En katt på Södertälje Katthem bloggar

torsdag 27 november 2014

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Idag har M och jag bjudit in alla katter till konferens. På bilden har vi just en kort matpaus.  M håller på att förbereda sitt anförande och har just avslutat måltiden.

Han tog upp ett väldigt viktigt ämne: Hur, och varför, ska man överleva utan katt?

Han hoppade upp i fönstret och harklade sig lite innan han började:

Kära kattbröder och -systrar. Det har kommit till min kännedom att det finns massa människor som lever utan katt.

Här gick det ett förvånat sus genom publiken.

Jo, så är det, fortsatte han. Nu bad han om lite vatten. Jag försökte bära upp vattenskålen till honom, men tyvärr stjälpte jag ut skålen så det kom på golvet.

Ja jam, det ordnar sig ändå, sa M. Jag vill i alla fall att ni alla systrar och bröder förstår att det är alldeles oacceptabelt att leva utan katt. Ännu mer oacceptabelt är det att överge sin katt!

Här nickade alla ivrigt.

På söndag har vi alla en chans att visa att vi katter är oumbärliga. Då är det Kattens Dag, den kanske viktigaste dagen på året! Vi är alla värda kärleksfulla hem. Det gäller inte bara kattungarna och de katter som är sociala och framåt, utan det gäller även de som är lite blyga, jam, till och med dem som är mycket blyga! På söndag bjuder vi in alla snälla människor hit. Vi kommer som vanligt att uppföra oss exemplariskt och vi ska jama om för alla besökare att vi är värda toppenhem! Allihop!

Nu applåderade alla katter och jamade instämmande.

Då knöt M tassen och svingade den i luften och ropade ETT HEM ÅT VARJE KATT!

Alla åhörare jamade i munnen på varandra. ETT HEM ÅT VARJE KATT! ETT HEM ÅT VARJE KATT!

Sen var konferensen slut. Men alla tyckte den var väldigt givande!


onsdag 26 november 2014

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Ibland känner jag  att det verkar som om många tror att ett katthem sköter sig själv. Nu när jag fått ansvaret för hela katthemmet har jag ju satt mig in i hur det fungerar, och jam kan lova er att det är många, många snälla människor som ser till att det fungerar.vi kan driva katthemmet.

De som ser till att vi får hjälpa med att tömma lådor, städa burarna, ge oss rena skålar med vatten och mat är volontärer. De hjälper oss för att de tycker om oss katter och vill att vi ska ha det bra.

Ibland kan det hända att nån tycker att de vill hjälpa oss en viss dag, men samtidigt kan det vara många andra som ställer upp just den dagen, men det är nästan tomt på folk nästa dag. Då fixar våra snälla schemaansvariga det genom att ringa och fråga om några kan komma nästa dag istället. Det är ett ansvarsfullt och viktigt arbete, men vi har tur på vårt katthem, för våra schemaansvariga sköter det här perfekt. Utan deras insatser skulle det bli kaos.

Sen är det alla snälla människor som ställer upp på Öppet Hus. De ser till att besökarna tas väl om hand och får den information om oss de behöver. Sen gör de hembesök och sköter alla papper som ska skrivas på när vi flyttar.

Vi har ju också snälla människor som hjälper till med att sälja saker på loppis och marknader för att vi ska få in pengar till katthemmet. Det kanske inte är så roligt alla gånger att stå ute i kyla, regn och rusk, men de gör det ändå - för vår skull.

En annan ovärderlig grupp är alla snälla människor som skänker pengar till oss. Utan er skulle katthemmet inte kunna existera - och därmed inte många av oss som bor här. Det är dyrt med hyra, rengöringsmedel, kattsand, veterinärbesök, kattmat etc.

Vi behöver er alla! Tack för att ni finns.


tisdag 25 november 2014

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen skött sig riktigt bra!  Fast hon fick ju hjälp, förstås. Så här var det:

Blogghjälpen kom in i buren. Hon hade inget godis med sig. Då kom vår hälsoansvariga, som uppfattade den allvarliga situationen direkt. Hon frågade blogghjälpen om hon ville ha godis till oss. Det sa hon att hon ville, så det kom in en påse som vi fick smaka av.

Efter en stund hörde jag hälsoansvariga utanför buren igen. Hon sa till blogghjälpen "vill du bli ännu mer poppis?". Då gav hon blogghjälpen en stor bit (nåjam, ganska stor i alla fall) nykokt kyckling! Blogghjälpen delade den i små bitar så vi alla fick. Under tiden vi åt passade  hon på att klappa mig (det märkte jag nog, blogghjälpen!) men när man äter nåt så gott så har man inte tid att bry sig om sånt, så hon fick klappa jättemycket!

Nu vet jag nästan inte om jag orkar äta nån middag ikväll.

måndag 24 november 2014

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

 Efter senaste dagarnas tråkiga rapportering från ett katthem tänker jag bara avsluta med att det jag berättade tyvärr bara var ett exempel på hur man agerar på det katthemmet.

Men nu lämnar jag det ämnet för ögonblicket. Nu har jag tassarna fulla med vårt eget katthem, där vi får leva ända tills vi får ett nytt hem.

Närmast måste jag börja planeringen inför helgens STORA Kattens Dagloppis! I år sammanfaller det med första advent.

Oj, vad mycket jag måste ordna med. Ni kommer så klart på söndag?

söndag 23 november 2014

Katten Paulline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Idag är jag egentligen lite besviken.  Men jag kanske har tänkt fel.

Igår skrev jag ju om att det finns katthem som inte agerar enligt No-killprincipen, utan som dödar katter utan nån anledning.

Jag hade trott att många, många skulle bli väldigt upprörda när de läste att det finns såna katthem. Men det visar sig att det inte alls var så många som reagerade.

Kanske är det för att många är ute och köper julklappar och inte hinner läsa bloggen. I så fall är det OK, men om det beror på att inte så många bryr sig, då blir jag väldigt ledsen.

lördag 22 november 2014

Katten Pauline från Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

När jag tänker efter ibland, så kommer jag fram till att vi katter som hamnar på ett No-killkatthem, har en väldig tur. Här avlivas inga katter om de inte är så sjuka att de lider och inte kan botas.

Men det finns andra som inte tänker så. Jag hittade det här inlägget hos 
Huskatten :
I december 2003 kom Tiger till oss och i januari 2004 kom Apollo. Dessa två kissar ”fann” varandra hos oss. De fullkomligt älskade varandra och gick ofta med svansarna slingrade runt varandra. De hjälpte oss med moderlösa kattungar genom att ge dem en varm, mjuk kattmage att ligga vid och de fostrade dem. Vi klarade livet på många, många kattungar tack vare hjälpen från  Tiger och Apollo. De jobbade alltså hos oss. De blev också vårt ”kännemärke”, nästan som vår logga. 2014 blev Tiger 14 och Apollo blev 10 år.

Tiger hade ”tacklat av” och blivit väldigt mager, trött och ville inte mer. Troligen led han av njurproblem. Apollo skulle sörja ihjäl sig utan sin älskade ”pappa” Tiger, så han fick följa med på resan. Den 19/6 -14 fick våra båda högt älskade medarbetare och chefer Tiger och Apollo gå över Regnbågsbron. Huskatten blir aldrig detsamma igen, men vi vet att de vakar över alla illa medfarna kissar som kommer in till oss, även i framtiden.


För det första verkar det inte som om man kostade på Tiger en veterinärundersökning eftersom man skriver att han "troligen led av njurproblem". Sen förstår jag inte varför Apollo skulle avlivas bara för att hans kompis Tiger blev sjuk. Han hade säkert sörjt sin vän, men liksom människor sörjer en närstående som går bort, så kommer man över sorgen. Jag vet att jag inte skulle dödas här på katthemmet om nån jag tycker väldigt mycket om skulle gå bort. Här skulle de hjälpa mig att komma över sorgen istället.

 Jag tycker det är otäckt när tvåbeningar dödar oss katter bara för att de kan göra det. Om jag är frisk vill jag leva.


fredag 21 november 2014

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Idag har jag varit på bus- och skojhumör.  När blogghjälpen var inne hos oss fick hon klappa mig utan att jag reagerade alls. Sen trodde hon att hon skulle blixtra mig också. Men precis när hon gjorde det vände jag bort huvudet! Flera gånger!

Det var jamarkul. Blogghjälpen försökte på alla sätt att få mig att titta in i blixtmojängen, men jag vägrade! Tror det är det man brukar kalla civil olydnad?