En katt på Södertälje Katthem bloggar

söndag 10 december 2017

Katten Tessie på Södertälje Katthem berättar

Idag vill blogghjälpen låna bloggen. Så här skriver hon:



Så har en stor djurvän lämnat oss. Gitte/GammelMatte har somnat in.

Jag lärde känna Gitte och hennes dotter Carina, som hon oftast kallade Kicki, i början på 2010 tack vare min kattblogg. Två av katterna som bloggade då hette Jenny och Majsan. Deras berättelse berörde två personer som hade en blogg som hette Klosterkatterna.  De kontaktade mig och frågade om katterna. Vi brukar ju alltid göra hembesök innan vi placerar nån katt, men nu visade det sig att Klostermattarna bodde i Otterbäcken. De sa att de hade all förståelse för att jag ville veta vilka de var så jag fick flera referenser som jag kunde ringa till. Det räckte att ringa till en. ”Katterna kan inte få det bättre! De har inget överflöd men de svälter hellre själva än att katterna inte skulle få allt de behöver” sa referensen. Det här var alltså innan vovven Belle kommit in i bilden.

Vi beslutade att katterna skulle hämtas några veckor senare då Klostermattarna skulle upp till Stockholm.  Det var en kall och mörk vinterdag och det hade blivit ganska sent på kvällen innan de ringde på hos Södertälje Katthem. Efter att vi hälsat sa GammelMatte att hon ville gå in till Jenny och Majsan genast medan Kicki tog hand om avtal och annat. Hon ville att katterna skulle känna sig så trygga som möjligt med henne innan de började hemresan. Det kändes väldigt bra och det var så typiskt Gitte.

När allt var klart och vi hade packat bilen med olika saker som skulle med hem, satte vi katterna i var sin transportbur. Gammelmatte satte sig mitt i baksätet med en kattbur på vardera sidan så hon skulle kunna lugna dom om de blev oroliga. Återigen: det var så typiskt Gitte.

Efter detta började en vänskap växa fram. Jag besökte Otterbäcken flera gånger och Klostermattarna var också hemma hos oss flera gånger. Vi behövde aldrig ångra att vi placerat Jenny och Majsan hos dom. De fick många fina år där.

Vad som hänt i Gammelmattes liv innan vi lärde känna varandra känner jag inte till så mycket om, men jag anar att det inte saknats viss dramatik. Det förekommer väl i de flesta människors liv i varierande grad. Senaste åren var Gitte sjuk och ofta kom rapporter som oroade. Kicki fanns alltid vid hennes sida och hon tog hand om det mesta av praktisk natur. Jag tror det är ganska ovanligt med så starka band mellan mor och dotter. Ofta när jag talade med Gitte i telefonen berömde hon Kicki och hennes förmåga att trots små medel, klara av det mesta. 

Eftersom det så ofta kom rapporter om att Gitte fick åka in på sjukhus men att hon snart var hemma igen, började man nästan tro att hon alltid skulle komma hem. Men så i fredags kväll kom ett kort SMS från Kicki ”Mamma är döende”. Det gick inte att ta miste på allvaret i meddelandet.
Igår morse fick vi veta att Gitte somnat in. 

Hon kommer bli ihågkommen av många. De flesta som bloggar om katter känner eller känner till Gitte. Det kommer bli tomt utan henne. Trösten är att hon slipper lida nu. Istället är det Kicki som kommer ha det jobbigt. Att mista nån som stått en så nära så länge är svårt. Att livet en dag tar slut vet vi – ändå är det så svårt att ta in när det sker. 

Tack Gitte för allt du gjort för hemlösa katter och för andra. 

Kicki – jag kommer finnas här. Jag kan bara tala för mig själv, men jag kommer inte sitta och vänta på att du ringer. Jag vet att det kan vara svårt när man är ledsen. Jag kommer kontakta dig och jag hoppas många andra gör det också. Livet tar ibland vägar vi inte vill. När nån går bort finns inget val, inga alternativ. Vi måste bara finna oss i att så sker. Jag tror Gitte hade velat att du fortsatte ditt liv med att ta hand om dig själv djuren. 

Stor kram från Blogghjälpen

8 kommentarer:

  1. Så fint skrivet om en uppenbarligen underbar människa. Må hon vila i frid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Björn, vissa människor minns man lite extra.

      Radera
  2. Så fint skrivet.
    Jag känner bara Gitte och Kicki via bloggen, men fick träffa dom en gång på katthemmet.
    Lider med Kicki nu, det är så svårt att förlora någon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, som tur är har Kicki många vänner omkring sig nu. Det känns nog bra, även om det naturligtvis inte kan mota bort sorgen och saknaden.

      Radera
  3. Majsan och Jenny kommer jag ihåg, det var efter dem som jag tog över som bloggkatt. Vi blev alla så glada när dem fick sitt för-alltid-hem! Vi har följt dem ända sen jag flyttade hem till matte några månader efter det. Matte hade turen och fick träffa både gammelmatte och Kicki vid ett tillfälle.
    Vi tänker mycket på dem nu, speciellt Kicki. Som du skriver så hade dem ett väldigt speciellt band mellan sig och det måste vara oerhört tungt att mista både sin mamma och sin bästa vän på samma gång.
    Gitte är saknad av så många!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, just det, Jenny och Majsan var bloggkatter innan du blev det. Men det var många år sedan nu.

      Radera
  4. Vi har lärt känna Klosterkatterna och deras mattar via bloggen, vi kommer så väl ihåg när Majsan och Jenny kom hem!
    Vi hoppas att de vet att de finns i våra tankar.
    Våra innerligaste trösbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, tänk att ni minns när Jenny och Majsan kom till Klosterkatterna. Både är borta nu, men de fick många fina år i Otterbäcken.

      Radera