta med bloggen så läser vi mer än gärna!!
    Varma hälsningar
    Lena, Cornelia, Sven och Räkan

    SvaraRadera
  7. Som de andra hoppas jag du orkar fortsätta så småningom, tror den här bloggen betyder jättemycket för katthemmet! Och den är alltid lika rolig och intressant att läsa.

    SvaraRadera
  8. Det finns inga ord som kan beskriva den tomhet och saknad du känner. Kan bara säga som de övriga här ovan - om du orkar och vill så ser vi gärna en fortsättning på bloggen.
    Det är en ljuspunkt i den mörka tid vi upplever just nu.

    SvaraRadera

Katten Rafael på SÖdertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem. Som ni vet har vi haft och har mycket att göra här på katthemmet. Att vara bloggkatt är minsann in...