Hej, det är Bertil på Södertälje Katthem.
Vi katter vänjer oss vid det mesta. Vi kan vara ute, inne, ute och inne, vi kan vara tröstarkatter, vi kan leka o s v. Men en sak tror jag inte nån av oss riktigt kan vänja sig vid, och det är att bli övergiven. Åtminstone för mig är det det värsta som hänt hittills.
Det fanns flera hemlösa, övergivna katter i mitt område. Vi gjorde vad vi kunde för att markera ett eget revir, men det blev hela tiden slagsmål vilket satte sina spår. Jag var ju egentligen en snäll katt som inte alls ville slåss, men jag hade ju inget val när andra kom och försökte ta det lilla område jag mutat in.
Ändå tyckte jag inte de andra katterna var värst. Det var de människor som betedde sig illa mot oss alla. Som om det inte räckte med att vi blivit övergivna - vi skulle sparkas, skrikas åt, kastas saker på och annat tråkigt.
Att hitta mat var ett ständigt problem. Ibland var jag så hungrig att jag åt pappersbitar för att få nåt i magen.
Det började bli kallt ute om nätterna också. Jag hade ont lite överallt. Jag mådde inte alls bra. Jag letade förtvivlat efter nån som kunde hjälpa mig, ge mig mat, ge mig värme, ett hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...
-
Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Idag är det inte jag som är på bilden. Min kompis, Liam, flyttade till ett eget hem för några daga...
-
Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...
-
Hej, det är Isadora på Södertälje Katthem. Idag har vi råkat ut för riktiga dumsnutar. Det bärjade med att vår snälla och duktiga kassö...
*biter på klorna* spinnande och jättehemskt, nu måste det snart bli bättre, visst?
SvaraRaderaPelle, så mycket värre kunde det nog inte bli.
RaderaMen nu måste det snart hända något positivt, det här är då för sorgligt...
SvaraRaderaGustav, ja men jag måste få berätta om det som var sorgligt också.
RaderaBlev du tvungen att äta papper?! Din arme krake, det gör ont i MIN mage när jag tänker på hur du hade det.
SvaraRaderaSippo, ja det fanns inget annat att äta. Papper är inte gott.
RaderaÅh jag blir så jamarns arg på elaka tvåbeningar! Även om de inte gillar katter behöver de inte vara elaka! Matte tror att det är såna som håller på att mobbar andra tvåbeningar också. De är nog inte speciellt omtyckta varken hemma eller på jobbet...
SvaraRaderaVi hoppas att du inte behövde vara därute i kylan alltför länge innan du fick komma till katthemmet.
*nosbuffar*
Alice, du har nog rätt. Människor som måste plåga andra har nog själva haft det svårt. Konstigt att de inte kan bryta mönstret då.
RaderaMEN äre Bertil så hemsk, att du blev tvungen att äta papper, usch!
SvaraRadera*Arma krake*
Hoppas du får ett bättre hem framöver där du får känna dig omtyckt av din/a människor och att du får ta tas om dom.
Tasskram på dig du fina katt
M, C, T, S, jag hoppas också jag får ett bra hem. Blogghjälpen och andra säger att jag är värd det.
Radera