En katt på Södertälje Katthem bloggar

måndag 8 februari 2016

Idag kommer en liten kompis blogga från katthimlen

Jag var bara en liten katt.

Ingen ville ha mig när jag föddes. Jag letade mig fram till ett hus där det fanns många andra katter. Jag fick komma in där. Jag fick mat. Samma mat som hundarna fick. Det smakade inte bra, men det var det enda som fanns, så vi katter åt det eftersom vi var så hungriga. Det fanns mångdubbelt fler katter än hundar i huset så det var konstigt att inte hundarna fick kattmat istället.

Det flyttade in fler och fler katter. En dag kom några som hette länsstyrelsen på besök. De sa åt människan vi bodde hos att han måste göra sig av med oss. Om han inte gjorde det skulle vi avlivas. Människan sa att han inte hade råd att låta en veterinär avliva oss, utan vi skulle bli skjutna.

Jag var rädd. Jag mådde dåligt. Jag var några år, men det kunde ingen tro eftersom jag var så liten. Får man inte bra mat växer man inte som man ska. Katter ska ha kattmat och inte hundmat. Vi kan bli väldigt sjuka om vi inte får i oss ett ämne som heter taurin som finns i kattmat.

Människan fick hjälp att kontakta flera katthem. De hjälptes åt att ta hand om oss. Även de som från början var utsedda att bli skjutna fick hem. Bland dom fanns en dräktig hona. Om hon hade blivit skjuten hade hennes ungar levt kvar i magen en lång tid efter att hon dött. Jag vet att hon födde sina ungar i lugn och ro på katthemmet igår.

Jag fick först komma till katthemmet. Där blev jag undersökt av en veterinär. Man sa att jag kanske hade en chans att överleva, men att jag var väldigt sjuk. Man var förvånad över att inte ägaren sett hur sjuk jag och flera av mina kompisar var. Inte ens skadan i mitt öga hade han sett. Eller velat se.

Jag fick komma till ett jourhem där jag fick lugn och ro, bra mat, mediciner och mycket kärlek. För första gången i mitt liv kände jag att jag betydde nåt för nån. Nån såg hur jag mådde och brydde sig om det.

I lördags märkte de att jag mådde sämre. Jag fick åka till ett djursjukhus. Tanken var att jag skulle bli inlagd och få hjälp. Veterinären som undersökte mig tog nya prover. Sen sa hon att jag hade så många skador och sjukdomar så det skulle inte vara humant att låta mig fortsätta kämpa. 

Alla inblandade blev väldigt ledsna, men förstod att jag bara skulle lida om jag inte fick somna in. Chanserna att jag skulle bli frisk bedömdes som obefintliga. 

Jag somnade in lugnt och stilla, omgiven av människor som behandlade mig med omtanke. Jag blev inte skjuten till döds. Den lilla turen hade jag i alla fall. 

Jag vet inte varför jag inte fick nån chans till ett bra liv. Jag var snäll och det enda jag ville var att bli älskad och få bo hos människor som tog väl hand om mig och gav mig vad jag behövde. Jag hade inga stora krav.

Nu önskar jag två saker.

Först att alla mina kompisar som bor på olika katthem, klarar sig. En av dom som kom till mitt katthem tillsammans med mig var så sjuk redan när han kom, att man åkte direkt till djursjukhuset med honom. Det borde ägaren gjort för länge sen. Då var det för sent även för honom, för det gick inte att rädda honom.  Han hade 33,7 i temp bland annat. Vi träffas säkert där uppe, han och jag. Flera av de andra är också sjuka och några är dessutom dräktiga. Hoppas de hinner få krafter nog att föda fram sina ungar. En av dom ligger inne på djursjukhuset just nu och får dropp som stärker henne inför förlossningen. Jag kan bara hoppas att alla blir friska och får leva det liv jag aldrig fick leva.

Sen önskar jag att nån, eller alla, som har tankar på att inte låta kastrera sin katt, tänker om och tar hand om nån eller några av de över 100 000 hemlösa katter som finns i landet istället. Om det skulle ske har inte mitt lilla liv varit alldeles förgäves. 

Det blev min historia. Jag var bara en liten katt.

22 kommentarer:

  1. Lille lille katt, vi hoppas att du har det bra där du är nu.
    Du fick inte det livet du skulle haft här på jorden pga att vissa människor inte kan ta ansvar.
    Matte gråter när hon skriver detta.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ozzy, vi är många på katthemmet som också gråter nu.

      Radera
  2. Lilla hjärtat, du var INTE BARA en katt! Du var en unik liten katt som hamnade i denna värld där människor styr och många många människor gör så fel mot oss djur, som att den här planeten inte är till för oss katter och andra djur! Hoppas du nu har det bra i regnbågslandet! Nosbuff Sven

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sven, det är konstigt att vissa inte förstår att den här planeten är till för alla oss som finns här och att vi har rätt att behandlas väl.

      Radera
  3. "Tårar på nosen" Så här får det inte vara, det enda vi kan se som bra är att du fick en liten stund av kärlek omtanke <3 Det som alla ska ha rätt till.Tröstbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, ja, det har verkligen alla rätt till.

      Radera
  4. Men lilla raring! Så oerhört tragiskt att läsa det du skriver. Vi darrar på morrhåren och matte blir ledsen av det du berättar. Du som alla andra har rätt till ett kärleksfullt hem med omvårdnad och rätt mat. Det ska inte få ske det som skedde. Tur att du fick sluta dina dagar med ett kärlek. Sov gott lilla du och hoppas du snart möter dina kompisar på andra sidan regnbågsbron.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Micke och Molle, vi har alla rätt till ett kärleksfullt och bra hem. ALLA.

      Radera
  5. Dumma, dumma alla de människor som beter sig på det här vidriga sättet! Det är lika sorgligt varenda gång att läsa sånt här. Så ledsamt ditt korta liv blev, men en liten tröst att du fick uppleva kärlek alldeles på slutet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, synd bara att det var för sent. Nu när jag ändå fick chansen.

      Radera
  6. Hoppas du fått det bra på andra sidan regnbågsbron. Du var inte "bara" en liten katt, du var var en levande varelse en katt som borde fått ett bättre liv.
    Jag vet att några av dina kompisar mår efter omständigheterna bra. Några är så tacksamma så de vet inte hur de ska bära sig åt för att visa det. Jag hoppas att alla katterna som alla katthem tagit emot klarar sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, ja, jag borde fått ett betydligt bättre liv. Jag hoppas också att alla mina kompisar och andra som haft och har det svårt får ett bra liv.

      Radera
  7. Ja vad säger man. Jag lir sååååååååå ledsen. Tårar trillar... Detta ska inte behöva hända!!!!!!!!!!!!!!!Jag tycker ägaren till alla dessa stackars djur ska få äta hundmat eller är det för snällt, kanske ska personen inte få någon mat alls. Ja jag vet jag är hemsk...och säkert har denna person svårigheter i sitt liv men då ska man inte äventyra andras liv. Hoppas du har det bra nu lilla kisse
    åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åsa, det är lätt att bli hatisk när man upplever sånt här. Ändå måste man få markera att det är FEL FEL FEL att hantera djur på detta sätt.

      Radera
  8. Oscar som bodde med matte och Wilma innan jag flyttade hit kom från liknande förhållanden som dig. Oj vad matte fick åka ofta till vettisen med honom, men han hade tur och räddades i tid och klarade sig. Vi blir så ledsna när vi läser din historia! *tårar på nosen* Vi tror att din "ägare" var en sjuk människa och som helt enkelt inte klarade av alla djuren och som förmodligen också skulle behöva vård precis som ni. Vi blir mest arga på alla som slänger ut sina missar och inte ens har kastrerat dem.
    Skönt i allt elände att du hann känna lite värme och kärlek på slutet. Vi är säkra på att Mårrgan och alla våra andra kompisar kommer ta väl tass om dig på andra sidan bron och vi håller tassarna hårt för att de andra missarna klarar sig.
    Och vi jamar också med bestämda jam - du var INTE "bara" en katt!
    Vila i frid sötaste vännen
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, jag vet inte om han var direkt sjuk. Totalt okunnig om katters behov var han i alla fall.

      Radera
  9. Blir så ledsen när jag läser det du skrivit och mina ögon tåras. tänk vilket bra liv du SKULLE kunnat få om människor tagit ansvar. Om de behandlat dig som en familjemedlem. Om det gjort det de skulle gjort om det hade handlat om en annan människa. Idag pratas det bara om människor som har det svårt i TV och tidningar. Djuren glöms bort fullständigt och det gör mig SÅ ARG!
    Det som ger mig lite glädje är att du fick en tid i slutet av ditt korta liv fyllt med kärlek och omtanke. Sedan fick du somna in på ett värdigt sätt. Att det ens är tillåtet att skjuta katter och det med Länsstyrelsens goda minne är för mig en gåta.
    Sov gott i katthimlen och tänk på att vi är många som älskar katter i djupet av våra hjärtan. En dag kanske t.o.m. våra politiker kan vakna och se att det finns något som heter djur och som behöver uppmärksammas och vårdas som vore de människor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nalleman64, det känns fint trots allt att många reagerar på hur jag och mina kompisar haft det. KAnske, kanske vaknar till och med politikerna en vacker dag?

      Radera
  10. Varför? Man frågar sig alltid detta Varför? Varför kan människor inte förstå att man ska ta hand om sina djur? Varför har de katter om de inte kan eller vill ta hand om dem? Varför inser de inte vilken ynnest det är att få rå om en liten vacker, godhjärtad katt? Varför?
    Kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunilla, Simba och Tasse, önskar jag hade svar, men det har jag inte. Jag förstår inte alls varför man skaffar djur som man inte kan sköta om.

      Radera
  11. Jag fick tårar i ögonen när jag läste dina rader. Det är så hemskt att katter ska vara utsatta för ett sådant lidande på grund av känslolösa människor. Och att ens tänka på att skjuta katter! Ett sånt vansinne! Hoppas dina små kompisar klarar sig och får bra liv hos kärleksfulla människor.
    Jag har också tänkt på det som Nalleman64, skriver om - att det bara pratas om människor som har det svårt, medan djuren helt glöms bort. De stackars djuren är ju helt försvarslösa och utlämnade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marie, det är märkligt att djur inte får mer utrymme i våra liv. Som du skriver är vi helt försvarslösa. I ett civiliserat land borde det finnas lagar som reglerar hur djuren har det och att det finns nån som ser till att de efterlevs.

      Radera