Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Det gick en lång, lång stund. Vi försökte vara så tysta som möjligt, så ingen skulle höra oss. Det hade mamma sagt åt oss.

Rätt som det var hörde vi ett prassel. Vi kröp ihop ännu mer och titta mot ingången till busken. Som tur var såg vi mamma komma in. Hon hade fångat en mus som hon åt upp. Sen fick vi också mat.  Därefter somnade vi och sov ända till det blev nästa dag.

Då sa mamma att hon måste gå igen och leta efter mat, men att vi skulle hålla oss lugna tills hon kom tillbaka.

Så fortsatte dagarna och nätterna. Så småningom började det bli lite kallare på nätterna. Trots att vi låg tätt intill mamma var det lite kallt på mornarna.

Som alla kattungar växte vi och blev mer och mer nyfikna på omgivningen. Vi började kravla oss ut från busken för att upptäcka världen utanför. Trots att mamma hade sagt åt oss att det var farligt begrep ingen av oss hur farligt det var där ute. Men vi skulle få veta, tids nog.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Vi satt ganska länge i den där lådan, men plötsligt stannade bilen. Vi bars ut enn bit från bilen. Sen ropade en av människorna "kom nu innan de hinner ta sig ut, så åker vi".

Sen hörde vi att bilen for iväg. Mamma hjälpte oss att ta oss ur lådan. Vi tittade oss skräckslaget omkring. Var hade vi hamnat? Vi kände inte igen nånting. Vi tryckte oss tätt intill mamma. Hon försökte lugna oss.

Efter en stund gick vi runt lite och mamma hittade en buske där vi gömde oss. Efter ytterligare en stund sa hon att vi skulle ligga kvar, för hon måste gå och leta efter lite mat.

Vi försökte sova lite, men allt kändes så främmande och konstigt, så det var svårt att få ro. Vi väntade otåligt på att mamma skulle komma tillbaka.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

En dag, när vi blivit lite stadigare på benen, busade vi lite grann. Det var inte så farligt, men en av mina syskon råkade ha omkull en blomkruka.

Den måste ha kostat flera miljoner, för sånt liv som det blev på tvåbeningarna när de upptäckte att den låg på golvet!

En av våra människor skrek "nu ska de där kattdj-a ut!" (jag vill inte skriva exkt vad de sa för det låter så hemskt).

Då sa den andra människan "då måste vi köra iväg dem nånstans, för annars kommer de bara tillbaka".

Strax därefter slängdes vi ner i en stor låda som bars ut till en brummis. De satte lådan i brummisen, sen körde de iväg med oss.

Vi satt tätt tryckta intill varandra. Att säga att vi var rädda är att uttrycka det milt.  Vi skakade. Till och med mamma skakade och såg rädd ut, fast hon försökte lugna oss så gott hon kunde.

Vi undrade alla vart vi var på väg.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Det första minne jag har från min kattungetid är att jag blev undanföst och fick skällning för att jag "alltid var i vägen".

Den enda tryggheten jag och mina syskon hade var vår mamma. Trots att hon var väldigt trött efter att ha fött många kullar ungar, tog hon hand om oss på bästa sätt. Det var alltid varmt och skönt att ligga intill henne.

Det var också det enda positiva jag minns. Även om vi ungar blev dåligt behandlade, var det ännu värre för mamma.  Det verkade som om människorna vi bodde oss anklagade henne för att det blev ungar stup i ett. De förstod inte att det är så katter fungerar om de inte blir kastrerade. Att kosta på henne en kastrering var det inte tal om.

När människorna var som värst föste mamma in oss under soffan. Där låg vi och darrade allihop tills de slutade jaga oss.

I morgon ska jag fortsätta berätta hur jag haft det.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Jag tror att alla bloggkatter tycker det är läskigt att skriva bloggen första gången. För mig är det nog extra konstigt eftersom vi ju inte har kunnat göra som vi brukar. Det vanliga är ju att den som bloggar lämnar över bloggen till sin efterföljare och berättar hur det går till.

I mitt fall har det ju inte varit möjligt, men blogghjäpen har sagt att alla som läser vår blogg är snälla, och skulle nåt bli tokigt så har de full förståelse. Det känns bra.

Jag har i alla fall förstått att man ska börja med att presentera sig.  Jag heter alltså Freddy. Jag hoppas ni inte blir ledsna eller rädda när ni läser min historia, för många människor har behandlat mig väldigt illa. Tyvärr är det inte så ovanligt bland oss hemlösa katter.

I morgon ska jag börja berätta min historia från början, så långt tillbaka som jag minns.

En ny liten katt på Södertälje Katthem vill berätta sin historia

Hej, jag heter Freddy och bor på Södertälje Katthem.

 Ni som följt den här bloggen tidigare vet att vi har varit, och fortfarande är, jätteledsna över att vår kompis Fortuna tassat över regnbågsbron. Egentligen borde det varit hon som bloggat lite till, tills hon fick flytta till sitt eget hem.

Så blev det aldrig. Vi alla på katthemmet lever fortfarande i nån sorts vakuum efter vad som hänt, men blogghjälpen och jag har talat en hel del med varandra senaste dagarna.

Vi har undrat om vi skulle återuppta bloggen alls. Men så har vi sagt att det finns ganska många som läser vår blogg, även om inte så många kommenterar den. Men huvudsaken är ju att de vi räknar som våra allra bästa kompisar gör det. Det är inte antalet kommentarer som är viktigast för oss.

Dessutom tror vi att Fortuna skulle vilja att bloggen lever vidare. Det är ett sätt för oss att berätta lite av vad som händer på katthemmet.

I morgon kommer jag, Freddy, att börja berätta lite om mig själv. Hoppas ni vill läsa min historia.

Blogghjälpen ger ett tungt besked

 Skaparkatten har kallat till sig lilla Fortuna.

I samråd med veterinär och efter mycket diskuterande vad som skulle vara bäst för Fortuna har idag beslut fattats att lilla Fortuna fått somna in.

Som jag berättade igår blev hon hastigt sämre i helgen. Efter att ha legat med dropp i natt  utan önskat resultat och då man misstänkte en mycket allvarlig sjukdom fick hon somna in mitt på dagen idag. Avgörande blev att hon hade ont och att inga garantier kunde ges att hon nånsin skulle bli bättre.

Som alla förstår känns det oerhört tungt att skriva dagens blogg.

Vi anar ofta att många av katthemmets bloggkatter haft det tufft innan de kommit till katthemmet. I Fortunas fall inte bara anade vi, utan vi visste. Varför fick inte du chansen till ett toppenhem där man öste all den kärlek över dig som du var värd? Kanske hade du inte blivit sjuk då? Tankarna far i huvet en dag som den här.

Jag kommer aldrig glömma din kolsvarta sidenlena päls, dina vackra gulbruna ögon, hela din lilla kropp. Visst är det märkligt att en så liten kropp kan göra så stort intryck?

Du har fått ro nu. Jag önskar du hade fått den ron i jordelivet istället, men livet blir inte alltid som man tänkt. Ibland tar det både oväntade och oönskade vägar. Kanske finns det nån mening med att det blev som det blev, men just nu kan jag inte förstå vad det skulle vara.

Sov i ro min lilla vän. Hoppas du fortsätter hålla ett öga på mig däruppifrån och jamar till när nåt blir tokigt. Jag behöver ditt stöd och din hjälp för att kunna fortsätta hjälpa dina kompisar som fortfarande finns här.

Fast nu tror jag vi tar en bloggpaus, åtminstone till helgen. Vad säger du om det? Blir det bra?

Blogghjälpen lånar bloggen idag

Dagens blogg är svår och ledsam att skriva. 

Som ni alla vet kan en kisse bli dålig väldigt fort. Fortuna har tidigare haft problem med sin mage, men har mått bra länge. I helgen har hon hastigt blivit sämre och idag fick vi åka in akut med henne.

Hon ligger nu på djursjukhus med dropp och smärtstillande. Vi får hjälpas åt att hålla tassar och tummar för att det går bra för henne. Vi hoppas få nån form av besked i morgon.

Vi kommer inte kommentera några bloggar idag. Hoppas ni förstår.

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Då fortsätter min deckare med sista kapitlet. De som inte följt bloggen tidigare kanske behöver bläddra tillbaka lite till 28:e januari och sedan läsa ungefär varannan dags blogginlägg.

Kapitel 11

Mysteriet med de mystiska spåren

En kriminalroman av den kända deckarförfattarinnan Fortuna G W Läckerkatt.

Nu när alla var ombord på kattikoptern var alla jätteglada. Plötsligt sa Oced: ”titta där nere på marken! Där linkar sparkgubben”. Alla tittade ner och såg gubben gå med hasande steg och kläderna hängande i trasor.

Alla katter skrattade. Ellep sa: ”såg ni hur jag rev sönder jackan på han?”. Oguh skarvade i: ”såg ni när jag måttade in en rak vänster rakt i skallen på han?”. Abmis jamade: ”jag slogde han också. Jättehårt. Jag har ont i tassen ännu”. Så räckte hon fram tassen med en liten snyftning till Oguh, som tittade på tassen och sa ”oj, oj så ont” (fast han såg ingenting egentligen). 

Så sa Fortuna, som plötsligt blivit allvarlig: ”men vart ska jag ta vägen nu. Ska ni släppa av mig nån annanstans där jag måste fortsätta att försvara mig hela tiden och leta efter mat, precis som förut?”

”Nä”, sa Oppis, ”det är nämligen så att vi ordnat plats åt dig på Södertälje Katthem. Där ska du få mat och all hjälp du behöver. Men just nu ska vi använda kattikoptern till det den är menad att användas till. Vi ska åka och samla upp en massa kompisar, sen ska vi ha PARTY! När partyt är slut, om många, många timmar, skjutsar vi dig till katthemmet. Där får du det bra i väntan på ett eget hem”.

Fortuna torkade en tår med tassen, sen sa hon ”Tack snälla ni. Vad skulle jag gjort utan Kattionella Inkattsstyrkan? Nu ska jag på fest för första gången på evigheter. Jag ska ha jättekul!”

Sen festade hela gänget hela natten ända tills det började ljusna ute. Då fick Fortuna skjuts till katthemmet och där bor hon nu i väntan på sitt alldeles egna hem!

Så slutar Fortuna G W Läckerkatts deckare "Mysteriet med de mystiska spåren.

 

(Är det nån som tycker det är konstiga namn i deckaren? Kanske ska ni läsa dem bakelselänges?).

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Då fortsätter min deckare med ett nytt kapitel. De som inte följt bloggen tidigare kanske behöver bläddra tillbaka lite till 28:e januari och sedan läsa ungefär varannan dags blogginlägg.

Kapitel 10

Mysteriet med de mystiska spåren

En kriminalroman av den kända deckarförfattarinnan Fortuna G W Läckerkatt.

Eftersom det kunde vara farligt att vara kvar på området där sparkgubben fått stryk lyfte kattikoptern jättesnabbt. Ingen hann se att Abmis inte var med. 

Oppis tittade ner på marken och vem ser han där nere om inte Abmis som kommer springande och viftar med ena framtassen upp mot kattikoptern. 

Oppis bad Xam sänka kattikoptern lite, öppnade dörren och hängde sig ut och sträckte ut ena framtassen samtidigt som han höll sig fast i kattikoptern med den andra. ”Hoppas upp och ta tag i min tass!” skrek han genom motordånet till Abmis. Hon tog sats allt vad hon orkade men missade Oppis tass med en klomån. ”Försök igen” skrek Oppis. Den här gången lyckades hon hoppa så högt att Oppis fick tag i hennes tass och kunde dra upp henne i kattikoptern.

”Hörde inte du att Oppis gav order om att vi skulle springa tillbaka till kattikoptern det fortaste vi kunde?” undrade Vatsug. ”Jo, men jag måste ju gå på toa, jö” svarade Abmis. ”Man tror inte man hör rätt”, sa Rassa och tog sig för pannan. 

Nästa avsnitt blir nog det sista i den här deckaren!

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Idag är blogghjälpen alldeles trött. Hon har varit på nya katthemmet och målat element igen. Det är många element som ska målas så det blir fint i våra burar. Men blogghjälpen är ju ingen målare precis, så det tar lite tid att först göra rent elementen, sen måla dem.

Själv har jag jobbat stenhårt på min deckare. I morgon kommer ett nytt pakitel, ehh kattipel, ja avsnitt då! Kanske blir det sista avsnittet, det beror på hur långt det blir. Varken blogghjälpen eller jag gillar långa blogginlägg, så blir det alltför långt kanske det blir ett avsnitt till.

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Då fortsätter min deckare med ett nytt kapitel. De som inte följt bloggen tidigare kanske behöver bläddra tillbaka lite till 28:e januari och sedan läsa ungefär varannan dags blogginlägg.

Kapitel 9

Mysteriet med de mystiska spåren
En kriminalroman av den kända deckarförfattarinnan Fortuna G W Läckerkatt.

Oppis betraktade Kattionella Inkattsstyrkan en stund. Gubben kved och jämrade sig och sa att han ångrade alla gånger han hade sparkat en katt.

”Jaså du”, sa Fortuna. ”Det märktes minsann inte för en stund sedan när du tänkte sparka mig igen!”

”Nåd” kved gubben. ”Jag lovar att aldrig mer göra illa en katt”.

”Lovar du att skänka pengar till ett katthem också” frågade Essarf samtidigt som han morrade i örat på gubben.

”Ja”, skrek gubben. ”Bara ni låter mig vara.”

Då busvisslade Oppis och alla katter tvärstannade. ”Nu har gubben fått vad han tål. Eftersom vi aldrig vet om det kommer andra dumma tvåbeningar i det här området, får vi rusa tillbaka till kattikoptern och se till att komma härifrån snabbt. MOT KATTIKOPTERN MED SPRÅNG!”. ropade han.

Alla rusade mot kattikoptern. Xam hade rusat i förväg och satt igång motorerna så när alla katter hoppat in stängdes dörrarna och kattikoptern lyfte.

Så fort den var i luften började alla skratta av lättnad. Ända till Oppis plötsligt sa ”Var är Abmis? Har nån sett Abmis?”

Alla ruskade på huvet.

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Idag har det varit körigt här igen. 

Eller, det kanske det inte varit egentligen men jag har uppfattat det så. Det är ju nämligen så att när man håller på att skriva en spännande deckare, måste man koncentrera sig. Det kan vara svårt ibland när det kommer in människor på katthemmet. Som ni alla vet är jag ju, förutom författare, även vaktmästare. Det betyder ju att jag måste kolla varje person som går förbi min vaktmästarbur på katthemmet.

Ibland är det ett fasligt springande och jag måste ju kolla ALLA varje gång de passerar. Jag tror att jag kanske blivit ännu mer noga med vem som kommer in nu när jag skriver deckare. Man blir liksom medveten om hur snabbt nåt tokigt kan hända.

Men jag jobbar i alla fall på slutet på min deckare. Kanske blir den klar till i morgon.

Under tiden kan ni titta om era namn finns med bland de vanligaste kattnamnen. Jag kan konstatera att Fortuna inte finns med bland de 50 vanligaste namnen. 

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Då fortsätter min deckare med ett nytt kapitel. De som inte följt bloggen tidigare kanske behöver bläddra tillbaka lite till 28:e januari och sedan läsa ungefär varannan dags blogginlägg.

Kapitel 8

Mysteriet med de mystiska spåren
En kriminalroman av den kända deckarförfattarinnan Fortuna G W Läckerkatt.

När Ecila berättat att hon kände igen gubben sa Rassa att han kände igen katten! Just då måttade gubben en spark mot den stackars katten! Men precis innan foten kom fram till katten kastade sig inte mindre än 11 rasande katter på honom bakifrån, framifrån, uppifrån, från alla sidor och rev och bet honom under ett enormt fräsande och morrande. 

Gubben ramlade omkull och såg alldeles skräckslagen ut. Då ropade Oppis till Rassa och frågade vad katten som gubben tänkte sparka heter, för den satt som paralyserad. ”Hon heter Fortuna” sa Rassa.

”Fortuna” ropade Oppis ” kom och hjälp till”. Och då släppte förlamningen hos Fortuna. Hon kom flygande som en ursinnig tiger och slog gubben med tassarna, bet honom, fräste åt honom och jamade ”här ska du få gubbe för alla gånger du sparkat mig och andra katter!”

Fortsättning följer.

Katten Fortuna på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Fortuna på Södertälje Katthem.

Idag måste jag vila lite från spänningen det innebär att skriva deckare. Ni kanske tror att det bara är att skriva, men det är mycket som ska stämma. Bland annat måste jag ju kattekturläsa allt blogghjälpen har skrivit så hon inte missuppfattat eller skrivit fel. Dessutom kan man bli mer involverad i sina deckare än man kanske tror.

Under tiden jag skrivit vidare har jag läst en intervju som Prinsessan Linnsens matte  skrivit. Den handlar om Klosterkatternas  matte. Nu är det inte bara så att hon är en ytterst trevlig och varm person. Jag uppskattar särskilt att hon tagit hand om inte mindre än 7 kissar, varav två från Södertälje Katthem (Jenny och Majsan). De har berättat för mig hur bra de har det. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk.

Fast snart kanske jag kan berätta att jag nog inte har nån anledning att vara det.

I morgon kanske det blir ett nytt kapitel i min bok!