En katt på Södertälje Katthem bloggar

måndag 9 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår tog vår mamma väl hand om oss. Hon hade det minsann inte så lätt. Det blev så klart inte lättare när vi började växa och sprang omkring lite här och där. Vi förstod inte riktigt hur farligt det var, men så småningom började vi förstå att livet inte bara var lek och skoj.

Jag började inse att människor inte gillade mig. De försökte jaga bort mig var jag än befann mig. Jag förstod inte varför, för jag gjorde inte dom nåt illa. I och med att jag blev äldre var det inte så lätt att hitta mat längre heller. Tidigare hade mamma matat mig, men plötsligt förväntades jag kunna hitta mat själv.

Det var inte så lätt. Särskilt inte som jag förstod att jag inte kunde be vilken tvåbening som helst om mat. Vissa schasade bort mig och kastade till och med saker efter mig. Jag förstod inte varför. De hade ju bara kunnat ge mig lite mat så hade jag inte stört dom mer.





10 kommentarer:

  1. Hej Nina, vad fin du är! Jag kan ju inte föreställa mig hur det var att leva sådär. Att inte få mat när man är hungrig måste vara något av det värsta som finns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, ingen katt skulle behöva kunna föreställa sig hur det är att leva som jag och många andra gjort.

      Radera
  2. Ditt liv har inte börjat bra alls och du har fått känna på det svåra och hemska som allt för många katter gör.
    Men en dag kommer du att få ett eget kärleksfullt hem att ta tass om och du kommer att uppskatta det mycket mer än katter som aldrig upplevt några svåra stunder i livet.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ozzy, jam, du kanske har rätt. Nog kommer jag att uppskatta att få ett eget hem med snälla människor...

      Radera
  3. Söta fina Nina, du ser så klok ut nu kan ditt liv bara bli bättre!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sven, jamm värre än det varit kan det knappast bli.

      Radera
  4. Du fick tyvärr se flera exempel på den värsta sortens människor (jag avskyr dem!) d.v.s. de som inte har den minsta känsla för djur. Tyvärr är de inte helt ovanliga och det känns som de blivit fler med åren.
    Som tur är finns det även människor som verkligen älskar djur. ja t.o.m. de som tycker mera om djur än människor. Sådana människor tycker jag om. Mycket!
    Nospuss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nalleman64, även om man inte direkt gillar djur förstår jag inte varför man måste göra illa dom?

      Radera
  5. Stackars er! Så hemskt att vara hungrig och ingen vill hjälpa en. Att dessutom bli bortstött gör saken ännu värre. Men nu är du i goda händer och livet kan bara bli bättre. Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Micke och Molle, nu börjar jag känna mig lite trygg, men jag måste nog ha lite mer lugn och ro innan jag blir alldeles lugn i tvåbeningars närvaro.

      Radera