Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag var blogghjälpen här lite kort på morgonen. Vi jamade lite.  Dummisen som tassade till mig igår låg på golvet där jag brukar ligga och jag låg i stolen där han brukar ligga. Ha! Där fick han. Han kan gott ligga på golvet och skämmas.

Sen kan jag berätta att det finns många snälla kattmännniskor. Vi tror att en av Obelix operationer redan är betald tack vare gåvor. Kanske får vi in lite till innan det är dags för tandoperationen.

Vi kommer att uppdatera fb-sidan med ny information om honom så fort han blivit opererad och vaknat.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Först vill jag tacka alla som skänkt pengar till Obelix.Vi kommer så klart fortsätta rapportera både om hur de går för honom och hur många pengar han fått av generösa gåvogivare. Tänk vad bra det blir när många hjälps åt. Den som inte läst gårdagens inlägg kan göra det här.

Sen har det varit öppet hus. Det kom flera besökare. Två var inne i min bur och tittade på mig och tänkte klappa mig. Precis då flög en av mina burkompisar på mig, för han ville nog bli klappad själv tror jag. Då blev jag rädd och kröp ihop. Fast då kom blogghjälpen in och gjorde mig lugn igen, så de fick klappa mig lite.

Sen gick dom till flera andra burar och tittade. De skulle komma tillbaka. Vet inte vilken katt de fastnar för, men hoppas de väljer nån i alla fall.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag ska jag berätta om en av mina kompisar. Han heter Obelix och bor i ett jourhem just nu. 

Vi vet inte hur länge han gått omkring hemlös, men det är nog ett tag. Eftersom han både är skadad i ögonen och har ont i munnen så måste han opereras för båda de sakerna.

Som tur är har vi många snälla och generösa gåvogivare. Annars skulle vi inte klara att driva katthemmet. Ändå skulle vi behöva lite tillskott till Obelix operationer. Så här har vi skrivit på vår hemsida och på Facebook:

VI GÖR EN INSAMLING FÖR OBELIX.
Det är inte ofta vi på Södertälje Katthem gör upprop för nån av våra katter, men nu gör vi det för Obelix. Det är en kille "i sina bästa år?" som nog inte haft det så lätt på sistone. Han har hittats ute och inlämnaren hade sett honom en tid. Vi såg direkt att tänderna var dåliga, han var mager och full med fästingar och ögonen var rinniga. Vid veterinärundersökning noterades dels att han måste dra ut några tänder då han har FORL, dels att hans nedre ögonlock hade vikts inåt varpå ögonhåren skaver mot ögonen. Trots allt detta är han en oerhört godmodig och tillgiven kille som älskar att gosa. Vi kommer så klart att hjälpa honom med operationer. På onsdag ska ögonlocken opereras och när det är läkt är det dags för tänderna. Alla som varit i kontakt med veterinärvården vet att såna här operationer kostar massor. Eftersom vi bedömer Obelix chanser att klara operationerna som goda ber vi nu om bidrag till honom. Kan du avvara en stor eller liten slant, sätt in det på Södertälje Katthems plusgiro 38 93 41 - 9, märk betalningen med Obelix och glöm inte att skriva ditt eget namn och adress. Du kan också Swisha på nr 1234525408. Vi håller tummarna för Obelix. Han är värd att få leva smärtfritt de år vi tror och hoppas han har kvar. Dela gärna.

Om du känner att du kan hjälpa oss så blir vi väldigt glada.  Fast ingen måste, förstås!



 

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag var blogghjälpen här en stund och gav oss lite godis. Det var jag verkligen värd, för nu har jag äntligen lyckats ordna så att blogghjälpen kommer in på vår hemsida.

Det har varit väldigt jobbigt, eftersom jag fått jama amerikanska med nån tvåbening långt, långt borta. Eftersom jag är IT-katt också här på katthemmet var det naturligt att jam fick ta tass om uppgiften.

Nu är fredagsgänget här. Hoppas de har nåt godis till oss katter också. Vi vill ju också ha fredagsmys, även om det inte sker i våra för-alltid-hem.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag är det öppet hus. Jag är beredd, som vanligt. Hoppas det kommer många snälla människor som vill ta tass om oss. Hoppas att de som gör det, gör det för resten av våra liv. 

Tyvärr finns det många som säger att de avlivar sin friska katt om inte vi på katthemmet kan ta hand om den. Örebro Katthem har skrivit ett väldigt bra inlägg om detta. Dela det gärna - överallt.

Jag tror att alla katthem fortfarande - år 2015 - får samtal där man försöker lägga över ansvaret för sitt djur på andra, till exempel ett katthem, när man inte vill ha det kvar längre. Och fort ska det gå också. Om inte katthemmet genast säger att de ska hjälpa til, då ska familjemedlemmen avlivas.

Vi är väldigt trötta på att höra detta. Har du tagit ansvar för ett djur, då har du det ansvaret för resten av djurets liv. I flera andra länder får veterinärer inte avliva friska katter men Sverige ligger, som vanligt när det gäller djurskydd, efter. En katt går nästan alltid att omplacera om man anstränger sig lite. Men det är inte så ofta det löser sig på en eller ett par dagar. Det måste få ta den tid den tar, veckor, månader, år. Det är vi värda!

Katten Rosita på Söödertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen fått mail från Whirlpool. Det var en blankett med som hon skulle fylla i.

Jag frågade blogghjälpen om hon beställt nåt från Whirlpool eller haft nån kontakt med dom. Det hade hon inte.

Då sa jag till henne att ringa personen vars namn stod i mailet. Det gjorde hon. Tjejen svarade och blogghjälpen sa att hon fått ett mail av henne. Då bad hon om ursäkt och sa att det var ett spam som skickats till ganska många och eftersom hennes namn och telefonnummer stod i mailet var det flera som ringt. Hon sa att man inte skulle öppna det, utan kasta det.

Det var allt tur att jag genast förstod hur det låg till!

Katten Roslita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Trots det tråkiga som hände igår har jag jobbat på som vanligt idag. På ett katthem dyker det ständigt upp nya saker att ta tass om.  Livet måste gå vidare även om det gör det utan en älskad vän.

Jag har en hel del att ta itu med. Vår hemsida fungerar tyvärr inte ännu. Nån snäll människa mailade till oss för några dagar sedan och erbjöd sin hjälp, men tyvärr har i inte hört nät mer sen dess. Jag skulle så klart kunna fixa en ny hemsida själv, men eftersom jag har så mycket annat att gör vore det bra med lite hjälp.

Får se om h*n hör av sig igen.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag är vi ledsna på katthemmet. Lilla J, som jag berättade om häromdagen, orkade inte längre. Han hade gått ner 60 gram på bara några dagar, och det är väldigt mycket på en så liten kropp. Dessutom borde viktkurvan gått åt precis motsatt håll.

Han var väldigt trött på  slutet och låg mest hos sina kompisar och sov.

Vi hade gärna fortsatt att kämpa för honom om det funnits nåt hopp, men bland tvingas man ge upp.

Det känns så fel att du inte fick fortsätta att leva det kattliv du borde fått leva. Din lilla kropp skulle tagits om hand från början, istället för att dumpas i ett regnigt dike.

Vi saknar dig, lille vän.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus och jag har tagit tass omm alla som kommit hit. Även om de inte verkade intresserade av mig.

Fast jag har ju så mycket att göra här, så det gör inte så mycket.

Min snickarkompis, snickare Christer, var här igår. Vi diskuterade hur han skulle göra, för han skulle nämligen borra hål i två väggar. Det låter ju lite konstigt, men jag hade givit mitt tillstånd och visade förstår var hålen skulle vara och hur han skulle göra som. De blev jättefina.

På torsdag kommer det nån som ska sätta in en luftkonditioneringsapparat i pensionatet. Det är de som behöver hålen för att kunna leda ut värmen. Eftersom snickare Christer gjorde hålen sparade vi ca 4000 kronor! De pengarna är väldigt välkomna. Tänk så mycket snickare Christer gjort för oss. Vi hade säkert inte haft nåt katthem här i Södertälje om inte han och några andra snälla människor hjälpt oss!

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Igår lovade jag att jag skulle berätta mer om gårdagen.

För några veckor sedan fick vi larm om tre kattungar som låg i ett dike alldeles intill en hårt trafikerad väg. Det blev utryckning förstås, och ungarna hittades, genomblöta, rädda och hungriga i ösregn. Nån mamma hade inte synts till på alldeles för länge. En av ungarna var dessutom redan död. 

De som levde fick följa med vår hälsoansvariga hem, för de var inte i bra skick och behövde mat ofta. Båda var helt hanterbara och lille J var supersocial, så de måste alltså haft ett hem. Det fanns inga hus i närheten av där de hittades, så de hade knappast gått till diket själva.

Lille J var mycket svag och såg inte frisk ut. Igår var blogghjälpen i Gnesta och träffade den snälla tjejen som sköter bokföringen åt katthemmet. När hon var på väg därifrån ringde man från katthemmet och frågade om blogghjälpen kunde åka till vår vettis i Gnesta med lille J. Han var riktigt dålig och beslutet togs att han nog måste somna in.

Då åkte blogghjälpen först tillbaka till Södertälje för att hämta lille J, sedan tillbaka till vettisen i Gnesta. På vägen dit började lille J att snacka en hel del. När han och blogghjälpen kommit fram till vettisen hade han piggnat på sig lite. Dessutom hade vår vettis just fått ett provsvar på honom som inte var så dåligt som vi befarade. Efter diskussion med vettisen beslöts att vi skulle ge lille J en chans till, eftersom han inte verkade ha ont. Han blev uppvätskad (under ganska höga protester), och sen fick han åka med tillbaka till katthemmet.

Vi undrar hur någon kan ha mage att dumpa små kattungar i ett dike intill en trafikerad väg. Vet de hur illa det kan gå för dom, eller bryr de sig inte? De skulle se hur en sån här liten unge måste kämpa. Det är inte värdigt ett samhälle som vårt. Det är en ynkedom att man inte tar ansvar för de djur man skaffar. Att kastrera sin katt är en engångskostnad och det kostar inte enorma summor. .Har man inte råd med det ska man nog inte ha katt.

Nu kämpar vi och lille J för att han ska klara sig. Det är inte säkert att han gör det, men vi håller tummarna stenhårt för honom, och så länge han inte lider får han kämpa på. Vi ger honom allt stöd vi kan.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Ni anar inte vilket jobbigt dygn jag haft! Jag har fått dirigera verksamheten här dygnet runt.

Det började igår på dan. Vår snälla vettis skulle kastrera 4 katter på sin klinik och blogghjälpen skulle hämta dom när dom var klara. Så långt gick allt enligt planerna.

Alla katterna tittades till flera gånger sedan de kom tillbaka till katthemmet och allt verkade som vanligt. 

Sent på kvällen ringde en av våra pålitliga och duktiga volontärer till vår hälsoansvariga och sa att en av katterna blödde efter kastreringen. Då åkte vår hälsoansvariga till katthemmet, klockan var nästan 11 på kvällen. Hon gjorde bedömningen att katten måste få hjälp genast. Då ringde hon vår vettis Emma Ekman  som sa att hon fick komma med katten. Hon har jobbat länge med katter och kastrerat hundratals, om inte tusentals, katter, men aldrig sett att nåt liknande hänt. Klockan midnatt stod hon och opererade vår kisse, som antagligen hade bitit i operationssåret.

Efter midnatt fick vår hälsoansvariga åka tillbaka från Gnesta till Södertälje i mörkret, ca 4 mil, med katten. Idag mår han rätt bra, men måste ha tratt och medicin.

Sen hände det mer tok idag, men det får jag berätta om i morgon.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus igen. Det kom några besökare, men ingen av dom var intresserad av mig. Fast det gör inte så mycket, för jag håller fortfarande på och jobbar med vår hemsida.

Den är jättedum. Eller, de som äger vårt webhotel är jättedumma. De gör inte som jam vill. Tror inte de har en enda IT-katt anställd och då blir det så här.

Men det där får lösa sig. Jag har större problem än så just nu.

Vi är nämligen översvämmade av katter som behöver vår hjälp. Likadant på alla katthem, tror jag. Varför kan inte människor kastrera sina katter? Då skulle problemet inte finnas inom en tid. Och om de nu av nån anledning inte kastrerar sina katter, varför tar de inte hand om sina katter och deras avkomma?

Ska vi behöva ännu fler än de över 100 000 hemlösa katter som finns idag?

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag ta upp ett allvarligt ämne: förlåtelse.

Alla ni som läser den här bloggen vet ju att vi är många på katthemmen som blivit illa behandlade av tvåbeningar. Ändå förlåter vi dom. Om inte direkt så efter ett tag, när de visat att de är värda att bli förlåtna.

Oftast är det ju inte samma människor som tar hand om oss och ger oss nya hem som de som behandlat oss illa. Men ändå behöver vi förlåta tvåbeningar som grupp. Vi har ju ofta lite svårt att veta vilka som är dumma och vilka som är snälla. Det behöver vi lite tid för att utröna.

Nu tänkte jag i alla fall ge ett tassfast exempel på både hur man ber om ursäkt och hur man förlåter.

För nån vecka sedan fick vi besök på katthemmet. Klosterkatternas mattar.  Vi känner ju dom sen många år. Den här gången kom de utan nåt godis till oss. Vi blev så klart lite förvånade och kanske också lite besvikna. De brukar ju alltid ha med sig nåt godis.

Nåjam, igår kom det ett paket till mig från Majsan, en av Klosterkatterna som tidigare bott här på katthemmet. I paketet låg ett kort där Majsan skriver att deras matte borde gett mig godiset som också låg i paketet när hon kom på besök. Sen skrev hon att jag skulle se till att blogghjälpen skulle dela ut allt genast!

 Nu har hon faktiskt inte gjort det, för det blev lite akut transport av sjuk katt istället för blogghjälpen, men i morgon ska vi få!

Vad jag vill jama med detta är att när nån ber om ursäkt på ett så fint sätt, då ska man förlåta! Det har jag gjort.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag tagit det lite lugnt. Problemet med hemsidan är ännu inte löst. Jag tycker dom är dumma som inte hjälper oss, dom som har tass om hemsidan.

De frågar bara efter nya saker hela tiden och när de får ny information svarar de på en gammal fråga so inte längre är aktuell.

Tänk att man ska behöva ta tass om allt som bloggkatt. Men jag ska nog lösa det så småningom. De vet nog inte vem de har fått att göra med där borta i Amerika!

Katten Rosita på Södertäje katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag fått jobba med IT också. Vår hemsida krånglar och då måste jag så klart tycka in. Support är inte så lätt att få. Firman som äger vår hemsida bor i Amerika och dom har så konstiga tider där. De ligger och sover när vi är vakna och tvärtom.

Konstigt land, det där. Fast deras katter måste ju ha det bra eftersom deras människor är vakna på natten.

Blogghjälpen påstår att jag inte förstår det där med tidsskillnad riktigt, men det gör jag visst!

Nu ska jag i alla fall jama till blogghjälpen att hon ringer dom!

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus och loppis igen. Tack vare snälla volontärer har besökare både guidats runt bland oss katter och fyndat på loppisen. Som alla vet är det viktigt att vi får in en peng ofta så att det räcker till allt vi behöver.

Ni som läste bloggen igår vet att det plötsligt kan dyka upp en kostnad som vi inte direkt har räknat med.

Vi håller tummarna för att den magra kissen som kom igår ska klara sig. Som så många gånger förr undrar vi hur det kan komma sig att ingen sett de här magra katterna och slagit larm tidigare. En katt blir inte sjukligt mager på nån dag.

Hoppas människor ser de som mår dåligt mycket tidigare så de kan räddas.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu har det hänt igen! Ni ska inte tro att det bara är roliga saker som händer här på katthemmet. Det blir man ännu mer medveten om när man är bloggkatt.

Idag fick vår hälsoansvariga ett larm igen. Det gällde 2 magra katter som gick omkring i Södertälje och visade många tecken på att må väldigt dåligt, särskilt den ena.

Visserligen är det lördag, men det bryr inte vår hälsoansvariga sig om ett dugg när det gäller katter i nöd. Hon och en annan av våra andra klippor ryckte ut.  Det var mycket riktigt två mycket magra katter, den ena därtill skadad.

Det blev direktresa till djursjukhus. Där konstaterades mycket riktigt att den ena katten var i bedrövligt skick. Veterinären sa att om de skulle stå för kostnaden skulle katten bli avlivad omedelbart. Vi ville i alla fall ge katten en chans och tog på oss kostnaden för en undersökning, trots den dåliga prognosen och trots akutpåslag.

Eftersom den var mycket skärrad fick den först lugnande. Efter noggrann undersökning visade det sig tyvärr att den var i alltför dåligt skick för att orka gå igenom någon form av behandling. Den slapp i alla fall gå ute och självdö, utan fick somna in lugnt och stilla, medan nån strök den över pälsen. Det var säkert länge sedan nån gjort det.

Den andra katten är nästan lika mager, men i alla fall inte skadad. Vi kommer göra allt vi kan för att den ska klara sig och få ett bra liv efter detta.

Det här belyser åter vad jag har jamat tidigare: KASTRERA ERA KATTER, ID-MÄRK DOM OCH REGISTRERA DOM! 

Jag vet att ni som läser detta säkert gör allt det här, men sprid det till ALLA runt omkring er. Det är jätteviktigt, för vi vill inte behöva ta hand om katter som far så här illa.  Det ska ingen behöva!

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Nu börjar jag känna mig varm i pälsen som bloggkatt. Jag känner att jag börjar greppa det mesta här på katthemmet.

Visst finns det problem. Alldeles för många katter behöver hjälp där ute, alldeles för många kattungar föds och går en osäker, ofta tråkig framtid till mötes. Katthemmen kan ju tyvärr inte ta hand om alla.

En del människor verkar inte förstå sambandet mellan att inte kastrera sin katt och att det finns över 100 000 hemlösa katter. Hur svårt kan det vara?

Jag har i alla fall haft flera trevliga besök sen jag blev bloggkatt. Några berättade jag om igår. Idag tänkte jag berätta att även Klosterkatternas mattar  varit på besök. Det var väldigt trevligt. De har 2 katter från vårt katthem, Jenny och Majsan. Ni kan läsa lite om dom via länken.

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Idag har jag haft flera besök att ta tass om här på katthemmet.

Först kom vår kattliga tassleverantör, Karin, med 2 stora kassar med godis och en stor peng till oss katter. Hon gick omkring och pratade med oss också. Jam tackade förstås för godiset vi fick. Lite senare fick vi smaka. på EN av sorterna. Det var så klart blogghjälpen som snålade igen.

Sen jamade jag med  Alices matte. Hon är också väldigt snäll och alla hennes tre katter kommer från vårt katthem. Idag hade hon också med sig godis. MEN DET HAR VI INTE FÅTT SMAKA ÄN! Ska ha ett allvarligt jam med blogghjälpen om detta!

Sen hade hon med sig fina skyltar där det står hur vi ska utrymma katthemmet om det händer nåt tok. Hon jobbar nämligen med sånt. Nu har hon på sin fritid gjort skyltar åt oss också. Fast vi hoppas vi aldrig ska behöva använda oss av vad som står på dom. Här får bara inte hända otrevligt!  

Katten Rosita på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rosita på Södertälje Katthem.

Alla katter på alla katthem vill nog, liksom jag, ha ett tryggt, lugnt för-alltidhem där de är älskade och får all omtanke de behöver. För att katthemmen ska kunna existera behövs snälla gåvogivare som stödjer oss.

Många skänker pengar till katthemmen, även de som själva inte har nåt överflöd. Men så finns det andra.

Då tänker jag idag på den här artikeln som jag läst i tidningen idag. Det handlar om människor som lägger enorma summor på
såna här operationer.  De tycker antagligen att de inte duger som de är, utan måste kosta på sig hur mycket som helst för att tillfredsställa, ja, vem då? Sig själva? Sin partner? Omgivningen?

Om man inte duger som man är, är det då värt att lägga ner en massa pengar på att ändra sitt yttre?

Vi katter tycker att våra mattar och hussar är jättebra, oavsett hur de ser ut, bara de har ett varmt hjärta som gör att de kan känna omtanke och kärlek till andra varelser, t ex oss katter. De behöver inte lägga ner en massa pengar på att operera sitt yttre för att vi ska bli nöjda. Vi vill hellre att de ger de pengarna till såna som jobbar med djur som har det svårt. Katter på ett katthem till exempel.