En katt på Södertälje Katthem bloggar

torsdag 15 september 2016

Katten Inka på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Inka på Södertälje Katthem.

Ibland berättar jag roliga saker på bloggen, ibland tråkiga.

Igår var vi glada över att en av våra kompisar vågade visa tillit genom att äta ur handen. Idag är vi ledsna över att en av våra kompisar, P, fått somna in.

Vår fina kompis kom till oss med skador på båda bakbenen. Vi diskuterade med flera vettisar hur vi skulle kunna hjälpa honom. Skulle vi kunna amputera ett ben och rädda honom på det sättet? Många katter klarar sig med tre ben. Efter många undersökningar kom vi tyvärr fram till att han inte skulle kunna leva ett smärtfritt liv även om vi amputerade ett ben, eftersom även ett av de andra benen var så skadat att han skulle få ett bra och smärtfritt liv. Dessutom hade han andra inre skador som skulle gjort att han inte skulle haft ett bra liv. Efter många diskussioner med veterinärer var vi överens om att det enda rätta var att han fick somna in. Det fick han göra idag.

Varje gång vi tvingas ta ett sånt beslut är vi ledsna på katthemmet. Vi vet att det kostar många pengar att rädda svårt skadade katter, men många gånger lyckas vi. Den här gången gjorde vi inte det.

Vi undrar än en gång, varför inte nån såg för länge sedan att vår kompis behövde hjälp. Det måste varit tydligt för nån, eller några, att han skadats och behövde hjälp.

 
 
 

9 kommentarer:

  1. Sov gott sötaste P. Så snäll och kelig kille. Så tragiskt att ingen sett dig tidigare, men nu slipper du lida. Vi kommer att sakna dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Micke och Molle, vi kommer alla att sakna P. Han var värd ett bra liv, men så blev det inte.

      Radera
  2. Många gånger är det de svåraste o jobbigaste besluten att ta, dom enda rätta.
    Som i detta fallet med kissen som ni fick låta tassa över bron idag.
    Hoppas att han nu skuttar runt på ängarna bland blommor o fjärilar.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, det är väldigt svåra beslut, och vi undersöker alltid noga om det finna andra utvägar. Ibland finns inte det tyvärr.

      Radera
  3. Det är alltid så sorgligt när en kompis får vandra över bron. *sniff* Men vi är ändå glada att han fick vara hos er sista tiden och vi vet att ni gjorde allt som gick, och vi är säkra på att han också vet det. Men som du jamar, man blir så ledsen över att ingen såg att han behövde hjälp långt tidigare.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, det är märkligt hur många som blundar när de måste sett att han behövde hjälp. Det händer gång på gång. Tänk om människor kunde ha lite mer empati, både för människor och djur.

      Radera
  4. Det var ledsamt att läsa, men liten tröst ändå att P inte behövde ligga ute nånstans och lida. H*n måste haft förfärligt ont, stackaren. Men jag förstår att det blir många tårar för er på katthemmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, han hade väldigt ont. Trots smärtstillande, som han fick hos oss, hade han ont. Hade han inte haft det hade vi fortsatt att hitta lösningar.

      Radera
  5. Ni gjorde det enda rätta. Ser man att kissen inte kommer att få ett bra liv och man verkligen har försökt att lösa det så är det enda rätta att fatta det fruktansvärt jobbiga beslutet att inte förlänga lidandet. Hemskt jobbigt som sagt men ibland det enda man kan göra om man är en ansvarsfull ägare.
    Nospuss

    SvaraRadera