När jag var väldigt liten unge kom jag till katthemmet. Vad som hände innan dess vill jag helst inte komma ihåg så det tänker jag inte berätta om. Jag kände mig förstås ensam och vilsen på katthemmet. Det märkte de som jobbade där. Då tänkte de att jag skulle få en kompis.
Jag tycker det var det bästa tänket nån har haft, för i den bur jag fick flytta till fanns en kille som såg precis ut som jag - fast tvärtom. Han är helt svart och heter Dexter. Vi blev kompisar direkt och är så ännu.
Det konstiga är att jag förstod direkt vad Dexter menade när han sa nåt. Jag hade haft svårt att förstå vad andra katter sa nämligen, för att inte jama om tvåbeningar. Men Dexter förklarade för mig att jag inte var som alla andra katter på ett sätt. Han jamade att jag inte kunde höra. Tvåbeningar kallade mig för döv. Till att börja med förstod inte jag det där riktigt, men så småningom gick det upp för mig att andra katter reagerar på ett annat sätt än jag gör. Som tur är jamar Dexter att han förstår mig och att han inte har några problem med min dövhet. Det känns bra.
De är kloka på katthemmet! Toppen att ha en kompis som verkligen förstår en! Nosbuffar
SvaraRaderaDui och Deco, jam, en riktig kompis är det bästa som finns.
RaderaVilken tur att du har Dexter som kan förklara sakersom du själv inte förstår. Men det är inte fel att vara döv, ska du veta. Man anpassar sig och jag tror alldeles säkert att du kommer att bli en utmärkt bloggkatt ändå. Ska bli spinnande att följa dig i fortsättningen.
SvaraRaderaNospuss
Anonym, jag uppfattar ju saker med andra delar av kroppen än med öronen. Det går bra tycker jag.
RaderaDu hade verkligen tur på många sätt fina fina Frasse! Du hamnade på ett underbart katthem där man ger alla den chansen och omtanke de förtjänar. Sedan hade du dubbelturen att få en kompis som Dexter. Att ni två är gjorda för varandra är ju jamartydligt!
SvaraRaderaNospussar till er båda
Björn, vi har haft tur båda två. Nu väntar vi bara på ett eget gemensamt hem!
RaderaMen åh så fint! Katthemmet kommer se till att du alltid får ha Dexter nära.
SvaraRaderaUlrika, ja, det har de lovat!
RaderaJag har haft mycket kontakt med döva tvåbeningar och kan teckenspråk, använder man det,eller något liknande med döva katter?
SvaraRaderaNä, man kommunicerar som med andra katter. Jag är ju ganska klok även om jag är döv.
SvaraRaderaOk, jag förstår. Med mina hörande katter använder jag min mjuka röst och mitt kroppsspråk, typ blinka sakta, röra mig lugnt osv. Alltså fokusera mer på kroppspråket än det verbala antar jag?
RaderaAtt vara klok och döv är ingen motsats, dom döva tvåbeningar jag känner är alla väldigt kloka, dom har bara ett annat språk.
Blev bara lite nyfiken.