Idag är vi både arga, ledsna och besvikna.
Igår ringde en tjej som kontaktat oss tidigare om att hon tagit hand om en katt som blivit påkörd dagen före midsommarafton. Hon skulle ta katten till vettisen och ta hand om den tills vidare. Igår ringde hon och sa att hon ville komma med katten, för den hade börjat kissa i tjejens säng.
Den haltade fortfarande och gick på smärtstillande. Nån mer undersökning hade inte gjorts. De kom överens om att ses på katthemmet och vår verksamhetschef åkte dit för att ta emot katten.
Då ringde hon igen. Nu hade hon ringt vettisen och den hade sagt att det var bäst att avliva katten. Eftersom tjejen sa att hon hade förtroende för vettisen skulle det bli så. Blogghjälpen ringde till tjejen och sa vad hon tyckte om detta. Eftersom katten inte blivit undersökt kunde det ju vara en skada som gick att reparera. Tjejen sa att hon skulle tänka på saken, och återkomma "om det blev aktuellt". Blogghjälpen förstod att det inte skulle bli aktuellt, eftersom hon sa så. Hon har heller inte återkommit.
För det första tycker vi det är höjden av oförskämdhet att först komma överens med oss om att hon ska komma med katten och vår verksamhetschef åkter till katthemmet på en lördag endast för att ta emot den och sedan ringa vettisen och göra tvärtom. Så vimsigt får man inte uppträda.
För det andra förstår vi inte varför det var så bråttom att avliva katten. Den var inte ens röntgad.
Det är möjligt att avlivning var ett riktigt beslut, men vi tycker att man ska utesluta andra möjligheter först.
Den här händelsen känns inte okej på något sätt. Hoppas att hennes beslut blev riktigt. Jamar i kapp om att vi förstår er ilska och besvikelse, för så här får man inte göra.
SvaraRaderaMicke och Molle, tycker det är märkligt, inte minst för att det inte var hennes katt.
RaderaUndrar hur en sådan människa tänker egentligen? Man ändrar sig inte fram och tillbaka hur som helst och särskilt inte när det handlar om en annan varelses liv. Hade hon resonerat likadant om det handlat om en bebis? NEJ det är ingen skillnad!
SvaraRaderaHoppas verkligen att hon inte någonsin kommer att äga ett djur för ingen garanti finns för att hon inte skulle resonera lika lättvindigt om det djuret blev sjukt.
Nospuss till dig Inka och ris till tjejen!
Nalleman64, hon bad inte ens om ursäkt för att hon hade besvärat vår verksamhetschef på en lördag alldeles i onödan.
RaderaSå sorgligt att läsa! Vi katter får bara finna oss i vad människor bestämmer över våra små huvuden - sängkissande och hälta låter ju inte direkt livshotande....
SvaraRaderaSven, nä, precis så resonerade vi också.
RaderaMan kan ju bli helt rasande på en sådan velpotta! Att ändra sig fram och tillbaka på det viset . . . det gäller ju ett liv! Och en veterinär som rekommenderar avlivning per telefon!!! En sådan veterinär kan man absolut inte ha förtroende för. Stackars lilla katt.
SvaraRaderaMarie, vi känner till veterinären och vet att dom brukar rekommendera avlivning "för säkerhets skull" verkar det som.
RaderaRiktigt dåligt, så får man inte göra tycker vi. Nosbuffar
SvaraRadera