Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Äntligen lite lugn och ro. Ja, förutom att jag tog tass om Länstidningen som kom på besök. Jag kontaktade nämligen dem och frågade om de kunde komma så vi fick berätta om BM, katten jag skrev om för några dagar sedan som var jättemager och som har brutit underkäken.

Hon kommer att behöva opereras och det kommer kosta en hel del. Kanske finns det några snälla människor som läser om henne som skänker en slant till hennes operation. Det är hon värd, för hon har nog haft jamaront. Nu mår hon bättre, men operation måste det bli ändå så småningom.

Ikväll tror jag att jag ska passa på att ta ledigt och bara slappa. Bäst att passa på för sen måste jag börja förberedelserna för öppet hus på torsdag och Återföreningsmötet på söndag.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Vilken dag det varit. Först var jag tvungen att hjälpa blogghjälpen med styrelsemötet ikväll. Det var många svåra frågor – alldeles för svåra för att blogghjälpen skulle kunna klara av dem utan min hjälp.

Jag fick berätta för henne exakt vad hon skulle ta upp och exakt vad hon skulle säga. Jag sa till henne att om det blev diskussioner skulle hon komma in till mig under mötet så kunde jag tala om vilka åsikter hon skulle ha. Det tyckte blogghjälpen var bra.

Idag var hon extra stirrig också. Hennes lilla katt, Bessy, som bara brukar gå ut i koppel, hade rymt! Det var kolsvart ute och blogghjälpen var jätteorolig. Jag kontaktade då Bessy telekattiskt och sa åt henne att gå hem så blogghjälpen blev lugn. Och när blogghjälpen kom hem från mötet så var Bessy hemma och väntade på henne. Puh.

Nu ska jag sova.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.
 

I natt drömde jag. Jag drömde att det kom en jättesnäll människa till katthemmet och att den människan bara hade ögon för mig. Den satt hos mig och vi gosade, men sen var människan tvungen att gå. Nästa dag kom den tillbaka och gosade igen. Fast sen vaknade jag. Men då tänkte jag att det finns ju nåt som heter sanndrömmar. Tänk om det här var en sån dröm, och tänk om min människa kommer snart.

Men blogghjälpen säger att vi måste vara beredda på att det dröjer lite till. Det allra viktigaste är att det blir RÄTT människa som kommer. Har ni hört det förut? Fast jag måste jama att det stämmer ju faktiskt. För en gångs skull har blogghjälpen rätt.

Nu måste jag i alla fall börja jobba med förberedelserna till nästa söndag. Då ska vi ha stort Återföreningsmöte på katthemmet. Alla som fått köpa en katt från oss är välkomna och alla andra kattvänner också. Jag ska se till att det finns kaffe, glögg och pepparkakor. Kommer ni?

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.
 

Efter gårdagens inlägg om skällisar i vården har jag, som väntat, fått många kloka kommentarer från er bloggkompisar.

Kjelle Bus har till exempel själv jobbat i vården och borde ju då anlitats så sakkunnig av Medicinska Riksstämman. Tror ni han har tillfrågats? Näej.

Lillies Lya berättar om en Chefsöverläkarkatt som bor i vårdhemmet på andra sidan gatan.

Imma hos Klosterkatterna berättar att de har flera katter anställda inom vården i Gullspångs kommun. 

Mozart & Vincent berättar att de som tog tass om deras matte före dem jobbade på ålderdomshemmet och så vidare.

Varför nämns inte det i artikeln? Den journalisten skulle aldrig få jobb på Jamlundakuriren!

Nu ska jag i alla fall lugna ner mig och förbereda mig inför öppet hus i morgon. Ni håller väl tassarna för mig?

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Nu har jag läst i tidningen om att man föreslås använda skällisar i vården även i Sverige. I många andra länder används både skällisar och katter inom vården. Framför allt äldre personer verkar uppskatta detta mycket och lever ofta upp om det finns ett levande djur på avdelningen.

Av nån obegriplig anledning står det inte ett ord om att använda katter i den här artikeln jag läste som var från årets Medicinska Riksstämma. Är det inte typiskt? Vi katter gör minsann minst lika mycket nytta som en skällis. Dessutom kan vi lätt vänja oss vid att vara innekatter, vilket ju inte skällisar kan. De måste ut och rastas. Vi kan alltså vara beredda på att tjänstgöra när som helst.

Nä, här får vi ta och kavla upp pälsarna och jama i på skarpen åt de som bestämmer inom vården, eller hur?

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.
 

Idag har jag tänkt på att tvåbeningar har väldigt många dumma uttryck. Ett av de allra dummaste tycker jag är ”det är ju bara en katt”. Det låter ju väldigt nedsättande tycker jag. Nu är det ju så att man inte får uttrycka sig nedsättande om tvåbeningar. Då kan man bli åtalad för förtal, hets mot folkgrupp och allt möjligt annat. Men mot och om katter får man tydligen uttrycka sig hur som helst. Jag tycker det borde finnas en lag som förbjuder hets mot katt, både i tal och handling.

Det finns flera dumma uttryck, t ex ”en katt har nio liv”. Det har vi inte alls. Vi har inte fler liv än en tvåbening, d v s ett. Jag undrar om det är nån dummis som hittat på det där för att de ska kunna behandla oss illa och ändå inbilla sig att vi överlever? Kan det vara så tokigt.

När man ser hur många som verkligen behandlar oss illa så börjar man nästan tro att det verkligen kan vara så tokigt. Vad ska man göra åt det?