Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.
 

Nu har det varit öppet hus här på katthemmet igen, men det kom inte så många. Kanske ville tvåbeningarna inte gå ut när det regnade och blåste så mycket? I alla fall var blogghjälpen här och hade ett möte som jag förberett. Annars hade de väl fått sitta hela natten, kan jag tro.

När mötet var klart kom hon in till mig. Då passade jag på att klaga på en sak som jag tänkt på. Alla mina bloggkompisar har ju nya bilder på sig nästan varenda dag. Jag har bara några bilder som blogghjälpen växlar mellan. Så jag sa till henne att nu får hon fixa lite nya bilder på mig, så inte de som läser min blogg tröttnar på att titta på samma bild jämt.

Blogghjälpen sa att det är riktiga katter och kattmänniskor som läser min blogg, inte såna där dummisar som överger katter för att de tröttnat på dem, så hon trodde inte det var nån fara, men hon tog lite nya bilder i alla fall. En ser ni här bredvid.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag är det lördag och då brukar inte blogghjälpen vara här, men idag var hon det en kort stund på eftermiddagen. Hon skulle lämna ut en av mina kompisar som ska få flytta till ett kanonhem. Blogghjälpen sa att det borde finnas många fler såna hem och i ett av dem borde jag få bo. 

Eftersom den här familjen hade en lite äldre katt hemma så trodde de att det vore bättre med en kattunge än med en vuxen katt, som jag.

Det var i alla fall bra att den här kompisen lämnades ut idag, för då fick vi lite godis. Jag har sagt till blogghjälpen att jag tänkte införa en kravlista på katthemmet. Ett av kraven är att ALLA katter ska få godis VARJE dag. Tyvärr tände inte blogghjälpen alls på idén. Jag tror inte hennes omdöme är så utvecklat så att hon kan skilja en bra idé från en dålig. Tror jag måste jobba på att förbättra det.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.
 

Nu har jag ju berättat i stora drag hur mitt liv har varit tills nu. Ingen större succé alltså. Fast nu har blogghjälpen och jag tassat på att vi stryker ett streck över det som varit. Nu är det härifrån och framåt som gäller. Nästa gång ska det bli RÄTT människa som tar hand om mig och som jag tar tass om.

Vi har ett hemligt mål också. Om ni lovar att inte jama om det för nån ska jag berätta: målet är att vi ska hitta ett bra hem till mig det här året! Fast vi har sagt att om vi inte uppnår det så flyttar vi bara fram tidpunkten. 

Nu är det helg och jag ska börja planera för saker som ska hända framöver. Först ska jag hjälpa blogghjälpen med ett möte här på katthemmet på söndag. Sen ska jag hjälpa till att planera Kattens Dag som infaller nästa helg. Nu börjar jag känna mig varm i pälsen och redo för alla uppgifter en bloggkatt har.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.
 

Så nu vet ni vad som har hänt innan jag hamnade här för tredje gången. Blogghjälpen säger att ibland kan man inte förutse precis hur människor ska vara. Man tror att de är lämpliga som kattägare, men det blir fel i alla fall. I mitt fall har det blivit fel flera gånger. Det är faktiskt ovanligt. Men det är i alla fall tur att jag fått komma tillbaka till katthemmet varje gång, så jag får en chans till. Nästa gång blir det bra, tror vi, blogghjälpen och jag.

Ikväll var blogghjälpen inne hos mig en stund och hon sa att hon tyckte jag var jätteduktig som inte gav upp, utan att jag var glad och go trots all som hade hänt. Jag förklarade för henne att såna är vi katter. Vi kan bli illa behandlade av vissa människor, men när vi träffar människor som vill oss väl, ja då förstår vi det. Kanske inte direkt, men får vi lite tid på oss att vänja oss vid snälla människor, så litar vi på dem så småningom. Ibland tar det lång tid, ibland går det fortare. Jag hoppas mina snälla människor kommer snart och ger mig ett hem där jag får stanna och trivas hela livet.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.
 

Igår berättade jag ju att jag flyttat till mitt nya hem och att mina människor hade gått till jobbet. Jag kände att jag behövde lite tassikyr men hittade ingen sån klösbräda som jag var van vid från katthemmet. 

Jag gick runt och tittade lite och så fick jag syn på en jättefin klösbräda! Den stod precis framför TVn och jag kloade ordentligt. Tyvärr var den inte riktigt lika bra som den jag var van vid för det lossnade lite trådar ur den, men det gjorde inget.

Så kom mina människor hem. Det första de gjorde var att skrika: MEN TITTA! DINA HAR FÖRSTÖRT VÅR SOFFA!!!!  

Sen skällde de på mig och sa att jag aldrig fick göra så igen. Men några dagar senare behövde jag vässa klorna igen, så jag gick till min klösbräda och kloade lite till.

När människorna kom hem blev de ännu argare. De sa till varandra att en sån katt kan vi inte ha kvar. De ringde till katthemmet och sa att de inte kunde behålla mig för jag hade förstört deras soffa och den var JÄTTEDYR.

Så jag fick åka tillbaka till katthemmet igen. När jag kom hit muttrade tjejerna här att om man är så rädd om sina möbler är det kanske bättre att skaffa en poslinskatt eller nåt sånt.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

 

Igår sa jag ju att jag hade mer att berätta. Trots att jag är så ung har det hunnit hända mycket i mitt liv. Alldeles för mycket, säger blogghjälpen.

Som ni nog vet vid det här laget är det ju öppet hus på katthemmet 2 dagar i veckan. Då kommer besökare och en dag kom det några som läst om mig och tyckte jag var en söt katt. De var inne i buren och hälsade och jag var lika snäll och välkomnande mot dem som jag brukar vara mot alla människor.

Det här paret sa att de ville ha mig. Det gjordes hembesök, precis som vanligt och allt var i sin ordning. Jag gjordes i ordning för att åka till mitt hem igen. Jag, och alla snälla människor på katthemmet trodde att det här var det toppenhem jag skulle bo i resten i mitt liv.

När vi hade kommit hem visade de mig på min matskål och min toalåda. Så långt var allt väl. Men jag hittade först ingen klösbräda. Ni vet ju alla att vi katter behöver det. Men nöden är ju uppfinningarnas moder, brukar blogghjälpen säga. Nästa dag när mina människor gått till jobbet hittade jag den perfekta klösbrädan.