En katt på Södertälje Katthem bloggar

tisdag 12 september 2017

Katten Tessie på Södertälje Katathem berättar

Hej, det är Tessie på Södertälje Katthem.

Nu ska jag börja från början med min berättelse. Så här har det varit:

När jag var liten hade jag ett eget hem.  Det var mysigt där efter vad jag kommer ihåg. Eftersom jag var så liten var jag inomhus mest, men jag växte förstås som alla kattungar gör.

Så småningom började jag gå ut lite. Jag tyckte det var kul där ute, även om jag inte brukade vara ute så långa stunder.

En dag hörde jag att mina människor sa att de skulle flytta. Långt bort. Jag brydde mig inte så mycket utan tänkte att det nog skulle vara kul med ett nytt ställa att bo på också. Vi katter anpassar ju oss snabbt. Jag tänkte inte mer på saken. Inte förrän jag kom hem en dag!

Jag berättar mer i morgon.

16 kommentarer:

  1. Nä ä nu blir det så där jamarläskigt igen! Måste nog hålla Cornelia i tassen när jag läser dagens blogg för henne.

    SvaraRadera
  2. Usch jam, nu börjar jag förstå vad som komma ska.
    Dina människor lämnade dig vind för våg.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ozzy, hmmm, hur kan du veta sånt?

      Radera
  3. Nu börjar vi ana.. och om vi tror rätt så är det bedrövligt.
    Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, jam, ni får se...

      Radera
  4. Oj jam, nu är det riktigt spinnande, fast vi tror oss förstås veta vad som komma skall (dumma och okunniga och ansvarslösa tvåbeningar).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, tänk att dom aldrig tar slut?

      Radera
  5. O, lilla älskade vackerunge... hjärtat bävar när jag tänker på fortsättningen av din berättelse! Kommer du hem till ett tomt hus?!? Säger de att du inte får följa med?!? Två av dina företrädare som bloggkatt, Jenny och Majsan, slängdes ut när deras människor flyttade till ett nytt ställe därför att tvåbeningarna trodde att de skulle förstöra den nya bostaden! *suckar djupt* Det enda som var bra med det var att vi fick hit tjejerna till oss... och där fick de stanna till Skaparkatten kallade hem dem. Måtte du snart få ett sådant för-alltid-hem, du också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klosterkatterna, blogghjälpen säger att jag kommer få ett fint hem så småningom. Hon kanske har rätt?

      Radera
  6. Hej Tessie! Vad spännande att få läsa din berättelse men jag får som flera andra här dåliga vibbar när det gäller det du skall berätta imorgon. Vi vet ju hur grymma och oansvariga tvåbeningar tyvärr kan vara.
    Nospuss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Björn, dina vibbar är nog tyvärr riktiga.

      Radera
  7. Men lilla Tessie, vi börjar direkt att ta fram näsdukarna. Att bli lämnad kvar när familjen flyttar, så hemskt. Tyvärr finns det många elaka men även snälla tvåbeningar därute. Nu hoppas vi att ditt föralltid hem kommer snart. Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Micke och Molle och Mary, jag börjar förstå att alla tvåbeningar inte är elaka.

      Radera
  8. Det känns bra att veta att du är i trygghet på katthemmet när du berättar om vad som hände när du kom hem en dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marie, jam, hade jag inte varit i trygghet nu hade jag ju inte kunnat berätta min historia.

      Radera