Hej, det är Daisy på Södertälje Katthem.
Vid det här laget vet ni att jag blev kattnappad från min mamma och syskon till en annan familj. Det gick bra i flera månader. De tyckte jag var söt och jag kostade ju inte så mycket heller - till att börja med.
Som alla katter växte jag och så småningom började jag löpa. Det var en jobbig tid och jag hörde att mina människor diskuterade om det här och sa att det var för dyrt att låta kastrera mig.
En dag släpptes jag ut. Eftersom jag inte varit ute förut var jag ganska rädd. Rätt som det var kom det en stor vovve och jagade mig. Jag sprang allt vad jag kunde för att komma undan. När jag äntligen vågade stanna hade jag kommit långt hemifrån. Jag visste inte åt vilket håll jag skulle gå för att komma hem.
Jag började leta efter nånstans att krypa in för att få skydd för regnet, men först måste jag ju få nåt att äta. Hur gör man när man nyss kommit ut och är hungrig och ingen ger en mat?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Idag har jag tänkt på alla katter som drabbas av krig. Det är så klart hemskt för alla mänskor ock...
-
Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Idag har jag tänkt på alla katter som drabbas av krig. Det är så klart hemskt för alla mänskor ock...
-
Hej, det är Nikita på Södertälje Katthem. Häromdagen lånade jag ju ut min blogg till Översten som ville berätta om sin situation. Idag k...
-
Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Idag får ni en bild på både Ubbe och mig. Jag ligger på min röda filt som jag fått av blogghjälpen...
Lilla söta Daisy, du var ju en frisk liten kisse som växte och utvecklades och det förstod inte dessa stackars dumma människorna som du bodde hos.
SvaraRaderaÄn en gång visar tvåbeningarna upp sin totala avsaknad av intelligens och förnuft/omdöme.
Bävar inför hur du fick mat o skydd över huvudet.
Ozzy
Ozzy, jag tror inte mina människor brydde sig ett dugg om mig egentligen. I alla fall inte när jag inte var kattunge längre.
RaderaÅh, det låter inte alls bra, förstår att du blev jätterädd och sen inte känna igen sig.. Stackars dig! Nosbuffar
SvaraRaderaDui och Deco, det var jätteläskigt. Så ska ingen katt behöva ha det!
RaderaMen lilla gumman då! ja hundar kan vara läskiga djur...
SvaraRaderaåsa
Åsa, jag tycker hundar ska vara snälla. Jag tycker förresten att ALLA ska vara snälla.
RaderaMen man släpper inte ut sin misse alldeles ensam första gången! *fräääs* Inte heller skall man skaffa katt om man inte "har råd" att kastrera missen, men jag gissar att de nog hade det fast de inte ville prioritera en så viktig sak. *slokar med morrisarna.
SvaraRaderaStackars dig som blev jagad av en skällis och sprang vilse. Hur skall det nu gå? *biter på klorna*
*nosbuffar*
Alice, det är alldeles riktigt som du jamar. Om maninte anser sig ha råd att kastrera sin katt ska man ingen ha. Det är ingen mänsklig rättighet att ha katt!
RaderaFy jam så otäckt att bli jagad av en hund man inte känner :(
SvaraRaderaJag blev jagad av grannens dumma jakthund för en del år sedan och är jag ute och hör den hunden skälla så springer jag fortfarande hem.
Vilka dummisar du kom till som "släppte" ut dig när dom inte ville betala för din kastrering :(
Tassklappar o Nosbuffar