Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Bara för att ni inte ska glömma vad det goda godiset heter lägger jag in en bild till på CRUNCH och mig. Hoppas de som är snälla att jobba för att Whiskas ska ta in det här i Sverige snart lyckas. Det är nämligen bråttom, för asken är snart slut.

Alla verkade tycka att det var bra med lådor för djurmat, som de tyska varuhusen tillhandahåller. När blogghjälpen hinner kanske hon ska skriva till ICA, COOP och några andra och föreslå att de gör en insats.

Hjulia Huller om Buller håller ju redan på med import av godiset Crunch till Sverige. Hoppas de lyckas.
Jag tycker det är jättebra när vi hjälps åt med saker. Jag hinner ju inte med allt och det gör ingen annan heller.

Nu ska jag putsa pälsen för det är kattparty hos födelsedagskatten Gustav ikväll!

Katten. Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Det är bra att många reagerat över att godiset som blogghjälpen köpte i det tyska landet inte finns här i Sverige. Jag har allvarliga funderingar på att skicka tillbaka blogghjälpen till det tyska landet på en inköpsrunda. Fast då får hon åka på morgonen och komma tillbaka till katthemmet med godiset på eftermiddagen. Nån hel vecka utomlands tänker jag verkligen inte tolerera.

Sen har hon berättat om en annan bra sak i det tyska landet också. De stora varuhusen och mataffärerna vid köpcentra har EGNA lådor utanför entrén där man kunde lägga mat till hemlösa djur. Här hemma får vi ju be om lov att sätta ut en egen låda som vi får tillverka själva. I bästa fall får vi det. I det tyska landet står alltså affären själv för lådan. Bra reklam för dem blir det ju dessutom.

Jag ska ta ett jam med min tyska kollega, Katze Konrad som ni ser på den undre bilden. Han är väldigt upprörd över att vi varken får Crunch eller lådor för djurmat till hemlösa katter som affärerna själva står för. Han kanske kan hjälpa mig med det här. Han bodde i närheten av blogghjälpens hotell.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.
 
Äntligen får ni se hur godaste godiset ser ut och vad det heter. Det heter Crunch och asken ser nästan likadan ut som till dentisarna, men den är dubbelt så djup, vilket betyder dubbelt så mycket godis.

Vi fick smaka alla tre i vår bur i morse. Blogghjälpen har sagt att eftersom jag tycker det här är så jättegott så ska hon bara ge det godiset i min bur. Annars tycker hon det är väldigt viktigt att vara rättvis. Får en bur godis i ett rum, så ska alla få i alla andra burar också. Fast de andra katterna märker ju inte om vi får Crunch och de dentisar. De tycker ju det är jättegodis.

Nu ska blogghjälpen åka till det där konservhuset igen. Ni minns kanske att hon var där för en tid sedan. Ikväll ska hennes favvomusiker alla kategorier spela. Det är en pianist med ett väldigt bra namn: Evgeny Kissin. I morgon är det öppet hus och då hörs vi igen. Hoppas jag får mera Crunch då.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.


Många blev upprörda över att jag skrev om tvåbeningar som ringer till katthem och nästan kräver att de ska lösa deras kattproblem på minuten! Men så ser verkligheten ut. Skräckexemplet, som jag berättat om för nåt år sedan, är en tjej som hade två fina, svarta katter. Matte skulle åka till Thailand 14 dagar på semester och bad en väninna se efter katterna. När de 2 veckorna gått syntes ingen matte till och kompisen ringde för att fråga när hon kom hem. Det skulle bara dröja några dagar, blev svaret.

Några dagar gick, men ingen matte. Då ringde kompisen igen och sa att hon inte kunde ta hand om katterna längre, för hon skulle själv resa bort. Då säger matte: men låt dem vara. Om de lever när jag kommer tillbaka åker jag och avlivar dem då!

Som tur är hade väninnan både vett i skallen och ett hjärta i kroppen så hon ringde Södertälje Katthem. Vi tog in katterna och strax därefter fick de ett jättebra hem hos en familj som bryr sig om sina katter.

Vi måste hjälpas åt att få vissa tvåbeningar att förstå att en katt är ett liv. Den har känslor precis som vi och har rätt till ett bra liv.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Efter de senaste blogginläggen där jag berättat om ett godis som blogghjälpen hade med sig hem från det tyska landet är det många som hört av sig och undrat vad det godiset heter. Jag har sagt till blogghjälpen att ta med sig blixtmaskinen hit på lördag när hon ska ta kattpass och fotografera asken, så ni alla kan skicka iväg nån tvåbening till det tyska landet för att köpa ett lager. Jag tror nämligen inte att det godiset finns i affärerna här hemma.

Annars har det inte hänt så mycket. Snälla människor har varit här och tagit hand om oss, fastän det varit helg. Kan ni tänka att det finns snälla människor som offrar sin fritid för att hjälpa oss? Samtidigt finns det andra som försätter oss i den här situationen. Visst är livet konstigt?

Nästan varje dag blir vi uppringda att tokiga tvåbeningar som ska på semester och vill lämna in sin eller sina katter IDAG! Vi har redan överfullt, liksom säkert alla andra katthem. När ska tvåbeningar förstå att man inte kan åka på semester om man inte ordnat det för sin katt i förväg? Hur svårt är det att förstå det?

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Efter gårdagens internetproblem är vi nu tillbaka i full swing igen. Tror vi i alla fall. Tack vare tips från en av våra bloggkompisar, Karolina, har vi nu bytt webläsare och då verkar det som om allt fungerar.

Sen skulle jag ju fortsätta berätta om blogghjälpens misslyckade resa till det tyska landet. Inte nog med att hon bara köpte med sig 20 dentisaskar hem. Hon köpte ett annat godis också, som jag inte kommer ihåg vad det heter, eftersom blogghjälpen glömde fotografera asken. Det har vi inte sett i Sverige, men det var TOPPENGODIS! Vet ni hur många såna askar hon hade med sig? 1. EN! ”Jag visste ju inte om du skulle tycka om det alls. Du var ju till exempel inte särskilt förtjust i leverkorven”. Men snälla, nåt borde hon väl kunna räkna ut. Eller hur? Nåjam, det var väl inte mycket annat att vänta sig. Hon gör väl så gott hon kan.

Sen måste jag ju berätta att vi blivit gästbloggare hos Frasse! Tänk om nån som läser om mig där skulle vilja ge mig ett hem! Vilken kanongrej. Fast det är en kanongrej ändå, för det är jätteroligt att ha fått möjlighet att presentera sig hos Frasse.