tisdag 8 december 2015

Katten Miranda på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Miranda på Södertälje Katthem.

När jag blivit lite äldre, så där ett drygt halvår,  hittade jag en plats under en trappa där jag fann lite avskildhet och trygghet. Jag kunde ju inte ligga där hela tiden, för jag måste ju ut och leta efter mat ibland.

De var när jag gick ut från trappgömman som det var farligt, det visste jag.

Det fanns en hel del personer, flera ganska unga, som tyckte det var roligt att jaga en katt och se hur jag vettskrämt sprang iväg. Det var just vid ett sånt tillfälle det hände. Jag såg en sko på alldeles för nära håll. Jag hann inte undan innan den träffade mig i huvet. Jag skrek till av smärta och rusade tillbaka till min trappa.

Jag ska berätta mer om det i morgon.




21 kommentarer:

  1. Men fy- och uschjam, stackars dig, jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att bli sparkad på. Så rädd du måste ha varit. *ledsen*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, ingen katt borde kunna föreställa sig hur det är att bli sparkad. Aldrig!

      Radera
  2. nää*biter på naglarna* hur ska det gå?
    /MajaGräddnos

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maja Gräddnos, be matte trösta dig lite när du läser fortsättningen.

      Radera
  3. Jag blir helt bestört! !!! Tänk om jag skulle träffa på personen i fråga. .... stackars dig lilla gumman. .. om jag inte vore så allergisk så skulle jag erbjuda dig mitt hem å visa hur snäll man ska vara mot kissar:)
    åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åsa, vad synd att du har allergi. Jag skulle gärna bo hos nån som verkar så snäll som du.

      Radera
  4. Den fulingen som ägde den skon som träffade dig skulle min matte o husse vilja träffat.
    Den hade fått så mycket verbalt stryk att den nog aldrig mer hade gett sig på en katt.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ozzy, synd att din matte och husse inte träffade den där elakingen.

      Radera
  5. Nej, nej, nej, man får inte göra så och det där med att det är roligt att skrämma någon, vi förstår bara inte. Hoppas att det hände något bra snart,Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, nä det är verkligen inte det minsta roligt att skada nån.

      Radera
  6. Katten Svens matte8 december 2015 kl. 18:42

    Att sparka på en liten försvarslös katt är sååååå lågt man kan komma, människor som gör sådant är helt utan empatiska förmågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svens matte, håller med. Såna människor borde bo på nån öde ö där de kan sparka på varandra och där det inte finns några försvarslösa djur.

      Radera
  7. Hugaligen! Sååå får man inte göra mot ett stackars djur. Darrar på morrhåren av sorg och ilska. Matte säger att hon skulle vilja säga ett par väl valda ord till den där tvåbeningen....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Micke och Molle, det är synd att ni inte var på plats när det hände. Då hade nog den där personen fått vad h*n tålde.

      Radera
  8. Här har vi svårt att hitta några jam över ett sånt beteende! *tårar på nosen*
    Man får bara inte göra så!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, nä, det får man inte! Ändå hände det.

      Radera
  9. Vi sitter här med tårar i ögonen och klumpar i våra halsar. Hur kan folk vara så grymma? Varför gör de en liten katt så illa? Tur att vi vet att du klarade dig, men fy, så förfärligt det måste ha varit för dig.
    Många kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunilla, Simba och Tasse, det är alldeles obegripligt att man kan vara så elak - och så feg.

      Radera
  10. Å, stackars lilla katt!!!

    SvaraRadera
  11. Miranda - du anar inte hur otroligt ARG jag blir på människor som gjort det de gjort mot dig. Det är tur för de människorna att jag inte träffar dem för då hade jag nog gjort mig olycklig på dem. Jag skäms över att vara människa när jag läser det du berättar.

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...