tisdag 31 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Idag hörde jag på radion att det varit fågelräkning i helgen. Ovanligt många har ställt upp för att räkna fåglar. Jag också! Jag såg minst tjugotretton stycken utanför fönstret.

Det är nog bra att de blir räknade - MEN jag undrar en sak: När blir det katträkning? Tycker nog det är minst lika viktigt att vi blir räknade!

måndag 30 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Idag har jag bestämt mig för att strunta i alla dumheter som olika människor hittar på.

Det finns snälla och kloka människor också, men de hör man inte så mycket jamas om. Undrar varför?

Tror alla skulle må bättre av att få lite roliga och trevliga nyheter oftare. Det skulle säkert generera mer roliga saker. Väldigt många  blir bara nedslagna av allt tok, men tänk om de skulle få roliga nyheter istället! Då skulle de bli glada och då börjar de nog inte kriga och hitta på andra dumhetter.

Så har jag tänkt idag.

söndag 29 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Idag har jag kallat till stormöte här på katthemmet.  Vi har diskuterat den där Trumpen i Amerikatt. Vi har fattat ett enhälligt och gemensamt beslut: INGEN av oss kommer sätta sin tass i Amerikatt så länge han är president! Sen kan han sitta där bakom sina murar och se elak ut!

Men vi har nåt roligare att berätta också. Mimmi har beslutat förlänga auktionen till förmån för Södertälje Katthem. Nu kan ni bjuda på sakerna ända fram till onsdag kl 21. Kul!

lördag 28 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Undrar om jag har begått ett stort misstag? Häromdagen lät jag ju blogghjälpen klappa mig på kinden när jag fick lite godis. Nu tror hon tydligen att hon får klappa mig när som helst! Hon har börjat ta sig friheter, men andra jam.

Igår försökte hon klappa mig igen, men då jamade jag ifrån! Här klappas det inte hur som helst! Fast jag bet henne inte, jag bara visade på andra sätt att hon gick för långt. Visst gjorde jag rätt?

Nåjam, nu ska jag berätta nåt annat. Som ni vet behöver ju katthemmet all hjälp vi kan få. Det kostar många pengar att betala vettisar, kattsand, mat, rengöringsmedel och annat. En som beslutat hjälp oss att få in pengar, förutom alla andra snälla gåvogivare, är  Mimmi.

Hon har startat en auktion och behållningen går till vårt katthem! Om ni har möjlighet - bjud på de fina sakerna i hennes auktion.
  

fredag 27 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Idag vet jag varken ut eller in.  Jag tycker det är så mycket oro i världen. Det tycker inte jag om. Jag vill ha lugn och ro, som alla katter.

Det är alldeles för många som tror att just deras vilja måste fram till varje pris. Ibland måste man ju kompromissa. Det vet ju vi katter. Inte ens vi får alltid som vi vill!

Nåjam, jag måste i alla fall koncentrera mig på det som är viktigt i mitt liv. Just nu är det att ordna med öppet hus i morgon mellan 14-16. Second handbutiken kommer vara öppen också. Det har kommit in flera fina saker sen förra lördagen - och tro inte att vi bara har kattsaker! Nä, här finns mycket annat också. Och kan man inte åka hit kan man handla på Tradera eller på fb-sidan Stöd Södertälje Katthem. Jag har ordnat det så att ingen ska behöva vara utan våra fina saker.




torsdag 26 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Jag tycker alltid det är trevligt att få kommentarer från mina bloggkompisar på mina inlägg.  Men ibland händer det att jag anar att vissa inte tar vissa saker på allvar.

Som idag till exempel. Jag tog tass om öppet hus. Inget konstigt med det, eftersom det ingår i mina uppgifter.

Så kom blogghjälpen in till mig. Inget konstigt i och för sig - MEN hon hade med sig en godis. EN godis. Ni som har kraftiga förstoringsglas hemma kanske kan se den pyttelilla biten som ligger framför mig på stolen. Det var alltså dagens godis! Så har jag det...

onsdag 25 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Det är svårt att vara alla till lags. Att göra alla nöjda och glada är nog en alldeles omöjlig uppgift.

Många vill ha keliga katter som vill gosa hela tiden. Andra är som den person som ringde till katthemmet en dag. H*n frågade först vad en katt kostade. Vi svarade 1500 kr. "Oj, det var mycket" blev svaret. Sen berättade h*n att h*n var tvungen att avliva sig katt för en tid sedan eftersom den blivit så beroende av människan.  Den följde efter till och med in på toaletten!

Ibland undrar man om de driver med oss på katthemmet. Men jag är tyvärr inte säker på att det var så i det här fallet.

tisdag 24 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Nu har jag tagit tass om styrelsemötet här på katthemmet. Det är många viktiga frågor jag har sagt åt dom att ta upp.

Om ni tror att jag bara tar upp godisfrågan så tar ni fel! Idag har jag jamat åt dom att börja planera för att vi ska fira att Södertälje Katthem fyller 15 år i vår!  Det måste vi ju fira och jag kommer naturligtvis styra detta med fast tass.

Jag har massa idéer om vad vi ska göra. Här kommer inte bli en lugn stund på hela våren!

måndag 23 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Numer vet ju jag att det finns snälla människor. Såna som hjälper oss hemlösa katter, som ger av sin fritid för att sköta oss, som skänker pengar och saker så vi får veterinärvård, mat, kattsand och annat som vi behöver. Det värmer ett litet katthjärta.

Men så finns det tyvärr andra också. Som den känslokalla idiot (ursäkta ordvalet, men jag blir så arg när jag hör om sånt här) som  bara dumpade tre katter i en kartong.

När jag läser om dom förstår jag att de haft det svårt länge. Man får inte in 3 katter i en liten kartong där de inte ens kan stå upp, om katterna mår bra. Då försvarar dom sig.  De här katterna verkar varit apatiska. Vi har haft såna katter här på katthemmet också. Det tar lång, lång tid då man bara öser över dom kärlek, lugn och ro. Gör man det går det att få dom tillbaka till livet. Hoppas de här katterna får den chansen också. Alla katter är värda ett bra liv.


söndag 22 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Idag skickade jag iväg blogghjälpen på en liten bloggträff i Örebro där det var kattutställning.  Där träffade hon flera snälla kattmänniskor. Till exempel
Klosterkatternas mattar, Wikkis människor, snälla Paula & Kjell från vårt katthem och Karin som händelsevis inte var på Island.

Det finns alltid mycket att tala om när kattmänniskor möts. Det är inte tyst en minut. En av Klosterkatternas mattar frågade till exempel om min bakgrund. Såna intelligenta och intressanta frågor anger nivån på konversationen.

Nu ska jag vila lite innan det är dags för morgondagens arbete. Det är alltid mycket att göra här och det är klart att jag som bloggkatt måste ta det största ansvaret.


lördag 21 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Öppet hus avklarat! Allt gick bra. Jag fick bara styra upp det lite grann så de förstod hur det skulle vara.

Sen håller vi katter på att diskutera om vi också ska demonstrera mot USAs president och den politik han vill föra. Vi ska ha möte om det ikväll när kvällspasset har gått hem.

När mötet är över tänkte vi ha en liten fest för att fira att vi inte bor i USA i alla fall. Även om vi inte alls är nöjda med många saker här hemma så har i i alla fall inte en president som står och hånar journalister och bär sig illa åt på många olika sätt. Ni får gärna komma på festen!

fredag 20 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

I förmiddags var blogghjälpen här. Hon var inne hos mig och vi jamade lite om olika saker. Hon undrade om jag hade allt under kontroll till i morgon när det är öppet hus med second hand och fika.

Klart jag har allt under kontroll. Jag är ju katt!

Nu återstår bara att få ordning på presidenten i USA också. Jag tycker inte om när man är respektlös, vare sig det gäller två- eller fyrbeningar.  Det är tur får honom att jag inte bor i USA för då hade jag nog åkt och tassat till honom!

torsdag 19 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Nu har jag tagit tass om öppet hus igen. Det börjar kännas lite vant nu. Jag är inte lika nervös som jag var första gångrna. Då trodde jag att nåt skulle gå på tok och att jag skulle få skulden.  Det trodde jag fast blogghjälpen sa att här skuldbelägger vi inte en enda katt.

Blogghjälpen var inne hos mig två gånger ikväll. Ena gången hade hon med sig godis som vi fick smaka, alla tre som bor i vår bur.

Andra gången  kom hon utan godis - och det var då jag märkte att hon börjar ta sig friheter! Hon klappad nämligen mig på nosen - UTAN att hon hade nåt godis i handen.

Jam måste nog börja fundera på allvar hur jag ska ta itu med detta oskick.


onsdag 18 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Ikväll är vi lite sena med bloggen. Tror vi nöjer oss med att önska er alla en god natt. Jag tänker då särskilt på er, alla mina kompisar som inte har nåt eget hem, utan som går där ute och längtar efter snälla människor, mat och värme.

Vi lovar att vi jobbar jättehårt för att kunna hjälpa så många som möjligt av er.

tisdag 17 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Idag ska jag berätta om nåt som hände blogghjälpen - och vad jag tycker om det.

Klockan väldigt, väldigt tidigt ringde det i blogghjälpens telefon. Hon hade faktiskt inte vaknat ännu, men svarade. Det var en tjej som hon känner. Hon bor ensam med sin katt. Nu hade hon ramlat och väntade på att ambulansen skulle komma och hämta henne. Hon frågade om blogghjälpen kunde ta hand om hennes katt så länge.

Det lovade blogghjälpen att göra, så hon åkte den ganska långa vägen och hämtade katten. Sedan tidigare har hon fått nycklar till huset om nåt skulle inträffa.

Hon hämtade katten som fick mellanlanda hemma hos henne innan den fick komma till ett jamarbra jourhem. Där får hon vara tills matte blir frisk.

Vad tycker jag om detta, kanske ni undrar? Jo, jam tycker att ALLA, särskilt ni som bor ensamma, ska se till att ni har nån som kan ta hand om era djur om nåt skulle hända er. Och det ska ni ordna med i god tid - alltså inte när olyckan har skett.

Ni som har hemtjänst måste också inse att de inte alltid tänker på djuren som blir lämnade ensamma. Det har vi flera tragiska bevis på.

Så se till att ha nån kontaktperson som ni litar på. För djurens skull.

måndag 16 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Eftersom jag fortfarande känner mig lite osäker på min roll som bloggkatt, har jag funderat en hel del på saker och ting idag och försökt få lite perspektiv på tillvaron.

 Jag undrar varför så många katter lever under så svåra förhållanden fortfarande. Är det inte år 2017 nu? Det finns pengar till så mycket konstiga saker, men till oss katter verkar det inte finnas många kronor. Det kan väl inte kosta så mycket att stifta en lag om obligatorisk ID-märkning till exempel?

Vi katter som bor på seriösa katthem och i andra seriösa hem, behöver de inte kosta på ID-märkning, för vi är redan ID-märkta. Och kastrerade är vi också om vi är vuxna!

Ni som läser det här kanske kan tipsa mig om vad man skulle kunna spara in på för andra kostnader i samhället för att vi hemlösa katter skulle får det bättre?

söndag 15 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Nu har det varit lite lugnt på katthemmet.  Det var skönt, för det blev en riktig rivstart på mitt bloggande i veckan, när stormen hotade slå sönder ett fönster i vår karantän.

Jag har haft gott om tid att läsa tidningarna bland annat. En väldigt positiv nyhet kan jag berätta om. Visserligen tog det 36 år av protestern, men nu har denna cirkus bestämt sig för att lägga ner, då människor äntligen börjar förstå vilket lidande cirkusdjuren utsatts för, och tyvärr fortfarande utsätts för hos vissa andra cirkusar. Man vill helt enkelt inte gå på cirkus längre för att se djur uppträda i miljöer som inte är naturliga för dom.

Hoppas alla andra cirkusar följer efter. Om ingen vill se djur som exploateras för vinnings skull - då kan inte cirkusar fortsätta ha djur som underhållning. Hoppas alla tänker på det och bojkottar såna cirkusar.

lördag 14 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus. Det kom ganska många besökare. De handlade fina saker i vår second-handbutik, fikade och hälsade på oss katter. Nån fick också en intresseanmälan.

Blogghjälpen var inne hos mig och pratade lite. Som tur var kom en av våra snälla mat- och godisleverantörer på besök, Karin. Det betydde att vi fick smaka alldeles färskt godis som hon hade haft med sig. Blogghjälpen la en bit alldeles framför min nos, sen klappade hon mig på kinden! Jag blev så paff att jag låg alldeles stilla! Men, så får man väl inte göra?

fredag 13 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Nu hoppas jag det blir lite lugn och ro ett tag, för nu tänkte jag fortsätta att berätta lite om vad som hände när jag kommit till katthemmet.

 Jag fick bo i karantän, som alla andra nyanlända katter. Det dröjde inte så länge innan jag födde mina ungar, så det var tur att jag slapp föda dom ute, både för dom och mig.

Efter en tid fick vi flytta ut från karantän och in i kattsalen. Det dröjde inte så länge innan mina ungar fick egna hem, men jag blev förstås kvar. Jag är inte så attraktiv, för jag är fortfarande rädd för människor, även om jag inte är lika rädd som jag varit.

Jag har märkt att flera kommer in till mig och ger mig godis och försöker gosa med mig. Blogghjälpen har sagt att det nog ska gå att få mig social också, bara vi tar det lugnt. Det känns bra. Hon har också sagt att jag får stanna här tills jag får ett eget, bra hem. Det kommer kanske ta tid, men då får det göra det!

torsdag 12 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar


 Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Ni som läste bloggen igår vet att det blev en riktig rivstart för mig som bloggkatt, men blogghjälpen och jag tyckte att vi måste berätta om gårdagens hjältedåd.

På den undre bilden kan ni se hur högt upp markiserna satt.  Idag kan jag lägga till att snickare Christer har sagt till firman med liften att vi ska ha katthemsrabatt också! Det är alltid bra, men i just det här fallet är det inte det viktigaste - det var att nån skulle göra jobbet! Tror inte så många hade klarat av det.

Idag har jag tagit tass om mitt första öppet hus på riktigt. Det var bra träning. Jag kollade att allt var i sin ordning. Tyvärr kom inga besökare idag, men jag har nu tid att förbereda mig för lördagens öppet hus med second handbutik och fika. Det blir en större utmaning. Hoppas det kommer många snälla människor då!

onsdag 11 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Idag kommer det bli en lite längre blogg.

Som ni kanske minns fanns det en snäll tjej som matade mig. En dag hade hon satt in maten i ett långt stålnät. Jag förstod inte vad det skulle vara bra för. Jag tyckte bättre om att äta maten på det vanliga ställe, direkt på marken.

Men jag var hungrig och jag hade ju dessutom småttingar i magen som också behövde näring, så jag gick fram till maten. DÅ small det till. När jag försökte ta mig ut insåg jag att jag var instängd. Sen bars jag iväg till en brummis. Efter en stund bars jag in till det ställe där jag fortfarande bor - Södertälje Katthem.

Det var omvälvande, minst jamat. Jag ska berätta mer om det i morgon, men nu måste jag ta tag i sånt som händer på katthemmet! Det är en bloggkatts plikt att berätta det och idag har det varit dramatiskt.

Så här var det. Det har blåst VÄLDIGT mycket här utanför idag. Utanför fönstren till karantän finns det markiser. En av dom hade blåst sönder och slog hårt mot fönstret. Inte nog med att vi var rädda att fönstret skulle gå sönder, flera av katterna i karantän blev rädda av ljudet också. Till saken hör också att fönstren inte går att öppna av säkerhetsskäl.

Då diskuterade jag och blogghjälpen vad vi skulle göra och jag sa till henne att vi skulle kontakta snickare Christer. Det brukar vi göra på katthemmet när det blir problem. Jamat och gjort. Vi beskrev problemet för snickare Christer och kom överens om att vi skulle försöka få tag på en sky-lift. Nu var det sen eftermiddag. Snickare Christer ringde till en firma som hyr ut sky-lifts. Jodå, han kunde få hyra en men den skulle hämtas innan kl 16, för då stängde dom.

Nu är det ju inte bara att hämta ut en sky-lift, utan nån måste ju kunna sköta den också. Dessutom i halv storm. Vem tror ni fixade det? Jodå, snickare Christer. Jag sa förstås hur jag tyckte han skulle göra, även om jag inte är så varm i pälsen som bloggkatt.

Det var halt nedanför katthemmet och det blåste som sagt MYCKET, men snickare Christer lyckades i alla fall åka upp till den trasiga markisen och ta ner den, så att den inte smällde mot fönstret längre.

Är det nån som undrar varför snickare Christer fick Svenska Kattskyddsförbundets Guldtass i år? Inte vi på Södertälje Katthem i alla fall.




tisdag 10 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

På tomten där jag vistades mest, fanns det en tjej som faktiskt verkade bry sig lite om mig. Hon gav mig mat och försökte klappa mig. Det fick hon så klart inte. Tvåbeningars händer var jag livrädd för.

 En dag hörde jag henne tala med nån i telefonen. "Det finns en rädd katt i vårt område. Den är antagligen dräktig. Om jag fångar in den, kan ni ta den då" sa hon. Sen hörde jag henne säga "OK, jag förstår. Men då får hon komma så fort det blir en plats ledig".

Sen hände ingenting. Jo, hon började mata mig varje dag - men klappa mig fick hon inte!

Jag ruskade på huvudet och tyckte det var konstiga telefonsamtal hon hade.

måndag 9 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår tog vår mamma väl hand om oss. Hon hade det minsann inte så lätt. Det blev så klart inte lättare när vi började växa och sprang omkring lite här och där. Vi förstod inte riktigt hur farligt det var, men så småningom började vi förstå att livet inte bara var lek och skoj.

Jag började inse att människor inte gillade mig. De försökte jaga bort mig var jag än befann mig. Jag förstod inte varför, för jag gjorde inte dom nåt illa. I och med att jag blev äldre var det inte så lätt att hitta mat längre heller. Tidigare hade mamma matat mig, men plötsligt förväntades jag kunna hitta mat själv.

Det var inte så lätt. Särskilt inte som jag förstod att jag inte kunde be vilken tvåbening som helst om mat. Vissa schasade bort mig och kastade till och med saker efter mig. Jag förstod inte varför. De hade ju bara kunnat ge mig lite mat så hade jag inte stört dom mer.





söndag 8 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Nina på Södertälje Katthem.

Nu tänker jag börja från början. Inka sa att det ska man alltid göra.

Det första jag minns är att mamma tog tag i nacken på mig och sprang från ett ställe till ett annat. Jag var bara nån dryg vecka gammal. När hon lagt mig under en trappa sprang hon iväg och hämtade ett syskon.  Så höll hon på tills vi alla var samlade.

Vi förstod inte varför vi skulle flytta, men mamma jamade att eftersom vi inte hade nåt hem måste vi skyddas mot alla faror ute. Både vissa människor och djur var ett hot mot oss.

Vi flyttade så där många gånger. För varje gång blev jag mer och mer rädd för alla faror. Det var tur att vi hade mamma, annars hade jag nog inte levt så länge. Mamma var klok och ansvarskännande.

Vi ungar växte, som ungar ju gör, men vi blev aldrig klappade av snälla människor. Om vi hade blivit det hade mitt och mina syskons liv blivit mycket enklare, tror jag nu.

lördag 7 januari 2017

Katten Nina på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej, jag heter Nina.

För några dagar sen fick min föregångare, Inka ett nytt hem tillsammans med sin bästa kompis Nilla. Innan hon flyttade frågade hon om jag ville efterträda henne som bloggkatt.

Det lät svårt. Jag gillar ju inte att visa mig så mycket så jag tackade nej. Men Inka stod på sig. Hon sa att hon också var tveksam i början, men det gick ganska lätt att komma in i allt som en bloggkatt ska göra.

Det värsta var att berätta hur och varför man kom till katthemmet tyckte hon, men när det väl var avklarat flöt det på. Och många snälla bloggkompisar fick man på köpet.

Hm, kanske skulle jag försöka ändå? Vad tycker ni?

onsdag 4 januari 2017

Ett tråkigt besked

Det har dröjt lite med att komma igång med den nya bloggkatten. Det har sin förklaring i det jag idag har skrivit på facebook:

Nu har min fina, älskade lille Viktor somnat in. Katthemmets veterinär, Emma, har varit här och hjälpt oss.
Efter andra besöket på Södra Djursjukhuset i julhelgen misstänkte man bl a cancer i tarmarna. Man skrev också att med tanke på Viktors ålder och övriga symptom skulle man starkt beakta hans livskvalitet.
Jag bestämde mig redan på nyårsdagen för att han skulle få somna in, men för mig var det viktigt att han skulle få göra det i hemmet (han hatade att åka bil). Jag frågade Emma när hon kunde komma. Första möjligheten var idag. Vi hade möjlighet att komma till kliniken när vi ville om han skulle bli akut sämre, men det blev han inte, utan allt gick precis som jag ville.
Det är ett svårt beslut att fatta, men man måste hålla i minnet att det är katten det gäller, inte mig och min sorg. Jag ville inte att han skulle rasa ihop fullständigt innan jag tog beslutet. Det gjorde han inte.
Jag kommer aldrig glömma dig, min fina Viktor. Du tillförde mycket i mitt liv. Nu får jag leva på minnena. De är många och fina. Tack för den tid du gav oss.


Som alla säkert förstår har tankarna varit på annat håll. Tårarna forsar medan jag skriver, hela kroppen känns som ett stort sår. Ändå tror jag att jag gjorde rätt. En av de kloka veterinärerna jag mötte på Södra Djursjukhuset sa att det är sällsynt att man tar det här beslutet för tidigt.  Jag ville inte att Viktor skulle lida. Han gav oss 16 år. Han var vuxen när han kom till oss och kan ha varit 18-20 år.

Trots allt måste livet gå vidare. Om några dagar kommer jag att presentera en ny bloggkatt. .Jag tror att Viktor också ville att jag försöker hjälpa så många andra katter som möjligt.

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu börjar jag äntligen känna mig lite varm i pälsen. Det är inte så farligt att vara bloggkatt, me...