onsdag 28 november 2018

Katten Bobby på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Idag är vi väldigt ledsna allihop.  Ni som följt min blogg ett tag anar nog vad det handlar om.

Min kompis, lilla L, har fått somna in idag. Vi har verkligen gjort allt vi kunnat och lite till för att få honom frisk. Det sista halmstrået var att kontakta en veterinär som av många, även andra veterinärer, anses som Sveriges bästa veterinär. Hon undersökte lilla L noga och tog flera prover. Beskedet var att det kanske skulle gå att få honom att må bättre en kort period, men problemen skulle komma tillbaka. Eftersom han blev stressad av alla olika behandlingar och veterinärbesök beslöt vi, efter många och långa diskussioner och i samråd med veterinär. att han skulle få somna in.

Såna beslut är alltid svåra att ta. Vi är mycket ledsna allihop på katthemmet. Den som nog ändå sörjer allra mest är vår hälsoansvariga som skött om honom varje dag. Hon har medicinerat honom vardag som helgdag och givetvis kommit honom mycket nära. Att efter alla ansträngningar tvingas inse att det inte går längre är smärtsamt.

Att arbeta på ett katthem innebär att man måste sätta sina egna känslor åt sidan och tänka på vad som är bäst för katten. I det här fallet gjorde vi bedömningen att det skulle innebära för stort lidande att fortsätta behandlingen.

Vi tänker alla på lilla L idag.

14 kommentarer:

  1. Så sorgligt att det inte lille L blev bättre trots alla försök.Sov gott lilla L! Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Micke, Molle och MAry, vi är så ledsna allihop.

      Radera
  2. Nosbuffar (med våt nos), till hälsoansvarig också*kurr* Det är hemskt jobbigt att förlora en vän
    /Gänget på Cirkus Boman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cirkus Boman, det känns så hemskt. Han borde haft ett långt och bra liv framför sig.

      Radera
  3. Vi tänker på och sörjer förlusten av lille L som inte fick det liv vi alla ville att han skulle få. 😥

    Vi tröstar oss med att vi vet att ni på katthemmet gjort precis allt i er makt för att hjälpa honom.
    Det har sagts förr men tål verkligen att upprepas: Ni på katthemmet är fantastiska. ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Björn, det känns hemskt när vi gjort allt vi kunnat och det ändå inte hjälpt.

      Radera
  4. Min matte säger att hur ledsamt det än är att det inte gick att rädda lille L så gjorde ni på katthemmet det rätta som lät honom somna in. Man måste alltid tänka på djurets bästa och för honom var detta det bästa.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ozzy, ibland måste man fatta så här tråkiga beslut. Som tur är behöver vi inte göra det ofta.

      Radera
  5. Det är väl det svåraste beslut man kan ta om en katt.Förstår att det är extra svårt för hälsoansvarig. Man hoppas ju ända in i det sista att en liten katt man skött om ska bli bra av behandlingarna. Men om inget funkar, trots alla ansträngningar, så finns det inget alternativ.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marie, nä, så är det. Vi ger verkligen inte upp i första taget.

      Radera
  6. Jag är otroligt tacksam att ni tar ansvaret och gör en bedömning när det är dags att avsluta en behandling och låta - i det här fallet - lille L - få somna in.
    Tack till hälsoansvarig och tack till er alla på katthemmet för att ni alltid tänker på kattens bästa.
    Sov i frid lille L.

    Fd Hemlös

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, ibland måste man ta svåra beslut. Men lätt är det inte.

      Radera
  7. Ni måste tyvärr ganska ofta fatta såna beslut, men det går nog inte att någonsin vänja sig vid det. Det är lika sorgligt varje gång. Hoppas lille L skuttar omkring glad nånstans vi inte kan se.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, med tanke på att vi skaffar nya hem åt cirka 200 katter varje år så händer det inte så ofta att vi behöver fatta dessa hemska beslut, men när en katt inte ser ut att ha nån möjlighet till ett bra kattliv måste vi göra vad vi och veterinärerna tror är bäst.

      Radera

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?