fredag 18 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Ibland händer det roliga saker på katthemmet, ibland tråkiga. Vi försöker ta fasta på de roliga sakerna för att orka med de tråkiga. Om man bara går och tänker på det som är tråkigt orkar man nog inte jobba på ett katthem - och då kan man ju inte hjälpa några katter.

En av mina kompisar, som kom tillbaka till katthemmet efter 12 år då hennes människa kommit på att h*n skulle ut och resa, visade sig ha en stor tumör som inte gick att operera. Vi är jätteledsna att vi inte kunde rädda henne.

Nåt som däremot är roligt är att nästan alla kompisar som inte är bokade,  har en egen försäkringsfadder! Om du inte redan är försäkringsfadder men vill bli, så kan man betala in 300 kronor på 389341-9 och skicka ett mail till fadder@sodertaljekatthem.se och tala om att man betalat och vilken katt man vill vara fadder åt. För 300 kronor blir man fadder i sex månader för oss. Visst är det toppen!

torsdag 17 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Jam, nu vet ni lite om hur jag hade det innan jag kom till katthemmet. Ni känner nog igen historien, för tyvärr är det många katter som haft liknande början på sina liv. Jag har i alla fall fått möjligheten att få ett bättre liv. Det är det inte alla som får.

Under tiden som jag har berättat om början av mitt liv har livet gått vidare här på katthemmet. Ni kanske trodde att det inte hänt nåt särskilt under tiden? Oj, så fel ni hade i så fall. Men blogghjälpen och jag bestämde att vi skulle berätta in lilla historia först, innan jag började rapportera om annat.

Idag till exempel, har jag ordnat med öppet hus. Det var lite läskigt, men allt gick bra. Blogghjälpen var inne i vår bur och lekte en lång stund med mig. Jag gillar att leka! Fast jag vet ju att jag måste jobba också, nu när jag är bloggkatt.

Nu ska jag börja förbereda öppet hus på lördag. Så här i början tar det ju lite tid, men när jag blivit varm i pälsen går det nog snabbare att fixa sånt.


tisdag 15 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår kanske blev rädda när jag berättade att jag var skräckslagen när jag kom till katthemmet?

Nu är det ju så att många katter, de flesta faktiskt, blir väldigt rädda när de först fångas in och sedan hamnar nånstans där de inte känner igen sig bland främmande både två- och fyrbenta individer. Men vi katter är smarta. Den där första rädslan försvinner efter ett tag. Jag tror att vi alla tycker det var värt att vara rädd i början när vi börjar inse att vi är räddade. Så var det för mig i alla fall.

Jag lugnade mig så småningom.  En dag kom vettisen och stack mig i nacken. Sen somnade jag. När jag vaknade hade jag lite ont i rumpan, men det var inte så farligt.

Jag började vänja mig vid livet på katthemmet och det dröjde inte så länge innan jag fick flytta ut i kattsalen. Det ska jag berätta mer om snart.

söndag 13 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Om ni läste bloggen igår vet ni att jag blev fångad i en bur sedan jag blivit räddad ur betongröret där jag suttit läääänge.

Jag visste inte vad som skulle hända med mig, men jag var säker på att det var nåt farligt. Jag trodde att man var på väg med mig till nåt ställe där man skulle göra mig illa. Därför försökte jag på alla sätt att ta mig ur buren, men det lyckades inte.

När bilen stannade bars jag in i ett hus. Jag kände att det luktade katt där. Då tänkte jag att jag nog kommit till ett ställe där de gör illa många katter.

Jag sattes in i en egen bur. Om jag var rädd? Nä, inte jag inte. Jag var fullständigt skräckslagen! Jag kastade mig runt i buren och visade på alla sätt att det var otäckt. Man lämnade mig ensam en lång stund. Efter ett tag kom en tjej tillbaka och satte in god mat till mig. Jag vågade inte äta då, men senare på natten, då det blivit tyst och mörkt åt jag lite.

De sa senare att jag nog var en av de räddaste katterna de fått in på katthemmet. Och då har de ändå sett många rädda katter. 

Så började mitt liv på katthemmet.




lördag 12 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår vet att jag ramlade ner i ett betongrör och blev sittandes där utan att kunna ta mig upp.  Jag skrev och ropade allt jag kunde och började förlora hoppet.

Då hörde jag nån där uppe. Hon sa att det hördes ljud nerifrån röret. Så tittade hon ner och fick se mig. Sen gick hon!

Då tänkte jag "finns det så grymma människor så de struntar i att det sitter en katt i ett rör som inte kan ta sig upp?" Det kändes nästan ännu värre än om ingen hade sett mig. Men, efter en stund kom hon tillbaka. Rätt som det var var det nån som tog ett stadigt grepp i mitt nackskinn. Jag uppbådade mina sista krafter för att försöka ta mig loss, men det visade sig att tjejen hade bara gått för att hämta en bur när hon försvann. Utan att be om tillåtelse stoppade hon in mig i buren!

Jag var fullständigt panikslagen. Jag får runt i buren och försökte på alla vis ta mig ut, men det gick inte. Istället sattes buren med mig i i en bil som åkte iväg!

Milda makter, tänkte jag. Vilket är värst - att sitta fast i botten på ett betongrör eller tvingas in i en bur och forslas bort?

Jag visste inte vad jag skulle tro.

fredag 11 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

När jag var ensam där jag uppehöll mig, passade jag förstås på att inspektera området och busa lite. Det fanns mycket att undersöka. Träden brukade jag klättra lite i ibland, men inte så högt. En annan sak som verkade väldigt spännande var nåt som kallades betongrör. Det stack upp ur marken och vig som jag är hoppade jag upp på kanten. Det var jättekul att balansera där.

Men, jag var visst inte så duktig på att balansera som jag trodde! Rätt som det var trillade jag ner i röret! Där nere var det blött, mörkt och kallt. Det fanns inget att ära heller och jag kunde inte hoppa ända upp ur röret och det gick inte att klättra upp heller. Jag visste inte vad jag skulle göra!

Jag jamade och skrek allt vad jag kunde. Men det hjälpte inte. Ingen hörde mina jam på hjälp. När jag hade suttit där i över ett dygn började jag tro att mitt liv skulle sluta så - i botten på ett betongrör!

torsdag 10 januari 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Jag började ju berätta lite igår om mitt eländiga liv i början. Ni har nog förstått att det inte var en bra början på ett liv.

När jag levt där ute en tid började det dyka upp nån som inte liknade de andra som var i närheten. Jag var rädd i alla fall. Så småningom började hon servera mat. Jag var så klart alltid hungrig, eftersom jag inte fick tillräckligt med mat. När ingen såg smög jag mig fram mot matstället och åt, snabbt. Det gällde att slänga i sig maten innan nån annan kom och tog den.

Trots att jag var rädd var jag lite tacksam att jag åtminstone ibland fick äta mig mätt. Det verkar som om det finns människor som inte förstår hur det känns att vara rädd, hungrig och ständigt utsatt för elaka och dumma människor. Jag kan berätta mycket om det.

I morgon ska jag börja berätta hur mitt liv förändrades. Det har varit, och är, ganska jobbigt.


Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem. Ibland händer det roliga saker på katthemmet, ibland tråkiga. Vi försöker ta fasta på de roliga...