måndag 18 augusti 2014

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Som ni kanske kommer ihåg ringde  människorna som inte visste var de skulle göra av oss till katthemmet. Vi lyssnade som bara den på vad som sas.

Vi kunde inte höra vad den som ringdes upp sa, men när samtalet avslutades sa den som ringde OK, men då kan vi avvakta så blir det en plats åt dem så fort det går?

 Molle och jag tittade på varandra. Fanns det en chans att vi skulle få leva? Det verkade faktiskt så.

Människan som ringt trodde inte att vi förstod vad som hon sa till kollegan, men vi förstod visst att hon sa så här: de har ingen plats direkt, men de ska försöka ta in de här katterna så fort som möjligt. Då slipper vi åka och avliva dem.

Sen åkte de ifrån oss. Då utbröt värsta rejset! Vi dansade, hoppade, jamade, sprang hit och dit och bara jublade. Vi skulle få leva!

9 kommentarer:

  1. Ja, TÄNK om inte det där katthemmet fanns, med alla supersnälla människor som bryr sig om stackars katter som övergivits!?!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, ja, då vore det ännu många fler katter som for illa.

      Radera
  2. Jamarns vilken tur ni hade! Ni skall se att snart kommer ni få ett riktigt för-alltid-hem!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, tänk om turen håller i sig, så vi får ett för-alltid-hem!

      Radera
  3. Vi kan riktigt känna hur glada ni blev när ni hörde att ni skulle få leva!! Ruggigt att det var så nära att det inte blev så....!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sven, jam, man kan verkligen jama om lyckorus.

      Radera
  4. Klart att ni blev kattfnattiga av ett sådant besked !

    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...