söndag 31 mars 2019

Blogghjälpen tackar för allt stöd


Vill bara tacka för alla fina, värmande ord jag fått i samband med min lilla Bessys bortgång. De värmer och tröstar.

Bessy gick ut som vanligt på morgonen när jag gick ut på en liten promenad. När jag kom tillbaka efter ca 20 minuter låg hon på garageinfarten. Jag frågade om hon skulle gå med in. Det var när hon reste sig jag såg att det hänt nåt. Ena bakbenet ville inte hänga med. Eftersom hon fått samma problem för några veckor sedan blev jag så klart orolig när det återkom. Den gången gick det tillbaka efter bara nån halv minut och hon blev som vanligt igen. Den här gången haltade hon med in och la sig i hallen. Jag ringde veterinären som sa att eftersom problemet funnits tidigare är prognosen inte bra. De tyckte vi skulle komma in. När vi kom till Albano blev vi hänvisade till väntrummet. Innan jag hann sätta mig kom en sköterska och visade in oss på ett rum. Efter en kort stund kom akutveterinären. Vi satte ner Bessy på golvet och det syntes tydligt att hon inte kunde stödja på vänster bakben. Hon bars bort till röntgen. Lungorna inte såg bra ut. Hon hade uppenbara problem med andningen. Man tog prover som tydde på en tromb i bakbenet. Vi erbjöds ultraljud. Jag frågade om det fanns nån behandling för hennes tillstånd. Veterinären skakade på huvudet och sa att detta i kombination med hennes mycket förstorade hjärta gjorde behandling omöjlig. Jag tackade då nej till vidare undersökning. Veterinären och jag var överens om att hon skulle få somna in. Jag tillfrågades om jag ville ta farväl av henne en stund innan hon avlivades. Det verkar nästan som om veterinärer förväntar sig att man gör så. Jag tackade nej till det. Jag har bestämt mig en gång för alla att när jag hamnar i en sån här situation måste jag stålsätta mig att verka som vanligt, för kattens skull. Jag vill inte att hon ska ha en gråtande matte som sista intryck i sitt liv. Jag försökte vara som vanligt och hoppas jag lyckades med det. Andra kanske uppfattar mig som kylig och känslokall när jag gör så, men jag känner precis tvärtom. Bryta ihop får jag göra när allt är över. Hon fick sin lugnande spruta och jag tror nästan hon somnade in bara av den, men hon fick även avlivningsvätska. Efter en kort stund lyssnade veterinären på hennes hjärta. Det slog inte längre. Då kom mina tårar och min reaktion.
Hon kommer kremeras så jag får tillbaka hennes aska om några veckor. Det känns viktigt för mig.
Visst är jag ledsen och visst är det tomt efter henne, men jag försöker ta fasta på det positiva i allt detta. Först att hon kom hem. Hon kunde ju legat nånstans utan att kunna komma hem. Hon gick visserligen aldrig långt så jag skulle säkert hittat henne, men det hade nog dröjt nån timme innan jag börjat undra var hon var. Jag är också tacksam över att hon mått så bra i hela sitt liv, förutom de allra sista knappt 2 timmarna. Och framför allt är jag tacksam över den tid vi fick tillsammans. Den är ovärderlig för mig – och jag hoppas och tror att hon också tyckte vi hade det bra.
Trots allt måste livet gå vidare. Jag har andra att ta hand om nu, men platsen i mitt hjärta lämnar du aldrig lilla älskade Bessy.

Nästa gång ni hör av oss fortsätter Gitte blogga.

fredag 29 mars 2019

Vi gör ett uppehåll på någradagar. Hoppas ni förstår.

Så här skrev blogghjälpen på facebook igår:

Nu har min älskade lilla Bessy fått somna in. Det visade sig att hon fått en tromb i ena bakbenet. Hon fick svårt att andas och visade på flera sätt att hon led. Man tog laktulosvärde i ena frambenet. Det ska ligga under 2.0. Hon hade 1,4. Så tog man samma värde i det skadade bakbenet. Det visade 10.5. Trots syrgas och vattendrivande medicin andades hon tungt och både veterinär och jag tog beslutet att hon skulle få somna in. Det gick snabbt och lugnt. Veterinären sa att det var nästan som om hon väntade på att få hjälp att somna in.
Tänk att en dag som börjar som andra dagar kan ta en sån här vändning.
Kommer alltid att saknad dig lilla busiga, söta Bessy. I drygt 10 år fick vi ha varandra, trots att du haft en hjärtsjukdom, HCM, de senaste fem åren. Är glad att du mådde bra ända till de sista timmarna i ditt för korta liv. Stor kram från en ledsen matte. /Blogghjälpen


onsdag 27 mars 2019

Katten Gitte på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Gitte på Södertälje Katthem.

Om ni läste bloggen igår såg ni kanske att jag hade bestämt hur jag skulle göra när det kom främmande människor till gården jag bodde på och försökte fånga in oss.

Jag var både trött, ledsen och hungrig och tyckte inte det spelade så stor roll vad som hände med mig. Jag kunde lika gärna gå in i den där buren där det åtminstone fanns mat. Jamat och gjort.

Buren bars iväg till en brummis och sen åkte vi en stund. Det var flera kompisar som satt i andra burar som åkte med också. Sen bars vi in i ett hus. Vi tittade på varandra och sa "är det här vi ska dö"? Men vi blev inte dödade. Vi fick bo i små rum med varma dynor, rena matskålar med god mat i och friskt vatten.

Jag tänkte att så här kan det väl inte fortsätta. Jag beslöt mig för att sova så jag slapp tänka mer den dagen.

tisdag 26 mars 2019

Katten Gitte på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Gitte på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår vet att jag bodde på en gård med väldigt många andra katter. Jag mådde inte särskilt bra för varken jag eller mina kompisar blev skötta på ett bra sätt.

Jag hade börjat misströsta då det faktiskt började hända saker på gården. Det kom främmande människor dit. De lockade in flera av mina kompisar i olika burar. Sen åkte de iväg med både burar och kompisar.

Jag undrade vart de skulle. Ville de på gården att de skulle dödas? Det var det första jag tänkte på. Jag tyckte synd om dom. Några dagar senare kom främlingarna tillbaka. Då hade inte jag ätit på ett bra tag så jag var hungrig. I burarna fanns det god mat. Jag väntade länge. Funderade. Kanske var det lika bra att gå in i buren och riskera att bli dödad, annars skulle jag väl dö ändå, fast långsammare. 

Efter en lång stund hade jag bestämt mig.

måndag 25 mars 2019

Katten Gitte börjar presentera sig

Hej, det är Gitte.

Ni vet nog inte vem jag är och jag vet inte vilka ni är, men Benny har berättat att ni är snälla.

Jag tillhör nog inte de katterna som haft det allra värst innan jag kom till katthemmet, men bra har jag inte haft det.

Jag bodde på en gård med många andra katter. Vi blev fler och fler. Ingen brydde sig om oss på det sättet jag tycker att man ska bry sig om sin katt. Visst fick vi mat då och då, men som ni kanske ser är jag lite långhårig så jag behöver lite extra pälsvård. Det fick jag inte. Vet ni vad som händer en långhårig katt som inte blir kammad och borstad? Jo, vi får stora tovor i pälsen och det gör ont.

På den där gården fanns det mycket som fastnade i pälsen också, halmstrån och till och med dumma djur som kliade.

Mitt liv såg ut att bli alldeles eländigt. Jag försökte vänja mig vid tanken på att gå där på gården tillsammans med hur många andra katter som helst. Kanske var det ett sånt liv som var meningen för mitt liv?

lördag 23 mars 2019

En ny bloggkatt och rapport från två som flyttat

Innan blogghjälpen presenterar en ny bloggkatt ska vi, Benny och Laban ge en kort lägesrapport. Vi skickade våra människor till katthemmet idag för att berätta lite hur det går. Blogghjälpen har inte träffat dom förut och vi tyckte hon skulle få göra det. Hon blev väldigt glad och nöjd med vad hon fick höra. Husse sa att jag, Benny, så klart vara rädd, men att jag får ta den tid det tar. Laban däremot behövde inte så lång tid på sig för att känna sig hemma. Det var ungefär vad blogghjälpen hade förväntat sig. Matte berättade att jag följde efter Laban från ett rum till ett annat och tillbaka igen. Då blev blogghjälpen glad att jag inte bara låg och tryckte nånstans. Sen berättade både matte och husse att det lät väldigt mycket på övervåningen på natten, som av tassar som sprang fort. De visste inte vem av oss som sprang men sa att det kanske var både. Då sa blogghjälpen att hon trodde att det endera var båda eller Benny! Hon sa att jag ofta var ute och sprang i korridoren på katthemmet. Det var väl väldigt onödigt att berätta det?
Nåjam, hittills har allt gått minst så bra man kan förvänta sig. Matte och husse har lovat berätta mer.

Nu ska i alla fall nästa bloggkatt presenteras. Hon heter Gitte. Hon får börja berätta sin historia själv snart.

fredag 22 mars 2019

Blogghjälpen har ordet

Nu blev det lite tomt i hjärtat igen. Fina, busiga Benny har flyttat.

Han är en katt som gjort enorma framsteg, även om han har en bit kvar tills han blir en tryggis. Med sin bakgrund är det märkligt att han blev så pass social som han hann bli under den tid han bodde på katthemmet. Tyvärr har vi ju inte tillräckligt med tid att sitta och gosa med varje katt. Det är också så att de katter som är mest sociala och kan "sälja" sig ofta blir mer gosade med än de mer tillbakadragna.

Jag tror att Benny kommer förstå så småningom att han har fått ett hem hos människor som älskar honom och som är beredda att ge honom mycket tid och kärlek. Hans bästis, Laban kommer så klart att vara ett stort stöd också.

I början när jag träffade Benny kunde inte jag mata honom med godis ur handen. Han vågade inte vara så nära. Allteftersom tiden gick blev han modigare och då han var en liten godisgris tog nyfikenheten och vetskapen om att han fick godis om han tog ur handen, överhand. Ibland kunde man då passa på att klappa honom lite. Kanske blir han aldrig nån knäkatt, men det vet man inte. Han kan bli en helt annan katt i ett hem mot hur han var på katthemmet. I ett hem där samma människor finns runt honom och pratar med honom och ger honom mat kan sidor han inte visat hittills komma fram.

Jag tror att denna lilla kille kommer skänka sina människor mycket glädje.

Som vanligt känns det tomt utan honom och Laban. De fanns ju alltid där när man kom till katthemmet. Nu har båda flyttat. Man får så klart sätta sina egna känslor i bakgrunden och bara glädjas åt att dessa fina killar fått ett hem.

STOR kram till er båda och GRATTIS till nya matte och husse!

onsdag 20 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar



Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Vilken dag det varit! Först packade vi allt vi skulle ha med oss. Det tog ju lite tid. Sen fick vi höra att vi skulle hämtas på eftermiddagen. Det var etthundrasextitretton timmar kvar till dess.

Vi, eller framför allt jag, var lite rastlös. Undrade hur allt skulle gå. Efter en stund kom vår hälsoansvariga och lurade, ja LURADE, in mig i en transportbur. Där fick jag ligga och vänta ett tag för man ville inte stressa mig när våra människor kom för att hämta oss.

Sen när jag legat där jättelänge så kom hon och satte in Laban i en annan bur. Han gick jättelätt att få in i buren! Tror inte han förstod att vi skulle åka brummis.

Som ni ser fick vi med oss min filt och det andra vi hade packat. Sen bars vi ner till brummisen och åkte iväg.

Om jag är nervös nu? Självklart. Jag vet ju inte nåt om mitt nya hem. Tur att jag har coola Laban med mig. Ikväll kommer jag nog att ligga under nån säng tror jag, med Laban bredvid.

Nu börjar vårt nya liv. Håll tassar och tummar för att det blir ett kanonliv. Blogghjälpen tycker vi är värda det.

tisdag 19 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Idag var blogghjälpen på katthemmet.  När hon kom in i vår bur så hittade hon inte mig! Hon ropade på mig, men jag svarade inte. Då frågade hon Laban var jag fanns. Han svarade inte heller. Sen tittade hon på ett örngott som låg på stolen i vårt rum med en filt i. När hon tittade lite noggrannare så såg hon att jag låg där inne!

Ni kanske inte kan se det på bilden, men det svarta inne i örngottet är faktiskt jag. Kul va?

Men sen hoppade jag fram, för blogghjälpen tog fram lite godis. Eftersom det förmodligen är sista dan för Laban och mig på katthemmet så ville hon säga hej då.

Matte har lagt hit tröjor som kommer från vårt blivande hem. Det är bra, för då känner vi igen lukten lite grann när vi kommer hem. Sen ska ju min filt med och så där, men vi har ju provpackat allt så vi vet att det får plats.

Kanske får ni en liten rapport i morgon!

söndag 17 mars 2019

KAtten Benny på Södertälje Katthem berättar



Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Igår hade SVEKATT sitt årliga seminarium. Det var välbesökt och många fina föreläsare var där också.

Jag hade förstås inte tid att gå dit själv, för ni vet ju att jag ska flytta snart och det är mycket att förbereda inför det.

Men jag hade förstår ordnat med det mesta på seminariet i alla fall.

SVEKATT delar varje år ut Guldtassen. Den tilldelas nån som inte arbetar med kattverksamhet utan gör fina insatser för katter ändå. I år tilldelades den Katten Sören Fernström. Han har samlat in nästan en miljon kronor på att låta sig klappas för en krona klappen. Alla pengar delar han sedan ut till behövande katter. Tyvärr fick inte Sören själv ta emot sitt pris, trots att man bad om att få göra ett undantag, men hans matte och husse var på plats och hämtade det åt honom. Så här såg det ut:











fredag 15 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Idag har jag mest ägnat dagen åt att försöka förstå vad som ska hända.  Laban jamar om för mig att vi ska flytta och att det inte är nåt farligt - han är ju med. Jag lyssnar och försöker förstå.

Nu har jag några dagar på mig att vänja mig vid tanken, för vi ska inte flytta förrän i nästa vecka. Innan dess har jag fullt upp. Först ska jag fixa med öppet hus i morgon och alla vet ju hur mycket arbete det kräver. Sen måste jag fixa så allt är klart inför SVEKATT-seminariet i morgon också. Det är många intressanta föreläsare där så det är viktigt att de behandlas väl.

Sen måste jag instruera min efterföljare också. Det är mycket att lämna över, men det ska nog gå bra.

Och sist men inte minst - jag och Laban måste planera flytten i detalj!

Puh, det blir inte mycket vila här inte.

torsdag 14 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Igår hann vi inte skriva så mycket och det lilla vi skrev kom ganska sent.  Dessutom gick det inte att lägga ut på facebook så det blev lite tokigt.

Men idag är vi desto tidigare. Och det är ingen dålig nyhet vi har att komma med heller!

Snart kommer Laban och jag att flytta till ett gemensamt hem! Våra människor är väl medvetna om att jag behöver lång tid på mig för att bli den katt jag egentligen är, men de är fullt beredda att ge mig den tiden.

Både blogghjälpen och Laban säger att jag ska ta det lugnt, men jag vet att jag kommer få panik när jag ska flytta! Jag är rädd för förändringar, även om jag vet att de är för mitt eget bästa. Jag kommer nog skrika och leva rövare hela hemfärden och är säkert jätterädd första tiden i mitt nya hem också. Men Laban har sagt att han ska hjälpa mig - som han gjort så många gånger redan.

Jag vet inte riktigt när vi ska flytta, men det blir nog snart. Vi har provpackat båda två och vi tror att allt kommer få plats. Nu ska jag försöka lugna mig lite - men visst är det nervöst!

onsdag 13 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Ikväll är vi lite trötta. Men både jag och Laban tycker att ni ska läsa bloggen i morgon.

Sov gott!

tisdag 12 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Jag beslöt mig för att ta en liten paus mitt i arbetet idag. Det är fullt upp ska ni veta.

I morgon kommer vettisen. I allra värsta fall tänker hon stick mig i pälsen! Men det vet jag inte om jag tänker ställa upp på.

Sen måste jag förbereda lördagen på flera sätt! Först för att det är öppet hus är och alla vet ju att jag håller i allt då. Allt måste vara på sin plats både hos oss katter, på fikabordet och i second handbutiken.

Sen måste jag ju hålla i SVEKATTs seminarium också! Där kommer mycket att hända. På seminariet  delas SVEKATTs Guldtass ut. Det ska bli spännande att se vem som får den i år!

söndag 10 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen varit på utflykt.  Det händer ibland att hon blir inbjuden att komma och hälsa på katter som hon varit engagerad i, och så var det idag.

Den här katten hette Bertil på katthemmet, nu heter han Nikki. När han bodde på katthemmet var han en liten ensamkatt. Han var inte så förtjust i andra katter och han accepterade inte alla tvåbeningar heller.

En dag kom en ung tjej till katthemmet med sin storasyster. Den unga tjejen hade läst om Bertil och var väldigt intresserad av honom. Det tog inte många minuter innan vi kunde konstatera att Bertil/Nikki var lika intresserad av matte som hon av honom. Det bestämdes att han skulle få flytta.

Eftersom matte inte hade nån bil så skjutsade blogghjälpen hem Bertil/Nikki. Det här var nog 6-7 år sedan och hon minns så tydligt hur det gick till första gången han gick ut ur buren i det nya hemmet. Han gick direkt och gömde sig bakom en soffa. Men det tog inte många minuter innan nyfikenheten tog överhand. Här fanns mycket nytt att upptäcka så han var snart framme igen.

Tyvärr har Nikki fått en böld i käken. Man har varit hos flera veterinärer och fått lite varierande utlåtanden. I värsta fall är det nåt allvarligt, men matte och alla runt henne hoppas förstås att det ska vara nåt som går över. Om en vecka ska han tillbaka för ny undersökning/bedömning. Hoppas det blir ett bra, positivt svar.

På undre bilden ser ni att Nikki jagar röda pricken. Han är pigg och mår bra. Men han var lite reserverad mot blogghjälpen. Han undrade nog om hon skulle ta tillbaka honom till katthemmet. Men det är absolut inte aktuellt. Nikki stannar hos sin fina matte!


fredag 8 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Idag läste jag om en elefant.  Den hade dött nu efter 43 år som ensam elefant, utan kompisar, på nåt zoo. Den kallades Världens mest sorgsna elefant.

Jag blev väldigt ledsen när jag läste om den elefanten. Sen frågade jag blogghjälpen om hon hade varit på cirkus eller nåt zoo. Hon sa att när hon var liten, (jag tror det var ungefär 118 år sen) så var hon på cirkus. Där fanns flera djur. Hon minns inte om hon tyckte det var speciellt roligt, men hon förstod heller inte då att djuren led. Det är ingen naturlig miljö för ett djur att vara på cirkus eller i ett zoo, men det fanns ingen debatt om det då.

Idag är det som tur är annorlunda. Det finns både organisationer och enskilda som tar starkt avstånd från att djur hålls i fångenskap. Tyvärr finns det också dom som tycker det är roligt att rida på elefanter när de är på semester till exempel. De förstår inte, eller låtsas inte förstå, att de djuren inte är födda till att gå runt med turister på ryggen.

Hoppas alla människor bojkottar all underhållning där djur hålls som fångar för att roa. Det är inte roligt alls.

Nu ska jag fortsätta jobba med öppet hus i morgon. Ni kommer väl? 13-15 har vi öppet.

onsdag 6 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Jag tycker inte om att det är så mycket tokigt i världen. Tvåbeningar krigar och har ihjäl varandra i flera länder. Sen skjuter de varandra här hemma. Tänk om en katt skulle komma i vägen! Har det tänkt på det, de där dumma skjutarna?

Sen är det jättemånga katter som kommit vilse. Det tycker jag också är tokigt. Jag vill att alla, både människor och djur, ska vara i trygghet. Så bra det skulle vara om alla tänkte så. Ingen vinner ju på att bråka. När ska alla förstå det?

tisdag 5 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Idag var jag faktiskt tvungen att göra ett avbrott i jobbet och gå och vila en stund. Jag hade förstås inte tid att sova, utan låg och tänkte, men det blev lite vila ändå.

Det är ju mycket att tänka på. Förutom vårt eget årsmöte den 30 mars så är det ju SVEKATT seminarium den 16 mars. Jag måste så klart se till att allt blir rätt där också.

Sen blev jag arg när jag läste om en person som ville omplacera sin vovve. Om ingen kunde ta hand om den skulle den avlivas.

Både jag och blogghjälpen blir tvärarga när människor skaffar djur som de sedan inte tar ansvar för. Avlivning tar man till om djuret är så sjukt att det inte finns nån utsikt att det ska kunna få ett bra, smärtfritt liv. Dumma dom som avlivar för sin egen bekvämlighets skull!

söndag 3 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.
 
Igår var det öppet hus igen.  Man får ju höra en hel del då. Det vi fick höra igår var verkligen häpnadsväckande!

En av våra kompisar, som flyttade till ett eget hem får några månader sen berättade att det hänt nåt förskräckligt hemma hos henne.

Hon hade en egen favoritsoffa. Visserligen sa hennes människor att det inte var hennes soffa, men att hon gärna fick vara i den. Nåjam, så där säger ju tvåbeningar ofta så det tog hon ingen notis om.

En dag när hon tänkte vila en stund i sin soffa - så var soffan borta! Först blev hon jätteledsen, men sen räknade hon ut vem som hade stulit hennes soffa. Det var hennes egna tvåbeningar! Nu blev hon riktigt arg. Hon gick och hämtade sin matte och visade henne den tomma platsen där hennes soffa stått. Hon frågade vad som stod på. Matte försökte försvara sig med att den var gammal och nött, men det gick inte vår kompis på. Det var den finaste soffa hon nånsin ägt!

 Hon skällde då ut matten ordentligt - och alla ska veta att vår kompis kan snacka! Det kunde hon redan på katthemmet.

Vår kompis funderade nu över hur hon skulle gå vidare. Hon funderade på att tillkalla en kattvokat och anmäla sina tvåbeningar för Övergrepp i Sovsak. Men eftersom hon redan skällt ut dom och eftersom hon gillar dom för övrigt har hon beslutat acceptera den nya soffan hon nu fått. Och den får hennes människor verkligen inte ta ifrån henne!

Så tänk på det innan ni byter ut saker där hemma. Se till att vi katter godkänner det först.


fredag 1 mars 2019

Katten Benny på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Benny på Södertälje Katthem.

Idag har jag nåt roligt att berätta.

Som ni kanske vet gick katthemmet på Gotland i konkurs för några veckor sedan. Det har skapat stor oro i kattvärlden. Många har undrat vad som skulle hända våra kompisar på ön. Ett var säkert: de skulle tas om hand av andra katthem så ingen skulle fara illa. Det garanterades bl a av medlemskapet i SVEKATT.

Men det är trångt på alla katthem och Gotlands katthem har många katter, det är ett av Sveriges största, så det skulle förstås ta tid att omplacera alla.

Men igår blev det klart: Birgitta Wintland, som en gång för många år sedan startade katthemmet, har köpt tillbaka katthemmet och tar över från och med måndag!

Vi är så glada att våra hemlösa kompisar på ön även i fortsättningen kommer ha nånstans att ta vägen och få hjälp. Vi önskar dom lycka till och hoppas inget mer seriöst katthem behöver gå i konkurs.

Katten Isadora på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Isadora på Södertälje Katthem. Idag är det bissniss äs josjoal. Det är utrikiska och betyder att jag jobbar som vanligt. ...