tisdag 7 maj 2019

Katten Gitte på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Gitte på Södertälje Katthem.

Ni undrar väl om jag fortfarande lever, trots min svältdiet? Jo, det gör jag. Tror att det mest beror på att jag verkligen vill leva.

Trots att jag blir allt svagare så ordnade jag med styrelsemöte igår. Det var jobbigt, för samtidigt  var det storstädning av min bur och då måste jag så klart bevaka det och ge korrekta instruktioner. En dag i veckan storstädas varje bur (om det inte behövs oftare förstås). Då byter man ut alla dynor, lådor, skålar och leksaker. Fast min filt får de inte byta! Det ser jag till. Den håller jag ren och fin.

Som vanligt hörde jag inte ett pip på godistilldelningen på mötet. Men jag har minsann antecknat att det ska upp på nästa möte igen! Jag ger mig inte.

7 kommentarer:

  1. Vilken ordning och reda det är på ditt katthem där det städas grundligt en gång i veckan. Ordning och reda precis som det ska vara! Jamarbra!
    Fast det där med godisransoerna är det värre med. Där har tvåbeningarna mycket kvar att lära!
    Nospuss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Björn, om godisrutinerna sköttes lika bra som städrutinerna skulle allt vara bra.

      Radera
  2. Bra att du håller en hård tass kring godisfrågan, för den är jamarviktig! Däremot låter det förfärligt att du måste svälta... skall jag skicka nödproviant till dig? Tass från Robin, numera ensam klosterkatt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klosterkatterna, jaaaam, skicka massor med nödproviant!

      Radera
  3. Först undrade jag om du var med på bilden, men sen såg jag något magert ligga där på filten. Det är så för väl att du får behålla den, när du inte får mer än svältdoser av maten. Stackare där!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lisa, det är väl bara en tidsfråga innan du inte kan se mig alls...

      Radera
  4. Marie, jam, jag gillar att ligga på min filt, så den får ingen ta.

    SvaraRadera

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?