Idag vill blogghjälpen låna bloggen. Så här skriver hon:
Så har en stor djurvän lämnat oss. Gitte/GammelMatte har
somnat in.
Jag lärde känna Gitte och hennes dotter Carina, som hon oftast kallade
Kicki, i början på 2010 tack vare min kattblogg. Två av katterna som bloggade
då hette Jenny och Majsan. Deras berättelse berörde två personer som hade en
blogg som hette Klosterkatterna. De
kontaktade mig och frågade om katterna. Vi brukar ju alltid göra hembesök innan
vi placerar nån katt, men nu visade det sig att Klostermattarna bodde i
Otterbäcken. De sa att de hade all förståelse för att jag ville veta vilka de
var så jag fick flera referenser som jag kunde ringa till. Det räckte att ringa
till en. ”Katterna kan inte få det bättre! De har inget överflöd men de svälter
hellre själva än att katterna inte skulle få allt de behöver” sa referensen.
Det här var alltså innan vovven Belle kommit in i bilden.
Vi beslutade att katterna skulle hämtas några veckor senare då
Klostermattarna skulle upp till Stockholm. Det var en kall och mörk vinterdag och det
hade blivit ganska sent på kvällen innan de ringde på hos Södertälje Katthem.
Efter att vi hälsat sa GammelMatte att hon ville gå in till Jenny och Majsan
genast medan Kicki tog hand om avtal och annat. Hon ville att katterna skulle
känna sig så trygga som möjligt med henne innan de började hemresan. Det kändes
väldigt bra och det var så typiskt Gitte.
När allt var klart och vi hade packat bilen med olika saker
som skulle med hem, satte vi katterna i var sin transportbur. Gammelmatte satte
sig mitt i baksätet med en kattbur på vardera sidan så hon skulle kunna lugna
dom om de blev oroliga. Återigen: det var så typiskt Gitte.
Efter detta började en vänskap växa fram. Jag besökte
Otterbäcken flera gånger och Klostermattarna var också hemma hos oss flera
gånger. Vi behövde aldrig ångra att vi placerat Jenny och Majsan hos dom. De
fick många fina år där.
Vad som hänt i Gammelmattes liv innan vi lärde känna
varandra känner jag inte till så mycket om, men jag anar att det inte saknats
viss dramatik. Det förekommer väl i de flesta människors liv i varierande grad.
Senaste åren var Gitte sjuk och ofta kom rapporter som oroade. Kicki fanns
alltid vid hennes sida och hon tog hand om det mesta av praktisk natur. Jag
tror det är ganska ovanligt med så starka band mellan mor och dotter. Ofta när
jag talade med Gitte i telefonen berömde hon Kicki och hennes förmåga att trots
små medel, klara av det mesta.
Eftersom det så ofta kom rapporter om att Gitte fick åka in
på sjukhus men att hon snart var hemma igen, började man nästan tro att hon
alltid skulle komma hem. Men så i fredags kväll kom ett kort SMS från Kicki ”Mamma
är döende”. Det gick inte att ta miste på allvaret i meddelandet.
Igår morse fick vi veta att Gitte somnat in.
Hon kommer bli ihågkommen av många. De flesta som bloggar om
katter känner eller känner till Gitte. Det kommer bli tomt utan henne. Trösten
är att hon slipper lida nu. Istället är det Kicki som kommer ha det jobbigt.
Att mista nån som stått en så nära så länge är svårt. Att livet en dag tar slut
vet vi – ändå är det så svårt att ta in när det sker.
Tack Gitte för allt du gjort för hemlösa katter och för
andra.
Kicki – jag kommer finnas här. Jag kan bara tala för mig
själv, men jag kommer inte sitta och vänta på att du ringer. Jag vet att det
kan vara svårt när man är ledsen. Jag kommer kontakta dig och jag hoppas många
andra gör det också. Livet tar ibland vägar vi inte vill. När nån går bort
finns inget val, inga alternativ. Vi måste bara finna oss i att så sker. Jag
tror Gitte hade velat att du fortsatte ditt liv med att ta hand om dig själv
djuren.
Stor kram från Blogghjälpen
-1.jpg)
