Blogghjälpen har ordet igen

Så sitter man här igen, en älskad katt fattigare på ett sätt, men också väldigt nöjd och glad över att en bloggkatt fått ett nytt, bra hem.

Rosita har haft en tråkig början på livet, två gånger till och med. Att tvingas föda sina ungar i en lada där ingen har lust eller tid med gos och omvårdnad är ingen höjdare för en katt. Som tur var fick hon komma till katthemmet med sina ungar. Hon var en duktig mamma åt dom.

När de flyttat fick även Rosita ett hem. Vi trodde det var ett bra hem, men det visade sig att matte inte tyckte att det var "rätt" katt hon fått. Jag var med när vi hämtade tillbaka henne till katthemmet. Det märktes på henne att hon inte kände sig hemma i sitt hem, så det var bra att hon fick komma tillbaka till oss för att få en ny chans. Vi förstår fortfarande inte varför matte inte ville ha henne kvar.

När hon blivit bloggkatt lärde jag känna henne "på allvar". Hon var inte den som sålde sig själv genom att gå fram till burdörren och titta bedjande på besökare. Man måste ge henne tid att lära känna en. Jag fick förmånen att bli en av hennes kompisar. Så fort jag kom in i buren kom hon fram och strök sig mot mina ben och hon var mycket förtjust i godis hon fick.

Rosita är ganska liten till växten, och har en speciell blick i sina pigga ögon.

När hon som nu är Rositas matte gick in i buren syntes det att Rosita kände sig trygg ganska direkt. Jag tror att hon och hennes lillebror kommer få ett fantastiskt hem hos nya matte. Så småningom hoppas jag kunna ge en uppdatering.

Nu ska en ny katt börja blogga från katthemmet. Kanske presenterar h*n sig redan i morgon. Lite förhandlingar behövs förstås innan vi kan börja blogga igen, men katter brukar vara samarbetsvilliga, bara man ger dom tid och kärlek.

Tack alla ni som följt och stöttat Rosita. Jag hoppas ni fortsätter stötta nästa bloggare också.