En katt på Södertälje Katthem behöver ett eget hem

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-29T18:30:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Jag tänkte att ni kanske ville se hur jag jobbar när jag hjälper mina skygga kompisar i buren? På bilden kan ni se hur jag talar med min kompis Baghera som är lite rädd.

Jag brukar först ställa mig nära honom och jama mjukt. Jag kan t ex säga "hur mår du idag, Baghera?". Då kan han rycka till lite och vända sig mot mig. När han ser vem det är brukar han svara "jaså, är det bara du Blitz" och så blir han lugn igen. Sen kanske vi talar lite om vädret en stund. Efter det brukar jag lägga mig bredvid honom så han märker att allt är lugnt.

Efter ett tag kanske jag reser mig för jag kanske ska äta eller gå på toa och då kan det hända att min bror, Blade, kommer och lägger sig bredvid Baghera istället. Så jobbar vi för att våra kompisar ska sluta vara rädda. Vi tror att om de bara får lugn och ro och att de ser att vi inte är rädda för tvåbeningarna som kommer in i buren, så kommer de förstå att de inte behöver vara rädda.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-28T18:20:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Som ni vet är man ibland tvungen att stänga av ett tag för att fundera över saker och ting. Det har jag gjort idag. Man tänker väldigt bra här när det är lugnt mitt på dagen.

Först har jag tänkt på vad en av min bloggkompisar, Gustav sa i en kommentar. Han hade sett en annons på Tradera där man tydligen auktionerar ut katter. Vi har letat men inte hittat annonsen, och vi hoppas verkligen att det inte var en riktig katt, utan en leksakskatt eller porslinskatt. Annars är det alldeles bedrövligt dåligt och borde uppmärksammas och kommenterar.

Sen har jag tänkt på en sak till. Ofta, alldeles för ofta, komme ju tvåbeningar på att de ska omplacera katten de tagit hand om för att "de inte har tid med katten". För det första tycker jag man ska tänka efter INNAN man skaffar katt om man har tid med den. Om man senare kommer fram till att man inte har det, tycker jag man ska tänka efter om det verkligen är katten som ska bli den som skapar mer tid åt en. Kanske behöver man inte gå på alla de där kurserna, kanske behöver man inte gå ut och roa sig så ofta, kanske behöver man inte resa så mycket, kanske behöver man inte jobba så mycket, kanske ska man rent av skaffa ett annat jobb? Ett annat liv? Ett liv där det finns tid och plats för katten?

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-27T23:26:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Ibland går dagarna här på katthemmet så fort så jag vet inte hur jag ska hinna med allt. Idag till exempel har jag inte hunnit skriva bloggen förrän klockan sent.

Först måste jag ju gosa med mina burkompisar, så de känner sig trygga. Det är nåt jag prioli... privatis... äsch, nåt jag tycker är viktigast.

Sen är det snart dags för öppet hus igen, på söndag närmare bestämt. Det blir alltid lite speciellt inför såna dagar.

Sen måste jag hjälpa blogghjälpen med ett möte i Svekatt på måndag kväll. Som ni alla vet är såna möte viktiga för de arbetar för att alla katter, särskilt vi som inte har egna hem, ska få det bra. Vad kan egentligen vara viktigare?

Nu måste jag nog i alla fall sova. Vi hörs i morgon.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-26T20:00:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

När Dina, min företrädare som bloggkatt, lämnade över bloggen till mig varnade hon ju för vissa saker. Bland annat att jag skulle vara beredd på att blogghjälpen är VÄLDIGT snål med godis. Jag måste erkänna att jag inte riktigt trodde henne, men la det i alla fall på minnet.

Idag fick jag i alla fall, tyvärr, bevis på att Dina hade rätt!

Jag satt i buren och såg blogghjälpen komma in i rummet. Hon hälsade på två av mina kompisar i andra burar först. Det var OK tyckte jag. Sen kom hon in i vår bur. Och vet ni vad? Människan hade inte en endaste godis med sig! Och det trots att jag vet att vi fått godis av snälla människor som inte är slut ännu (jag håller noga koll på det).

Jag blev naturligtvis tvungen att göra det enda rätta, både får min egen och för mina kompisars skull - jag körde ut henne ur buren och sa att hon skulle gå och hämta godis. Och äntligen begrep hon vad hon skulle göra. Jag hann nästan få pälslossning innan jag fick nåt godis i mig.

Oj, vilken dag!

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-25T18:42:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag har det varit lite lugnt på katthemmet. Men i morgon är det öppet hus igen, så nu måste jag börja förbereda det. Jag är ju inte så van ännu, men jag vet ju att det måste se rent och snyggt ut på katthemmet. Fast det gör det faktiskt jämt, för vi har så snälla och duktiga volontärer som hjälper oss med det. Mätta blir vi också och ofta har de en stund över för lite gos också.

Sen vet jag ju att många som läser bloggen är intresserade av att höra hur det går för våra tidigare bloggkatter. Idag har jag färska hälsningar från Madeleine. Hon mår jättebra och har absolut kommit till rätt hem. Hon har väldigt god inverkan på sin kompis Alea som var väldigt skygg tidigare. Hon är väl ingen knäkatt ännu, men hon har blivit mycket mer social och ligger ibland och rullar sig på golvet för att bli killad på magen. Madeleine är den busiga i familjen. Hon jagar gärna Alea. Ibland sover de ihop också.

Tänk den dag ni får läsa att jag har det bra i mitt nya hem! Hoppas det inte dröjer så länge.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-24T22:46:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag har jag försökt vila lite. Det har varit jobbiga dagar må ni tro. Det är inte så lätt att vara bloggkatt. I alla fall inte i början. Det händer ju saker hela tiden och man måste som bloggkatt hålla koll på allt och dessutom kunna berätta för andra vad som händer.

Dessutom måste jag ju hela tiden sköta mina vanliga sysslor. Som att trösta och uppmuntra mina burkompisar tillsammans med Blade. Vi känner ett stort ansvar för att våra blyga burkompisar inte ska vara rädda längre, utan våga lita på alla människor som är här på katthemmet. Vi har ju märkt att de är snälla. Nu återstår bara att få kompisarna att förstå det också.

Sen gäller det ju också att få blogghjälpen att göra som man vill. Det har ju Dina berättat är nästan det svåraste med att vara bloggkatt. Men jag jobbar vidare på det. En dag ska jag nog få henne att ge oss ordentligt med godis. Jag kommer inte att ge mig innan!

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-23T18:03:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Sedan mina 2 bröder flyttat fick jag och min kvarvarande bror Blade nya kompisar. Det tyckte vi var jättekul. Just nu tar vi tass om två skyggisar. Vi brukar turas om att ligga nära varandra och ge dem så mycket trygghet vi kan. Det behöver de. Jag vet inte riktigt varför de är så rädda för ingen är ju elak mot dem här. Fast tassen på hjärtat så känner jag ju igen mig. Jag var ju sån själv förut.

Mina kompisar som blev dumpade i två burar utanför katthemmet i förra veckan mår fortfarande inte bra. En av dem fick åka till vettisen idag igen. Den andra som är apatisk har fått så mycket sällskap som har hunnits med. När blogghjälpen satt hos honom visade han i alla fall lite aktivitet när hon gav honom tonfisk. Det tyckte han om. Vi fortsätter hålla tassar och tummar här på katthemmet för dem. Vi undrar så vad de varit med om.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-22T17:47:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Några dagar efter att våra bröder hade träffat sina människor kom de för att hämta dem. Vi buffade lycka till och sa att vi kanske inte ses mer. De svarade att vi ju alltid har telekattisk kontakt, så vi behöver ju inte se varandra i verkligheten. Det kändes bra.

Nu bor alltså Blade, min bror, och jag här på katthemmet. Vi har blivit sociala katter som gillar att gosa. Jag är också känd för att bli förtjust i alla katter jag träffar här på katthemmet. Jag tycker alla är trevliga och snälla och jag vill gärna umgås med dem.

Jag vet att många av er undrar hur det går för mina kompisar som blev dumpade i en bur utanför katthemmet i torsdags. Det är tyvärr ingen större skillnad ännu. En av dem är fortfarande apatisk fast man försöker ägna så mycket tid och uppmärksamhet åt den som möjligt. Han äter och dricker och går på lådan i alla fall, vilket är positivt. Den andra har nog ont nånstans fortfarande och förmodligen får vi boka en ny vettistid åt den i morgon.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-21T17:54:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Jag tror att många med rätta blev upprörda över det jag berättade igår. Jag hoppas snart kunna berätta att de mår bra, men där är vi tyvärr inte ännu.

Så länge fortsätter jag berätta om vad som hände mig innan jag blev bloggkatt. Som ni vet bodde jag och mina syskon i en bur på katthemmet nu. Vi var ganska rädda fortfarande, men vi hade ändå gjort stora framsteg sedan vi kom till katthemmet. En dag kom en familj på öppet hus. De stannade framför vår bur och så småningom kom de in och hälsade på oss. Det resulterade i att två av mina brorsor fick ett hem.

Min bror Blade och jag satt fortfarande kvar. Kanske berodde det på att vi fortfarande var lite reserverade?

Jag berättar mer i morgon.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-20T17:46:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

När vi hade suttit ett tag i vår stora bur på katthemmet kom den där stickisen tillbaka. Han som hade tittat på oss "överallt" när vi kom till katthemmet och dessutom stuckit oss i pälsen. Två gånger till och med!

Han sa att han skulle kastrivera oss eller vad det hette. Nåjam, han hämtade oss en och en. När mina brorsor kom tillbaka var de jättetrötta. Sen var det min tur. Jag kände mig jättepigg, men innan jag visste jamet av låg jag också i buren hos brorsorna och var jättetrött. Tänk så fort man kan bli trött!

Nu ska jag jama om en annan sak. En sak som upprörde både mig och mina kompisar här på katthemmet. Vi hade ju öppet hus igår. När en av de snälla tjejerna som var här då skulle gå hem, råkade hon av en slump titta åt sidan av parkeringen. Det var mörkt som bara den, men hon tyckte ändå att det var nåt där i mörkret som inte brukade vara där. Hon gick närmare och, jodå. Där stod 2 burar med en katt i varje!

Än en gång hade nån löst sina egna problem på ett enkelt sätt. Man tyckte tydligen att de volontärer som jobbar på katthemmet kunde ta hand om deras katter. Hur kan man göra så? Främst mot katterna naturligtvis, men även mot volontärerna?

Dessutom visade det sig att den ena katten var i den närmaste helt apatisk och den andra hade en skada på nosen och jamade oavbrutet. Antagligen för att hon hade ont. Idag blev det därför akutbesök hos vår snälla veterinär, som egentligen inte hade tid med oss, men som ändå ordnade en tid. Vi tror att den lilla jamande tjejen har ont nånstans. Kanske har hon blivit sparkad på nosen, vi vet inte. I alla fall är hon antagligen dräktig. Hon fick smärtstillande medicin och vi hoppas värken snart går över. Den apatiska katten är kanske "bara" deprimerad och behöver känna kärlek och omtanke.

Än en gång frågar man sig - hur är tvåbeningar funtade som kan göra så här? Varför skaffar de djur?

Nåjam, du ska vi försöka få dem friska och hoppas de snart får ett hem där nån bryr sig om dem.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-19T21:47:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Efter några dagar i den där buren på katthemmet lugnade vi oss lite. Vi jamade en hel del och kom fram till att de här tvåbeningarna inte var jättefarliga, bara lite farliga.

Även om vi nu blivit lite självständiga saknade vi så klart mamma. Fast på sista tiden hade hon blivit mer och mer frånvarande. Hon tycket vi kunde klara oss lite på egen tass.

Vi fick så småningom flytta ut i det stora katthemmet, med större burar. En dag fick vi höra att några hade fångat in mamma. De sa att de kunde ta hand om henne, men om vi ville ha henne på katthemmet skulle hon få komma hit. Nu var det,som så ofta, fullt på katthemmet. Dessutom var mamma fortfarande väldigt ovan vid tvåbeningar, medan vi hade börjat tycka de var riktigt trevliga. Det hade alltså inte varit nån bra idé att mamma kom tillbaka till oss, för vi hade nog inte känt igen henne och hon hade säkert inte känt igen oss. Det kändes i alla fall bra att veta att hon blev omhändertagen av några som brydde sig om katter. Vi tror att hon fått det bra till slut.

Hur det gick för oss ska jag fortsätta berätta i morgon.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-18T17:54:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Så satt vi alltså där i lådan i den där saken som de kallade bil. När vi tittade upp såg vi träd som svischade förbi. Vi trodde de skulle ramla över oss, men det gjorde de inte. Efter en stund blev det tyst och stilla.

Vi lyftes ur bilen. Min brorsa Blade sa att "nu måste vi bryta oss ut och sticka fort som sjutton". Vi försökte krafsa på lådan allt vad vi kunde, men vi kom inte ut i alla fall. Istället kom vi in på nåt som de sa hette Södertälje Katthem. Där fick vi sitta i en annan låda, som var lite större, så vi kunde springa omkring lite. Fast till att börja med låg vi bara i ena hörnet och tryckte oss tätt, tätt intill varandra.

Det kom några tvåbeningar och tittade på oss och lyfte ut oss en och en. De tittade i våra munnar, i öronen, i pälsen. Sen lyfte de på svansen också och om mig sa de "det här är en kille". De uppförde sig minst jamat konstigt.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-17T17:38:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

När vi låg i busken och funderade på om vi skulle våga oss fram till maten märkte vi så småningom att det var våra magar som bestämde vad vi skulle göra. De sa till våra ben att springa fram och äta så mycket vi kunde så fort vi kunde och sen springa tillbaka till busken.

Jamat och gjort. Eller, bara nästan. Det var nämligen så att mattallrikarna stod inne i en låda, fast det såg inte vi när vi rusade fram mot den goda lukten och började äta allt vad vi kunde. När maten var slut och vi skulle rusa tillbaka kom vi ingenvart! Vi hade inte märkt att nån stängt in oss.

Oj, vad rädda vi blev. Plötsligt lyftes vi upp och bars iväg till nåt som de kallade bil. Sen började allt omkring oss röra på sig. Och mamma såg vi inte till! Vad var det som hände?

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-16T21:04:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Innan jag fortsätter berätta vad som hände oss efter det jag berättade igår måste jag bara säga att anledningen till att vi är sena idag är att vi haft styrelsemöte. Det var mitt första och det är klart att det var nervöst, men det gick bra. Jag jamade om en massa för blogghjälpen precis som Dina lärt mig!

Men åter till vår buske. Mamma kom ju tillbaka, men sa att hon måste iväg snart igen. Hon sa att vi nu måste börja klara oss mer på egen tass, men att hon så klart skulle se till oss ofta. Tjejerna som varit vid busken flera gånger kom tillbaka följande dag. Mamma hade inte varit hos oss på flera timmar, så vi var väldigt hungriga. Då satte tjejerna fram en tallrik som det luktade jättegott om. Problemet var bara att tallriken stod en bit utanför buskn och för att nå det som låg på den var vi tvungna att krypa fram.

Vi tittade på varandra. Skulle vi våga? Vi var två för att våga och två emot. Hur skulle vi göra?

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-15T18:03:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag är jag en glad katt igen. Igår var jag ju lite ledsen för jag trodde många hade tröttnat på mig, men idag har jag sett att jag har många kompisar kvar.

Dumma bloggspot har bara krånglat till det, inte bara för oss utan för flera andra också. Dumma dom!

Som ni kanske kommer ihåg gick de där tvåbeningarna ut ur vår buske och vi trodde nog att vi hade skrämt bort dem för evigt. Strax efter de hade gått kom mamma tillbaka. Men vi hörde att tjejerna stod kvar utanför busken. Den ena sa till den andra, att katthemmet sagt att eftersom vi var så små behövde vi komma in snabbt. Det är nämligen så att om kattungar lever för länge utan mänsklig kontakt är det svårare att få dem sociala. Det har nämligen hänt flera gånger att tvåbeningar väntar med att kontakta katthem när det gäller kattungar, för de tycker de är så söta när de är små. Sen när de blivit halvvuxna tycker de visst inte att de är lika söta längre, och då ska de plötsligt tas om hand av katthemmen. Men då är det som jamat, svårare att få oss sociala.

Nåjam, för stunden trodde vi att vårt problem var löst. Vi var ju hos vår mamma. Men oj, vad vi bedrog oss...

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-14T17:36:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Först tänkte jag berätta att jag varit väldigt ledsen ett par dagar. Jag har märkt att det inte är så många som kommenterat min blogg. När jag berättade för blogghjälpen om det och frågade om ingen var intresserad av vad jag berättade sa hon att hon inte visste om folk tröttnat på att höra hur vi katter haft det i våra tidigare liv. Vi har ju berättat liknande historier förr. Nästan alla här på katthemmet har ju blivit övergivna och haft det svårt på olika sätt, precis som jag. Kanske vill ni inte höra sånt längre, tänkte jag?

Men sen har vi märkt att många haft strul med blogspot på sistone, så blogghjälpen och jag har kommit överens om att fortsätta berätta hur jag haft det, så får vi se om de som brukar kommentera vår blogg kanske kommer tillbaka.

I alla fall låg vi där i busken och de där tvåbeningarna stod alldeles när oss. Den ena sa till den andra, att snart blir det ju kallt på nätterna och då kommer de här kissarna ha svårt att klara sig. De har ju ingen som ser till dem eller ger dem mat vad jag kan se. Jag har ringt till katthemmet och de har lovat ringa tillbaka om det blir så att de får plats för dem.

Vi tittade på varandra, sen fräste vi mot tvåbeningarna. Jag tror de blev ganska rädda då, för de gick ut ur busken. Fast samtidigt så jag hur de log. De var nog väldigt konstiga.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-13T18:09:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

När vi vaknade nästa morgon sa mamma att hon var hungrig och måste gå och leta efter mat. Hon sa också att vi skulle vara försiktiga och inte gå ut ur busken.

Till att börja med gjorde vi inte det heller, men rätt som det var hade vi i alla fall kravlat oss fram och ut på gräsmattan framför busken. Och tror ni inte att de där tvåbeningarna som vi hade stött på kvällen innan stod där igen?

Nu blev vi rädda igen, dels för de där människorna, dels för att mamma kanske skulle bli arg på oss, eftersom hon sagt att vi inte skulle gå ut från busken. Vi sprang tillbaka det fortaste vi kunde. Rätt som det var rasslade det till bland grenarna. Vi trodde förstås att det var mamma som kom tillbaka. Men det var det inte! Det var människorna som stod där! Av mamma syntes inte ett spår.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-12T19:32:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår låg vi nu alltså i vår buske och hoppades att mamma skulle komma så vi blev trygga. Istället stod två människor där och pratade med konstiga röster och sa att vi var så fina och att de ville klappa oss. Det gick vi verkligen inte med på, för mamma hade sagt att vi skulle akta oss för tvåbeningar.

Istället fräste vi allt vi kunde, alla fyra. Då sa de där dummisarna: men åhh, så sött de fräser! De fattade ju noll! Vi var ju jättefarliga!

Så småningom gick de i alla fall därifrån och strax därefter kom mamma och gav oss mat och tvättade oss. Hon sa att vi varit duktiga som skrämt bort de där tvåbeningarna. Vi var jättestolta när vi somnade i mammas famn den kvällen.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-11T19:37:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår hade vi börjat gå ut lite på egen tass under mammas bevakning. Vi tyckte förstås det var roligt att tassa omkring, men så fort det kom människor i närheten sprang vi undan. Det hade mamma lärt oss att göra. Vi såg aldrig att mamma ens var i närheten av nån människa.

Dagarna gick, och nätterna också. Mamma var ju tvungen att lämna oss ensamma lite då och då för att skaffa mat. En gång när hon var ute och letade efter mat smög vi fram från vårt gömställe. En bit bort gick det två människor. Plötsligt stannade de och den ena pekade på oss och sa: har du sett? Så söta!

De kom närmare oss, men då tvärvände vi och rusade in i vår buske. Där låg vi och darrade och väntade på mamma. Var fanns hon?

Jag berättar mer i morgon.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-10T20:14:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Idag har det varit full fart. Jag är jamarsen eftersom jag för första gången hjälpt blogghjälpen med ett möte. Det var Svekatt, Svenska Kattskyddsförbundet som hade möte. Oj vad jobbigt det var. Men jag ska inte berätta om det nu.

Istället ska jag fortsätta berätta om när jag var kattunge.

Så småningom började ju vi ungar tycka att vi skulle ut ur busken där vi bodde för att upptäcka världen utanför. I början var vi nog lite ostadiga på tassarna, men samtidigt var vi väldigt nyfikna. När vi rörde oss utanför busken var mamma alltid i närheten. Så fort hon såg en människa kom hon rusande och tog oss i nackskinnet och bar tillbaka oss till busken. Hon sa att vi måste akta oss för människor. De är inte snälla, sa hon.

Vi trodde förstås på mamma. Hon hade ju inga goda erfarenheter av människor. Senare har jag fått veta att man kallade henne för "vildkatt". Jag vet inte riktigt vad det betyder, men tydligen har det nåt att göra med att man inte är så förtjust i människor.

Nu ska jag försöka sova lite. Det har varit en jobbig dag. Kanske hinner jag inte tassa runt och kommentera så mycket ikväll, men det får jag göra i morgon i så fall.

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-09T18:53:00.000+01:00

Hej, det är Blitz på Södertälje Katthem.

Oj, nu är det min andra bloggardag! Det känns redan lite bättre, men är fortfarande ganska pirrigt.

Som alla andra av våra bloggkatter ska jag förstås börja med att presentera mig. Jag heter alltså Blitz. Nån skrev att de inte visste om det var ett tjej- eller killnamn. Men jag är i alla fall en kille!

Jag föddes ute för drygt ett år sedan. Jag minns att vi var ute hela tiden, mina 4 syskon och mamma och jag. Det var sommar och varmt. Mamma gömde oss under en stor buske när hon sprang iväg för att leta efter mat till sig själv så hon skulle kunna dia oss. Hon fick springa ofta och mycket och jag minns att hon var väldigt smal. Men vi tyckte alla om att ligga nära henne och känna hennes värme när vi fick mat.

Ibland kom mamma rusande in i busken med en väldig fart. Då berättade hon att hon blivit jagad av tvåbeningar som inte tyckte om henne. De kastade saker efter henne och ibland träffade de. Vi blev jätteledsna och försökte trösta mamma, men hon sa att vi skulle ta det lugnt. Hon var van, sa hon.

I morgon ska jag fortsätt berätta, men först har jag två andra saker jag vill jama. Först så tackade vi ju två snälla människor igår som givit oss presenter. Jag vill bara jama att det finns många andra som ger oss presenter i form av pengar till katthemmet. De har jag inte namngett, och jag vet inte om de vill att jag nämner dem. Men vi glömmer er inte. Tack snälla ni också!

Sen har jag en ny hälsning från Dinas husse. Han ringde igår kväll och berättade att nu var Dina framme och hon började bete sig som hon gjorde på katthemmet och verkade inte längre tycka att platser under soffan var den bästa. Hon gosade och spann som bara den!

Katten Blitz på Södertälje Katthem berättar

2012-01-08T19:46:00.000+01:00

Hej, jag heter Blitz och bor på Södertälje Katthem.

En av mina kompisar, Dina har nyss flyttat till ett eget hem.Hon sa att varje gång en bloggkatt på Södertälje Katthem får ett eget hem så är en av uppgifterna att utse en efterträdare. Dina tyckte att jag skulle få bli hennes efterträdare. Jag frågade förstås vad det innebar. Hon berättade att man ska berätta sin historia, vad som hänt en i livet, vad man tänker på och vad man önskar sig och att man måste hjälpe blogghjälpen med ALLT.

Min första reaktion var att det nog var jättesvårt, allt det där. Men när Dina sa att hon hade tänkt likadant när hon började blogga och att det snart går av bara farten, så började jag fundera lite. Dina sa att blogghjälpen och jag skulle hjälpas åt också, så kanske skulle jag kunna klara av att berätta lite.

Fast Dina sa åt mig att det var två saker jag måste göra innan jag började blogga. Det ena var att tacka Dui och Deco för julklappen som blogghjälpen nu har inhandlat för pengarna vi fick.

Det fick jag och mina burkompisar smaka idag. Vi gav betyget 15 tassar av 10 möjliga.

Sen ska vi tacka Karlavagnen och Nisse för deras godis som vi också fick i posten. Det var inte mindre än 3 STORA förpackningar med godis som de köpt ända borta i det tyska landet. Dina har berättat att det är ett jamarbra land för där brukar en av våra bloggkompisar, Gustav, få leverkorv ifrån. Fast jag undrar om inte det här godiset är ÄNNU godare? Tack snälla Nisse och Karlavagnen.

Sen kommer det läskigaste av allt! Blogghjälpen sa till mig att jag måste visa ett kort på mig själv också!

Oj vad nervös jag blev då! Men så här ser jag ut. Blogghjälpen har sagt att jag ska presentera mig närmare i morgon, så då blir det så.

Sen ville Dina att jag berättar att vi haft kontakt med hennes husse idag. Han har berättat att Dina ofta ligger under soffan än så länge, men igår var hon framme så husse fick gosa med henne. Hennes husse säger att man måste ge henne tid. Hon har verkligen haft tur, hon.

Blogghjälpen får säga nåt idag

2012-01-07T17:29:00.000+01:00

Idag känns det lite tomt på katthemmet. Det gör det varje gång en katt flyttar, men givetvis blir det extra påtagligt när en av "mina bloggkatter" fått ett hem.

Samtidigt som det är syftet med bloggen - att en katt som har eller har haft det lite extra besvärligt ska uppmärksammas lite - så blir det förstås ett tomrum när de åkt.

Lilla Dina har haft flera tuffa motgångar i sitt korta liv. Därför känns det väldigt bra att hon till slut hittade en husse som verkligen verkade falla totalt för henne. Ni skulle bara se dem tillsammans! Tyvärr blev det ju lite tokigt alldeles på slutet då Dina blev jätterädd för att gå in i transportburen, men undra på det. Hon visste ju inte vart hon skulle. Tänk om hon åter hamnat i nåt av de hem hon haft tidigare? Jag förstår att hon vägrade,, ända tills hon insåg vart hon skulle.

I morgon börjar ännu ett kapitel. Jag hoppas ni har ork och lust att följa ett nytt kattöde. Det finns tyvärr alltid katter som behöver hjälp och stöd.

Katten Dina vill säga TACK också!

2012-01-06T19:13:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Eftersom det blev lite kaoatiskt när jag åkte hem häromdagen, så glömde jag en viktig sak, som jag har telekatterat till blogghjälpen att lägga in idag:

TACK, alla ni snälla kompisar och era tassistenter/sekreterare/blogghjälpar som stöttat mig under hela tiden jag bloggat.

Det har varit jätteroligt att få ert stöd och era kloka, roliga, viktiga kattentarer. Sånt hjälper en liten bloggkatt på ett katthem, må ni tro.

I morgon ska blogghjälpen först på Husdjursmässan, där hon hoppas få träffa Wikki bland andra, sen kommer hon säga några korta ord på bloggen och först på söndag får ni läsa om min efterträdare!

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2012-01-05T18:01:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Nu jamar jag hemifrån genom telekattisk kontakt med blogghjälpen.

Jag skulle vilja jama att allt gick som en dans när jag flyttade igår, men... det gjorde det inte riktigt.

Jag blev så klart jamarglad när husse kom in i buren. Han gosade med mig en lång stund. Sen sa han att vi skulle åka hem, och visade mig transportburen som ställts in i min bur. Det var då allt gick fel.

Jag fick plötsligt för mig att jag skulle åka tillbaka till mitt gamla hem, där jag skar sönder mig. Jag totalvägrade att gå in i buren, för jag ville inte dit! Jag var jätterädd. Då kom en annan av de snälla tjejerna på katthemmet och försökte övertala mig att gå in, men - näej - jag ville INTE tillbaka till det där hemmet!

Det slutade med att de fick åka efter vår snälla hälsoansvariga på katthemmet. Hon hade redan slutat och åkte hem för dagen, men lovade ställa upp i alla fall. När hon kom in i buren och sa att jag skulle få åka hem till HUSSE, då först förstod jag att jag inte skulle till det där dumma hemmet, utan till min egen husse! Då fick hon lyfta in mig i buren och husse och jag åkte hem.

Så småningom ska jag berätta lite om hur det är att bo i husses och mitt HEM!

I morgon kommer blogghjälpen att få ordet igen.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2012-01-03T17:48:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag är det näst sista dagen jag bloggar. Egentligen skulle husse kunnat hämta mig idag, men han skulle göra några saker i lägenheten först och det skulle låta en hel del. Då vill han inte att det första jag ska uppleva hemma är en massa buller, så därför får jag åka i morgon.

Fast husse ringde på eftermiddagen och frågade om han kunde komma och hälsa på mig en stund ikväll också. Det fick han så klart. Jag tror jag fått världens bästa husse!

Nu kommer vi inte berätta om hemresan förrän på torsdag. I morgon ska blogghjälpens mamma begravas och då blir det blogguppehåll till torsdag. Men då ska jag berätta om hemresan!

Katten Madeleine på Södertälje Katthem berättar

2012-01-02T17:36:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag har vissa av mina planer gått i stöpet! Vår vettis skulle komma på onsdag och sticka bland annat mig. Jag hade planerat att jag skulle gömma mig längst inne i iglon, så han inte skulle hitta mig. Men vet ni vad som har hänt? Han kom idag istället! Och innan jag visste ordet av satt jag i hans knä och fick ett stick!

Nåjam, nu är det gjort. Och det kanske inte bara är tokigt, för nu kanske, kanske husse hämtar mig redan i morgon. Nu hinner jag inte skriva mer idag, för jag måste planera och packa och ge sista instruktionerna till min efterträdare och så där.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2012-01-01T16:40:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Jaha, så var det nytt år. Jag märker just ingen skillnad på det gamla och nya året. Skillnaden för mig ligger i att jag ska få ett eget hem. Det är den bästa skillnad som finns, tycker jag.

Annars har det varit lite avslaget här idag. Har man varit hemma hos Mimmi och festat hela natten så blir man ju lite trött efteråt. Tack snälla Mimmi för allt godis och för allt kul vi hade. Hoppas inte matte märker de där kulorna i granen som råkade gå sönder! Men ska man dansa ringdans så kan det ju gå hett till.

Nu är det bäst att vila lite för i morgon är det arbetsdag igen. Min sista arbetsvecka här på katthemmet förresten!

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-31T17:11:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Nu har det kört ihop sig i sista stund! Husse var här häromdagen och vi hade jamarmysigt. Han sa att han skulle hämta mig på måndag eller tisdag. Och då hör jag nån säga "men kan du inte komma på onsdag istället så hinner vi vaccinera henne innan hon åker". Man tror ju inte man hör rätt! Jag jamade förstås om att jag inte alls behöver nåt stick utan jag mår jamarbra och kan åka på måndag. Men husse sa till mig att det kanske är lika bra att få det gjort så vi inte behöver åka till vettisen direkt efter att jag kommit hem.

Nåjam, det får väl bli så. Jag har ju i alla fall mina julklappar att leka med under tiden. Och vet ni? Det har kommit en sak till som vi måste hämta ut på posten, men det har inte hunnits med ännu. Undrar vad det kan vara! Jag berättar så fort det kommit till katthemmet.

Nu ser jag att kattaxin står utanför och väntar på oss. Vi ska ju iväg till Mimmi på kombinerat födelsedags- och nyårsfirande. Utan smällare! Det ska bli jamarkul.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-30T18:36:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag har jag fått en julklapp av Linnsen, Frank och Lurrvar! Det låg i ett jamarfint paket adresserat till mig!

För att ni ska se att jag är en snäll och generös katt, så sa jag till blogghjälpen att ta en bild på min burkompis Geisha när hon fick låna min julklapp - ett spö med fina fjädrar på. Både Geisha och jag tyckte den var jamarfin.

Ni kan också se julbrevet som låg i paketet. Här håller jag just på att läsa det.

Det blev jag också jätteglad över.

Sen sa jag att min andra kompis Sessan också skulle fotograferas när hon låg i igloon som vi fått tidigare av Max och Måns, så ni inte tror att det bara är jag som använder sakerna.

Nu hoppas jag bara att det inte blir så mycket smällande i morgon. Jag tycker att ALLA smällar som låter så mycket att man inte hör när en katt spinner ska förbjudas!

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-29T19:54:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Snart ska det bli smällisdag har jag hört. Jag undrar varför tvåbeningar måste ut och smälla när det blir ett nytt år. Blir året bättre då?

Eftersom många djur blir rädda av smällare tycker jag redan det är ett skäl att avstå från dem. Och då jamar jag inte bara om katter och skällisar, utan även om de många djur som lever vilt. Tror inte de heller uppskattar att det plötsligt börjar smälla och lysa på himlen när de kanske ligger och sover.

Sen flyger det ju omkring en massa skräp i naturen också. Sånt som inte borde finnas där.

I bl a Falkenberg har man fattat beslut om att alla som ska använda smällare måste ha tillstånd, och det ska ansökas om 7 dagar i förväg och kostar 700 kronor att söka. Jag tycker alla kommuner i hela landet borde ta efter Falkenberg.

Sen tycker jag också att de som är beredda att lägga flera hundra- eller tusenlappar på smällare skulle sätta in de pengarna på ett katthems konto istället, eller på nåt annat ställe där pengarna kommer till nytta och inte bara går upp i rök.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-28T17:54:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Nu har det snart gått ännu en dag och det betyder att det är ännu en dag närmare flytt för min del. Efter nyår kommer husse hem från sin resa och då ska han hämta mig. Och min matta förstås!

Fast en sak bekymrar mig, och det är alla mina kompisar som ännu inte fått nåt hem. Det konstiga är, att så fort vi lägger ut våra kattungar på hemsidan så får de hem nästan genast. Det är ju bra för dem, men jag kan inte förstå varför man inte kan ta en vuxen katt. Det är ju en sak om man redan har en vuxen katt hemma, och den kanske har lättare att acceptera en kattunge, men annars är det ju faktiskt så att kattungar väldigt fort blir vuxna. Då kan man väl ge en vuxen katt ett hem direkt? Men då säger en del att kattungar är så söta. Precis som om inte vi vuxna katter är det? Visst är det konstigt ibland.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-27T17:49:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Oj, vilka dagar det varit! Rena kattastrofdagarna skulle jag vilja jama.

Först hade blogghjälpen ingen ström igår från kl 3 på morgonen til kl 23 på kvällen, så det blev ingen blogg igår. Det kan man väl stå ut med, men..

Den verklige kattastrofen inträffade idag. Som ni kanske läste så fick vi godispeng av Dui och Deco i julklapp. Jag sa ju till en viss person, som jag inte ska nämna vid namn, men det börjar på bl och slutar på lpen, att h*n skulle åka och köpa godiset direkt! Det gjorde h*n förstås inte. Men idag skulle det äntligen köpas. Och vad händer när h*n kommer till affären för att köpa det godis som de flesta av oss tycker om? GODISET ÄR SLUT!! Förstår ni? SLUT!

Nu kanske det dröjer flera dagar innan det kommer in i affären igen, men "den här personen" har lovat att ta med godis hemifrån så länge. "Personens" egna katter gillar nämligen samma sort och det har lovat att låna ut sitt godis tills det går att köpa mer. Tur att några tänker på oss!

2011-12-25T17:51:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Det är fortfarande helg. Jag märker inte så mycket av det, för hit till katthemmet kommer det snälla människor varje dag oavsett om det är helg eller vardag.

Igår hade jag ju gjort en award till dem. Jag är inte så var att göra awarder, så den ser lite lustig ut, men blogghjälpen sa att hon inte tycker det gör något, huvudsaken att de som får den förstår att vi uppskattar vad de gör för oss.

Jag har funderat en del idag också. Bland annat har jag kommit fram till att jag gillar vanliga dagar bäst. Allra mest för att min husse inte åker bort då, tror jag i alla fall. Men också för att jag, liksom andra katter, inte vill ha några förändringar i det som är bra. Många katter upplever ju att deras människor reser ifrån dem när det är helg. En del till och med utan att se till att katten har nån tillsyn! Usch, för såna tvåbeningar.

Till dem som bryr sig om katter, på Södertälje Katthem, på alla andra katthem och i andra hem där det finns katter eller där man på andra sätt månar om oss, sätter jag in min award för andra dagen i rad.

DINAS AWARD

Till världens snällaste kattmänniskor

Den här awarden är till ALLA som hjälper katter på olika sätt.

Ni är värda så mycket.

2011-12-24T23:44:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Det har delats ut så många awards till olika bloggare. Det känns nog som en uppmuntran för många. Men jag saknar en award till alla de snälla människor som på olika sätt hjälper till på våra katthem. Människor som offrar sin fritid för att städa, mata, handla, tvätta och göra allt det som behövs för att ett katthem ska kunna existera. Människor som skänker pengar till katthemmen så det finns något att handla mat och mediciner för. Människor som tar väl hand om sina katter.

Därför har jag gjort en egen award till dem idag. Med den önskar jag alla en fortsatt fin helg!

DINAS AWARD

Till världens snällaste kattmänniskor.

Den här awarden är till ALLA som hjälper katter på olika sätt. Ni är värda så mycket.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-23T18:08:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Tror ni att det är jag på bilden? Hi-hi, där lurade jag er allt. Det är en av mina tidigare bloggkompisar, Nikita! Hon önskar God Jul och Gott Nytt År och skickar massor med kramar till alla bloggkompisar och kompisar på katthemmet. Nästa år ska jag göra likadant. Kommer ni att komma ihåg mig då?

I morgon är det ju julafton och sen kommer det flera helgdagar. Tvåbeningar springer omkring som tosingar för att hinna med allt. Tror ni att alla gör så? Nä, faktiskt inte. Det finns flera snälla människor som ställer upp på katthemmet även de här dagarna för att ta hand om oss, ge oss mat och gosa med oss. Är inte de värda ett nobelpris? Det tycker jag de skulle ha.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-22T18:11:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag var första dan som blogghjälpen var på katthemmet efter att hennes mamma gått bort.

Jag tyckte det var bäst att ta tass om henne ordentligt, så jag la mig i hennes knä och gosade som bara den.

Faktum är att jag nästan somnade (lite pinsamt). En av de andra snälla tjejerna på katthemmet som var i rummet sa att jag nog har förstått att jag börjat bli något av en filmstjärna på katthemmet. Jag har ju blivit fotograferad av flera stycken. Hi-hi.

Sen hade det kommit paket till mig också, eller, ja till oss katter på katthemmet. Det var godis från Dui och Deco. Blogghjälpen delade ut godis till alla katter och givetvis fick jag också smaka. Fast - alldeles för lite så klart. Blogghjälpen är OK på många sätt, men hon är alldeles för sparsam.

Eftersom Dui och Deco inte bara skickade godis, utan även en godispeng, sa jag till blogghjälpen att hon genast skulle ta brummisen och åka och köpa mer godis. Tror ni hon gjorde det? Nähej, det var för sent och hon hade inte tid och vi hade ju redan fått godis och jag vet inte allt hon sa som förklaring till att hon inte skulle åka och handla direkt. Jag har förklarat för min efterträdare att h*n måste jobba stenhårt på att lära blogghjälpen prioritera!

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-21T22:37:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag är jag lite sen med bloggen. Det är helt och hållet blogghjälpens fel. Hon har inte haft tid att lyssna på mig förrän klockan sent. Nåjam, nu är jag i alla fall här.

Jag kan bara konstatera att nu är jag en dag närmare flytt till mitt eget hem. Blogghjälpen sa att hon skulle skaffa en kam som man skulle bryta av en bit på fram till muck? Jag ruskade på huvudet. Muck. Vad är det? Jag ska ju flytta hem. Kan bara konstater att blogghjälpen verkar lite förvirrad. Som tur är har jag allt under kontroll. Och nån kam behöver jag inte. Jag har ju min fina matta.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-20T18:01:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag har jag tänkt på flera saker. Först på mina kompisar i Töreboda som inte får vara med om nån jul alls efter branden. Sen har jag tänkt på alla snälla människor som skött de här kompisarna på katthemmet. Vad de ska vara ledsna nu. För man ska inte tro att katter som bor på katthem inte har några som bryr sig om en. Jag tror att det finns många som tycker om alla katter som bor på katthemmen.

Jag är i alla fall glad att de människorna bestämt sig för att bygga upp katthemmet igen och ge hemlösa katter ett nytt liv även i framtiden. Jag tror också att vi är många som på olika sätt kommer hjälpa dem. Eller hur?

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-19T20:04:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag känns det som om det är dags att ni får se min fina tomtekattsmatta igen. Efter gårdagens fina besök av Max och Måns husse tänkte jag att världen inte bara är soorglig. Det finns många glädjeämnen. Bland annat har finns jag idag på bild på Sörpingkatternas blogg! Det är nåt att vara både stolt och tacksam för.

Annars har det inte hänt så mycket idag. Jag väntar på att julen ska inträffa snart, för när den är överstökad får jag åka hem! Jag har redan packat ihop min matta flera gånger så jag vet precis hur jag ska vika den för att den ska passa in i packningen.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-18T17:44:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

En del dagar och händelser vill man inte vara med om. Idag är det en sån dag för blogghjälpen. Hon har flera skäl att vilja hoppa över den här dagen.

Sent igår kväll somnade hennes mamma in. Även om det var väntat och alla var beredda på vad som skulle hända känns det tungt. Jag och hennes egna katter tröstar så mycket vi kan.

Sen är hon också ledsen efter att ha hört att alla katter på Djurskydet Skaraborg omkommit i en brand. En liten tröst är i alla fall att det var röken som först bedövade och sedan gjorde att de dog och inte själva branden.

Sen är hon också ledsen för att hon inte orkade gå till katthemmet idag, när Max och Måns husse skulle komma på besök. Men hon hoppas de ses vid nåt annat tillfälle istället.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-17T18:26:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Även om inte blogghjälpen är så mycket på katthemmet nu eftersom hon vakar över sin mamma, så har vi så klart telekattisk kontakt. Jag jamar om för henne vad jag tycker och tänker och så skriver hon när hon har tid.

Till exempel har jag jamat om för henne att jag kommer att ta tass om Max och Måns husse i morgon om han kommer hit, även om blogghjälpen inte kan vara här. Hon säger att hon jättegärna vill träffa honom, men allt beror på vad som händer med hennes mamma. Hon blev i alla fall lugn när jag lovade ta tass om saken om det behövs.

Jag kommer också att ställa upp på bild om M&Ms husse har blixtmojängen med sig!

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-16T17:05:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Vi har inte så mycket att berätta idag. Blogghjälpens mamma är inte riktigt beredd att gå över regnbågsbron ännu. På äldreboendet säger de att hon är en liten krigare, trots att hon ligger i dvala och varken äter eller dricker nu.

Trots det tycker blogghjälpen att vi ska berätta om nåt annat idag. Det är nog skönt för henne att skingra tankarna lite och vad är då bättre än att hjälpa mig med bloggen?

Hon har inte varit på katthemmet på ett par dagar, så därför har hon inte sett att jag och katterna här på katthemmet fått ett paket från Agria. Fast jag vet nog minsann att det egentligen är från Max & Måns. Det är deras lussekattsvinst som vi fått. Blogghjälpen tycker det känns konstigt att hon inte varit på katthemmet och öppnat paketet och fotat när vi undersöker det, men jag har sagt att vi tar det så fort det passar. Vi kommer återkomma och tacka, precis som en artig katt ska.

Blogghjälpen tackar för allt stöd

2011-12-15T19:39:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Som ni som läst bloggen tidigare säkert förstår jobbar jag nu heltid som stödkatt åt blogghjälpen. Hennes mamma väntar på att när som helst få gå över regnbågsbron efter 93 år här på jorden. Även om alla är beredda på vad som ska ske är det en tung väntan. En tröst är att hon får den bäst tänkbara vården. Och då ska ni veta att hon bor på ett äldreboende som drivs av Carema, det skandalomsusade bolaget. Där ser man att man inte ska tro på allt som står i tidningarna och inte dra alla över en kam!

Blogghjälpen orkar inte riktigt kommentera alla inlägg ännu, men hon är väldigt rörd och tacksam för alla stödjande bloggares kommentarer. Det betyder väldigt mycket för henne. Tänk att vi bloggare inte bara stöttar oss själva när det behövs utan också våra blogghjälpar och sekreterare. Ni är alla guld värda!

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-13T22:33:00.002+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag hoppas vi över bloggen. Blogghjälpens mamma mår inte alls bra så vi håller tassarna för henne idag.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-12T19:48:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår så har jag tänkt på en sak. Många, för att inte jama alla katthem jobbar ju under knappa ekonomiska förhållanden. Jag har sagt till blogghjälpen vid flera tillfällen att hon ska skriva till människor som har många pengar, och det har hon gjort men de flesta svarar inte ens. Ännu mindre skänker de några pengar.

Ibland verkar det ju som om vissa tvåbeningar har så många pengar att de inte vet vad de ska göra med dem. Häromdagen läste jag till exempel att det blivit inne att ”skönhetsoperera” sina örsnibbar! Det kostar visst nästan 10 000 kronor. Vem tittar på några örsnibbar? Och varför kan de här människorna inte ge åtminstone lite av sitt överflöd till välgörande ändamål, t ex katthem?

När jag läste det här blev jag så arg så jag sa till blogghjälpen att det kanske vore bättre med nån operation innanför skallen, men då hyssjade hon på mig och sa att så får man nog inte jama. Det kanske man inte får, men ibland tycker jag att jag har rätt att bli arg när nåt är för tokigt. Vad tycker ni?

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-11T18:27:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Nu har det varit både återföreningsmöte och öppet hus på samma gång. Jag fick knappt en lugn stund. Först måste jag ju se till att allt fungerade med kaffe, glögg, saft, pepparkakor, lussekatter och godis. Sen fick jag ju se till att ta tass om alla som kom och besökte oss.

Det var många snälla kattmänniskor och flera sa att de var jätteglada att jag fått ett hem som verkade så bra.

Tyvärr hade inte husse möjlighet att komma, men jag satt i alla fall en lång stund i blogghjälpens knä och jamade om allt möjligt. Bland annat jamade jag om för henne att det kommit nåt skräp på min fina matta så blogghjälpen fick gå och göra den ren. Nu är den fin igen.

I morgon tror jag att jag ska jama om en annan sak jag tänkt på.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-10T17:23:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Ni som läst bloggen på sistone kanske tror att jag legat på min egen, fina matta och slöat idag? Nä, så går det inte till här på katthemmet. Däremot har jag upptäckt ännu en bra sak med mattan – den är jamarbra att ligga och tänka ut saker på! (Fast på bilden är det en annan matta ni ser).

Det är nämligen vad jag gjort idag. Och det har behövts, för i morgon är det stort ÅTERFÖRENINGSMÖTE på katthemmet mellan 13-17. Det kanske kommer jamarmånga tvåbeningar som jag måste ta tass om. Hoppas framför allt att en viss person kommer – MIN HUSSE! Fast det vet jag inte ännu. Men jag berättar i morgon hur det gick

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-09T17:27:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag har det varit en vanlig dag. Eller så vanlig den kan bli efter att man just fått veta att man fått en egen husse och en egen matta! Alla ni bloggkatter som tidigare bott på katthem, men som nu fått jamarfina hem, förstår nog vad jag menar. Världen är sig inte riktigt lik längre. Jag börjar tro att det finns snälla tvåbeningar igen, efter att en lång tid ha trott att det mest finns såna som bara tänker på sig själva och som inte förstår vilken glädje det ligger i att dela med sig till andra av sin generositet.

Nu undantar jag tvåbeningarna här på katthemmet, för de har alltid varit snälla mot mig och de andra katterna. Men de hem jag haft har ju inte precis varit några höjdare.

Nu hoppas jag att mina kompisar här snart får egna hem också. Jag försöker stötta dem så gott jag kan. Bland annat låter jag mina burkompisar få låna min fina matta lite grann, men jag har jamat om för dem att det är MIN matta och att den kommer att åka med mig hem. Men innan dess får de låna den lite.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-08T19:21:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus. Det var inte alls som vanligt. Vet ni varför? Jo, min husse kom! När han kom in i buren hade han med sig en fin matta. Det är den jag sitter på på bilden. Ser ni att det är en katt med tomteluva på sig? Det är den finaste matta jag sett. Och inte nog med att den är jamarfin att sitta och ligga på, den är toppen att kloa på också. Och vet ni mer? Jag får kloa så mycket jag vill på den för husse! Och när jag åker hem kommer mattan att åka med.

När husse satte sig i buren klev jag genast upp i hans knä och jamade om för honom att jag redan tycker jamarmycket om honom och att jag längtar efter att få åka hem. Men husse talade om att det dröjer lite eftersom han ska resa bort i jul, men då sa jag att det inte gör något. Jag har ju min matta. Varje gång jag vaknar och tror att jag drömt alltihop om husse och mitt egna hem, så kan jag bara titta på matten och då kommer jag ihåg att det är på riktigt!

Katten Dina på Södertälje Katthem avslöjar nåt...

2011-12-07T17:01:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Kommer nu ihåg häromdagen, när jag jamade Jag drömde att det kom en jättesnäll människa till katthemmet och att den människan bara hade ögon för mig. Den satt hos mig och vi gosade, men sen var människan tvungen att gå?

Nu kan jag avslöja att jag lurades lite, fast bara lite. Det var nämligen ingen dröm, det var på riktigt! Fast blogghjälpen och jag kom överens om att vi inte skulle säga nåt då, eftersom husse ville tänka lite innan han tog beslutet. Han menade att det är ett viktigt beslut, men nu är det klart! Husse vill jättegärna ha mig och idag har hembesök gjorts och det blev godkänt. Det enda dumma är att husse ska resa bort i jul, så jag får inte flytta förrän efter julen, men det gör inget alls, för nu vet jag ju att jag kommer få ett hem som vi tror blir toppen. Äntligen.

Så är det ju kul att min och blogghjälpen hemliga plan slog in också, den att jag skulle få ett bra hem i år. Nu ser det ut att gå i uppfyllelse också!

Som om inte det var nog har Max & Måns bestämt att de ska skänka sitt tredjepris i Agrias Lussekattstävling till Södertälje Katthem! Tänk att det finns så snälla kattkompisar. Jag ska se till att min efterträdare tar tass om priset på bästa sätt. Jag hinner nog använda det lite själv också innan jag flyttar.

NU tror jag verkligen att jag drömmer! Kan ni förstå hur jag känner det efter två såna här händelser på samma dag? Fast jag kommer fortsätta blogg tills jag åker hem.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-06T19:27:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Äntligen lite lugn och ro. Ja, förutom att jag tog tass om Länstidningen som kom på besök. Jag kontaktade nämligen dem och frågade om de kunde komma så vi fick berätta om BM, katten jag skrev om för några dagar sedan som var jättemager och som har brutit underkäken.

Hon kommer att behöva opereras och det kommer kosta en hel del. Kanske finns det några snälla människor som läser om henne som skänker en slant till hennes operation. Det är hon värd, för hon har nog haft jamaront. Nu mår hon bättre, men operation måste det bli ändå så småningom.

Ikväll tror jag att jag ska passa på att ta ledigt och bara slappa. Bäst att passa på för sen måste jag börja förberedelserna för öppet hus på torsdag och Återföreningsmötet på söndag.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-05T20:53:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Vilken dag det varit. Först var jag tvungen att hjälpa blogghjälpen med styrelsemötet ikväll. Det var många svåra frågor – alldeles för svåra för att blogghjälpen skulle kunna klara av dem utan min hjälp.

Jag fick berätta för henne exakt vad hon skulle ta upp och exakt vad hon skulle säga. Jag sa till henne att om det blev diskussioner skulle hon komma in till mig under mötet så kunde jag tala om vilka åsikter hon skulle ha. Det tyckte blogghjälpen var bra.

Idag var hon extra stirrig också. Hennes lilla katt, Bessy, som bara brukar gå ut i koppel, hade rymt! Det var kolsvart ute och blogghjälpen var jätteorolig. Jag kontaktade då Bessy telekattiskt och sa åt henne att gå hem så blogghjälpen blev lugn. Och när blogghjälpen kom hem från mötet så var Bessy hemma och väntade på henne. Puh.

Nu ska jag sova.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-04T17:50:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

I natt drömde jag. Jag drömde att det kom en jättesnäll människa till katthemmet och att den människan bara hade ögon för mig. Den satt hos mig och vi gosade, men sen var människan tvungen att gå. Nästa dag kom den tillbaka och gosade igen. Fast sen vaknade jag. Men då tänkte jag att det finns ju nåt som heter sanndrömmar. Tänk om det här var en sån dröm, och tänk om min människa kommer snart.

Men blogghjälpen säger att vi måste vara beredda på att det dröjer lite till. Det allra viktigaste är att det blir RÄTT människa som kommer. Har ni hört det förut? Fast jag måste jama att det stämmer ju faktiskt. För en gångs skull har blogghjälpen rätt.

Nu måste jag i alla fall börja jobba med förberedelserna till nästa söndag. Då ska vi ha stort Återföreningsmöte på katthemmet. Alla som fått köpa en katt från oss är välkomna och alla andra kattvänner också. Jag ska se till att det finns kaffe, glögg och pepparkakor. Kommer ni?

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-03T18:00:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Efter gårdagens inlägg om skällisar i vården har jag, som väntat, fått många kloka kommentarer från er bloggkompisar.

Kjelle Bus har till exempel själv jobbat i vården och borde ju då anlitats så sakkunnig av Medicinska Riksstämman. Tror ni han har tillfrågats? Näej.

Lillies Lya berättar om en Chefsöverläkarkatt som bor i vårdhemmet på andra sidan gatan.

Imma hos Klosterkatterna berättar att de har flera katter anställda inom vården i Gullspångs kommun.

Mozart & Vincent berättar att de som tog tass om deras matte före dem jobbade på ålderdomshemmet och så vidare.

Varför nämns inte det i artikeln? Den journalisten skulle aldrig få jobb på Jamlundakuriren!

Nu ska jag i alla fall lugna ner mig och förbereda mig inför öppet hus i morgon. Ni håller väl tassarna för mig?

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-02T17:44:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Nu har jag läst i tidningen om att man föreslås använda skällisar i vården även i Sverige. I många andra länder används både skällisar och katter inom vården. Framför allt äldre personer verkar uppskatta detta mycket och lever ofta upp om det finns ett levande djur på avdelningen.

Av nån obegriplig anledning står det inte ett ord om att använda katter i den här artikeln jag läste som var från årets Medicinska Riksstämma. Är det inte typiskt? Vi katter gör minsann minst lika mycket nytta som en skällis. Dessutom kan vi lätt vänja oss vid att vara innekatter, vilket ju inte skällisar kan. De måste ut och rastas. Vi kan alltså vara beredda på att tjänstgöra när som helst.

Nä, här får vi ta och kavla upp pälsarna och jama i på skarpen åt de som bestämmer inom vården, eller hur?

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-12-01T18:16:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag har jag tänkt på att tvåbeningar har väldigt många dumma uttryck. Ett av de allra dummaste tycker jag är ”det är ju bara en katt”. Det låter ju väldigt nedsättande tycker jag. Nu är det ju så att man inte får uttrycka sig nedsättande om tvåbeningar. Då kan man bli åtalad för förtal, hets mot folkgrupp och allt möjligt annat. Men mot och om katter får man tydligen uttrycka sig hur som helst. Jag tycker det borde finnas en lag som förbjuder hets mot katt, både i tal och handling.

Det finns flera dumma uttryck, t ex ”en katt har nio liv”. Det har vi inte alls. Vi har inte fler liv än en tvåbening, d v s ett. Jag undrar om det är nån dummis som hittat på det där för att de ska kunna behandla oss illa och ändå inbilla sig att vi överlever? Kan det vara så tokigt.

När man ser hur många som verkligen behandlar oss illa så börjar man nästan tro att det verkligen kan vara så tokigt. Vad ska man göra åt det?

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-11-30T20:31:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Nu har jag tassarna fulla igen. Igår tog jag tass om en tjej och en kille som var journaliststuderande. De ville göra ett reportage om katthemmet, och generös som jag är sa jag förstås jam. Jag sa till blogghjälpen att hon också skulle komma så det gjorde hon.

De frågade lite om den nya djurskyddslagen och jag hade förstår jamat om för blogghjälpen vad hon skulle säga så det inte blev alldeles tokigt. Efter det blev det fotografering. Blogghjälpen tog in dem till min bur och där poserade jag för dem. Blogghjälpen tyckte jag var jätteduktig och då kurrade jag som bara den. De tyckte jag hade så runda, fina ögon och att jag var jättemysig *rodnar*.

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

2011-11-29T18:09:00.000+01:00

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag ska jag berätta att vi fått jättefina saker i ett paket till katthemmet. Blogghjälpen kom in i min bur och jag hjälpte till att öppna paketet förstås. Det låg jättefina små vantar och mössor i fina färger inuti och ett litet kort där det stod att vi kunde använda det här som loppisprylar eller liknande. Vet ni vem paketet kom från? Jo, från självaste GUSTAV, vår bloggkompis! Vilken lycka det är att ha så snälla kompisar. Tack snälla Gustav. Det kommer bli jamarfina julklappar åt någon.

Sen måste jag påminna er om att vi ska ha ett Cat Re-Unionmöte på katthemmet den 11 december. Då har vi bjudit in alla som tidigare köpt katt hos oss. Fast givetvis är alla andra kattvänner också välkomna Hoppas det kommer många som vill mingla med varandra. Och givetvis hoppas jag att mina människor kommer också.