tisdag 15 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår kanske blev rädda när jag berättade att jag var skräckslagen när jag kom till katthemmet?

Nu är det ju så att många katter, de flesta faktiskt, blir väldigt rädda när de först fångas in och sedan hamnar nånstans där de inte känner igen sig bland främmande både två- och fyrbenta individer. Men vi katter är smarta. Den där första rädslan försvinner efter ett tag. Jag tror att vi alla tycker det var värt att vara rädd i början när vi börjar inse att vi är räddade. Så var det för mig i alla fall.

Jag lugnade mig så småningom.  En dag kom vettisen och stack mig i nacken. Sen somnade jag. När jag vaknade hade jag lite ont i rumpan, men det var inte så farligt.

Jag började vänja mig vid livet på katthemmet och det dröjde inte så länge innan jag fick flytta ut i kattsalen. Det ska jag berätta mer om snart.

söndag 13 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Om ni läste bloggen igår vet ni att jag blev fångad i en bur sedan jag blivit räddad ur betongröret där jag suttit läääänge.

Jag visste inte vad som skulle hända med mig, men jag var säker på att det var nåt farligt. Jag trodde att man var på väg med mig till nåt ställe där man skulle göra mig illa. Därför försökte jag på alla sätt att ta mig ur buren, men det lyckades inte.

När bilen stannade bars jag in i ett hus. Jag kände att det luktade katt där. Då tänkte jag att jag nog kommit till ett ställe där de gör illa många katter.

Jag sattes in i en egen bur. Om jag var rädd? Nä, inte jag inte. Jag var fullständigt skräckslagen! Jag kastade mig runt i buren och visade på alla sätt att det var otäckt. Man lämnade mig ensam en lång stund. Efter ett tag kom en tjej tillbaka och satte in god mat till mig. Jag vågade inte äta då, men senare på natten, då det blivit tyst och mörkt åt jag lite.

De sa senare att jag nog var en av de räddaste katterna de fått in på katthemmet. Och då har de ändå sett många rädda katter. 

Så började mitt liv på katthemmet.




lördag 12 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår vet att jag ramlade ner i ett betongrör och blev sittandes där utan att kunna ta mig upp.  Jag skrev och ropade allt jag kunde och började förlora hoppet.

Då hörde jag nån där uppe. Hon sa att det hördes ljud nerifrån röret. Så tittade hon ner och fick se mig. Sen gick hon!

Då tänkte jag "finns det så grymma människor så de struntar i att det sitter en katt i ett rör som inte kan ta sig upp?" Det kändes nästan ännu värre än om ingen hade sett mig. Men, efter en stund kom hon tillbaka. Rätt som det var var det nån som tog ett stadigt grepp i mitt nackskinn. Jag uppbådade mina sista krafter för att försöka ta mig loss, men det visade sig att tjejen hade bara gått för att hämta en bur när hon försvann. Utan att be om tillåtelse stoppade hon in mig i buren!

Jag var fullständigt panikslagen. Jag får runt i buren och försökte på alla vis ta mig ut, men det gick inte. Istället sattes buren med mig i i en bil som åkte iväg!

Milda makter, tänkte jag. Vilket är värst - att sitta fast i botten på ett betongrör eller tvingas in i en bur och forslas bort?

Jag visste inte vad jag skulle tro.

fredag 11 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

När jag var ensam där jag uppehöll mig, passade jag förstås på att inspektera området och busa lite. Det fanns mycket att undersöka. Träden brukade jag klättra lite i ibland, men inte så högt. En annan sak som verkade väldigt spännande var nåt som kallades betongrör. Det stack upp ur marken och vig som jag är hoppade jag upp på kanten. Det var jättekul att balansera där.

Men, jag var visst inte så duktig på att balansera som jag trodde! Rätt som det var trillade jag ner i röret! Där nere var det blött, mörkt och kallt. Det fanns inget att ära heller och jag kunde inte hoppa ända upp ur röret och det gick inte att klättra upp heller. Jag visste inte vad jag skulle göra!

Jag jamade och skrek allt vad jag kunde. Men det hjälpte inte. Ingen hörde mina jam på hjälp. När jag hade suttit där i över ett dygn började jag tro att mitt liv skulle sluta så - i botten på ett betongrör!

torsdag 10 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Jag började ju berätta lite igår om mitt eländiga liv i början. Ni har nog förstått att det inte var en bra början på ett liv.

När jag levt där ute en tid började det dyka upp nån som inte liknade de andra som var i närheten. Jag var rädd i alla fall. Så småningom började hon servera mat. Jag var så klart alltid hungrig, eftersom jag inte fick tillräckligt med mat. När ingen såg smög jag mig fram mot matstället och åt, snabbt. Det gällde att slänga i sig maten innan nån annan kom och tog den.

Trots att jag var rädd var jag lite tacksam att jag åtminstone ibland fick äta mig mätt. Det verkar som om det finns människor som inte förstår hur det känns att vara rädd, hungrig och ständigt utsatt för elaka och dumma människor. Jag kan berätta mycket om det.

I morgon ska jag börja berätta hur mitt liv förändrades. Det har varit, och är, ganska jobbigt.


onsdag 9 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Minnena från min första tid här på jorden är såna som jag helst vill glömma. Men det går inte. De sitter som berg fast i min kropp.

Jag föddes ute. Området var allt annat än kattvänligt och det fick jag minsann märka från början. Min mamma var en så kallad förvildad tamkatt. Hon hade haft ett hem men blev frånflyttad när hon var dräktig. Därför föddes jag och mina syskon utomhus.

Det var ett tufft liv, både för mamma och oss. Som alla mammor försökte hon skydda oss, men vi märkte tidigt att det finns gått om elaka människor. Att springa allt vi kunde, att springa för livet - det lärde vi oss direkt. Ingen djurvän kan ana vad en katt kan råka ut för när det finns elaka människor i närheten. Jag försöker glömma vad jag varit med om, men det är inte så lätt.

När vi bott ute en tid började det komma dit en människa som inte jagade oss eller kastade saker på oss. Men vi sprang allt vi kunde ändå. Vi vågade inte lita på henne.

Jag blir ledsen när jag tänker på allt tråkigt, men det förklarar hur jag blivit som jag är och jag vill att ni ska förstå.

Jag kommer fortsätta min berättelse snart.


tisdag 8 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej, jag heter Benny och bor på Södertälje Katthem.

Min kompis Bobby, som nyss fått ett eget hem, tyckte att jag skulle bli bloggkatt efter honom. Jag vet inte om det var en så bra idé, för jag känner mig nog inte riktigt mogen att våga blogga så mycket ännu. Men Bobby sa att man får mycket hjälp om man behöver.

Han sa också att det kan hjälpa mig att få ett eget hem. Det behöver ju jag, även om jag tycker det skulle vara jättläskigt att flytta!

Min bakgrund skiljer sig tyvärr inte mycket från många andra hemlösa katters. Ni kanske blir ledsna när ni läser om det, men jag måste ju berätta som det är. Annars kommer det aldrig kunna bli nån skillnad i synen på oss hemlösa katter.

I morgon ska jag börja berätta om mitt liv. Följer ni med på min resa?

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem. Ni som läste bloggen igår kanske blev rädda när jag berättade att jag var skräckslagen när jag ...