Där satt jag och väntade på att åtminstone nån av mina människor skulle komma och hämta mig. Jag var hungrig och började bli lite trött och frusen.
Men som ni förstår kom inte mina människor. Jag förstod så småningom att de inte skulle göra det heller. Här gällde det nog att hitta andra människor att flytta in hos.
Jag började gå omkring i området där jag haft mitt hem. Jag frågade alla grannar om jag kunde få bo hos dem, men det blev nobben från alla. Schas, gå hem med dig hörde jag överallt. Jag önskade inget hellre än att ha ett hem att gå till. Men det hade jag inte.
Jag berättar mer i morgon.
Vad hemskt det måste ha känts för dig att plötsligt vara hemlös och inte ha någonstans att ta vägen och ingen som gav dig mat. Vad synd om dig, lilla Stellan, att du blev övergiven.
SvaraRaderaMarie, ja du anar inte så rädd och ledsen en katt kan bli.
RaderaUschjam, det är alltid lika jobbigt att läsa de nya bloggkatternas berättelser. Jag kommer aldrig kunna förstå hur människor kan bete sig på det sättet. Aldrig.
SvaraRaderaGustav, nej, det kan inte de som jobbar här på katthemmet heller!
RaderaVi förstår inte hur man kan göra så mot sin älskade katt.Stackars dig, vilken mardröm fast på riktigt.Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, ja mardröm är bara förjamet.
RaderaVi förstår inte heller hur man kan göra så och vi förstår inte heller varför såna hjärtlösa typer skaffar djur från första början. De borde köpa en tygnalle istället för ett levande djur.
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, det borde vara förbjudet för såna människor att skaffa levande djur!
RaderaMjaui, vi jamar som Alice
SvaraRaderaSådana s.k människor borde skaffa sig tygdjur istället. Stackars dig Stellan, att gå omkring hungrig och bli lämnad ensam för dom du hade bott hos, suckjam, vilkemn mardröm, fast det var på riktigt.
Tasskram på dig Stellan.
M, T, S, det var hemskt. Sånt vill man inte ens att den värsta fienden ska få uppleva.
RaderaFina Stellan, grannarna visste kanske inte att du inte längre hade ett hem. Det skär verkligen i hjärtat av att läsa era berättelser. Hoppas verkligen att det fanns någon granne, eller någon i närheten, som kunde hjälpa dig! Kurr och burr.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, jodå, de visste! De ville bara inte veta av mig.
RaderaMen fyyy, så hade jag det en kort tid också, vet hur hemskt det känns. Hade ju iofs ett tomt hus men det är inget hem utan människorna. Det blev bättre sen, eller hur?
SvaraRaderaPelle, då vet du hur det känns, fast du hade tur. Hoppas jag också får ett lika bra hem som du har en dag.
RaderaFyjam så ledsamt att ingen av grannarna heller ville ta tass om dig :(
SvaraRadera