Igår började jag ju berätta lite grann om hur jag hade det förr. Jag bodde hos människor som inte brydde sig så särskilt mycket om mig, men som till att börja med i alla fall gav mig mat. Så plötsligt hör jag att de säger nåt om att de ska flytta och att katten inte ska med. Vilken katt, tänkte jag. Inte kan de väl mena mig?
Men, jodå, de menade mig. Jag fick inte följa med när de flyttade och inte ordnade de med nåt annat hem åt mig heller. Det var väl enklast så. För dem. För mig började en jättejobbig tid. Jag hade ingenstans att gå in, ingen som gav mig mat, ingen som tog hand om mig på minsta sätt.
Däremot fanns det gott om människor som kastade saker på mig, sparkade åt mig och skrek och gapade. Jag var jätterädd, som ni nog förstår.
Jag ska berätta mer om det i morgon. Ni läser väl min blogg då, och om ni kan ta hand om mig så ska ni kontakta Södertälje Katthem, tel 550 32 000, www.sodertaljekatthem.se.
Anastasia
Så sorgligt. *snörvel* Dumma människor, jag hoppas... uhm, saker. Jag ska ta mig jamaren starta en hatsida för katter mot elaka människor. Då kan vi katter tassa in namnen på alla dummingar. *fräser*
SvaraRaderaHej Sippo. Tack för ditt stöd, men jag tycker inte man ska hata nån. Jag tror inte det blir bättre. Människor som är dumma mot katter har säkert upplevt att nån varit dumma mot dem också, och så tar de ut det på katter, eftersom det är enkelt, och de är nog ofta lite fega. Katter är ju inte lika fysiskt starka som människor. JAg tycker alla ska vara snälla mot varandra. Det ska jag kämpa för sen när jag fått ett eget hem. Anastasia
SvaraRaderaNåjam, jag kan väl nöja mig med att vara lite ilsken då. *mutter* Du har ett stort och fluffigt hjärta, det hör jag ju. *nosbuffar*
SvaraRaderaHej Sippo. Jag tycker det låter bra att du bara är lite ilsken på dem som är dumma mot katter. Så kanske de förstår att man vinner mer på att vara snäll. Och att man mår bättre då också. Vi hörs. Anastasia
SvaraRadera