Igår berättade jag ju att jag hade börjat vara ute lite när jag blivit större.
En dag när jag som vanligt var där ute, började jag bli hungrig och lite småfrusen. Jag gick hem för att få mat och sova en stund i värmen.
När jag kom hem var det ingen som öppnade. Det var ju inte så konstigt. Det hade hänt förut att mina människor var borta ett tag, men jag tänkte att de kommer nog så småningom, som de brukade.
Jag satte mig på trappan och väntade. Och väntade. Och väntade.
Det blev mörkt. Ingen kom. Nu var jag ordentligt hungrig så jag började leta efter nåt att äta ute. Det var inte så lätt att hitta nåt.
Det här var min första natt utomhus. Jag visste inte då att den skulle följas av många fler utenätter.
Men lilla gumman. Så får man verkligen inte göra mot sin pälskling. Hur ska man veta hur man skaffar mat om man aldrig gjort det? Nosbuffar
SvaraRaderaMicke, Molle och Mary, när precis. Hur ska man veta?
RaderaVi kommer aldrig att förstå hur tvåbeningar som gör så fungerar. Hur är det möjligt att sova gott om natten med vetskapen att man lämnat en katt vind för våg???
SvaraRaderaSven, jag undrar också hur de kunde sova sen.
RaderaPs. Du är jamarsöööt på dagens bild! Buff Sven
SvaraRaderaSven, tycker du verkligen det?
RaderaDet är obegripligt hur de människorna bara kan gå vidare i sina liv med vetskapen att de övergivit en liten familjemedlem? Det i hjärnan som kallas Samvete måste saknas hos dem?
SvaraRaderaGustav, ja, och kanske är det inte bara samvetet som saknas i hjärnan på dom?
RaderaHuu, jag anade rätt igår.
SvaraRaderaJag har hört matte o husse berätta om alla dessa stackars kissar som blir lämnade av sina tvåbeningar.
Jag skulle vilja klösa dom riktigt rejält även om jag normalt är en fridens katt som aldrig visar klorna.
Ozzy
Ozzy, tänk om vi alla hemlösa katter skulle samlas och klösa alla som övergivit oss?
RaderaHär kommer vi aldrig förstå hur man kan lämna kvar en familjemedlem på det sättet! Man blir lika arg och ledsen varje gång. Sånt skall ingen katt behöva utsättas för! *stampar ilsket med tassarna*
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, näää, ingen katt ska överges!
RaderaSom Sven mjauar, du är jamarsööt på bilden.
SvaraRaderaOch visst är det totalt obegripligt hur man kan lämna och överge en familjemedlem.
Anonym, det går inte att förstå hur man kan överge en familjemedlem.
RaderaVi kan aldrig aldrig aldrig förstå hur man kan göra så mot en familjemedlem. Husse blir jamararg när han läser och hör talas om sådant. Samtidigt blir han ledsen precis som jag.
SvaraRaderaDet som får oss att inte tappa hoppet är att det finns katthem med snälla och omtänksamma människor som vill hjälpa. Tyvärr kan de inte hjälpa alla som behöver hjälpen.
När skall ALLA tvåbeningar fatta att ALLA djur behöver kärlek och omsorg.
Nospuss
Björn, den dagen alla förstår att även vi katter har känslor - då ska vi fira ordentligt.
RaderaVad hemskt för dig, lilla stackare, att sitta och vänta förgäves på att bli insläppt och få mat. Det gör ont bara att läsa om det. Så grymt och hjärtlöst handlat av dina människor!!!
SvaraRaderaMarie, jam, den tiden vill jag verkligen inte ha tillbaka.
RaderaVi förstår bara inte att man kan göra så, helt obegripligt. Nosbuffar
SvaraRaderaDui och Deco, jag tror ingen vettig människa kan förstå hur man kan göra så.
Radera