En katt på Södertälje Katthem bloggar

tisdag 10 juli 2012

KAtten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag berätta om en av mina kompisar som bor långt, långt borta. Ända i Amerikatt.  Hon heter Sasha och är blind. När hon var ett år skulle en vän till matte och husse ta hand om Sasha en tid, eftersom de skulle resa bort. Men den som gjorde längsta resan, det var Sasha det!

Hon smet ut och var borta i två år innan vänner till matte och husse hittade henne på et djurhem! Då fick hon komma hem igen, och matte och husse är jamarglada. Ni kan läsa om henne  här.

Då tänkte jag så här: tänk om Sasha hade varit ID-märkt och registrerad. Då hade hon fått komma hem mycket tidigare. Så tänk på att ID-märka oss och registrera oss. Det kan spara mycket lidande för både oss och er!

14 kommentarer:

  1. Vi läste om Sasha, det var helt otroligt. Tänk så lycklig hennes människor måste ha blivit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, den största olycka en riktig kattvän kan råka ut för är nog om kissen försvinner och man inte vet var den är. Den största lyckan måste vara att den kommer tillbaka!

      Radera
  2. Vilken tur att Sasha hittade hem till sist i alla fall :)
    Jag har så klart ett registrerat chip i nacken !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kjelle Bus, jamarbra att du har chip i nacken. Borde vara lag på att alla kissar är både ID-märkta och registrerade.

      Radera
  3. Tänk vad bra det vore om det var självklart att märka sin katt.. Så skönt för Sasha att få komma hem ändå. Vi är tatuerade för matte tänkte att det syns i alla fall.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, bra med tatueringar. Problemet är bara att de ibland blir lite suddiga och svårtydda med tiden.

      Radera
  4. Alla vi klosterkatter är ordentligt registrerade, både hos SKK och hos SVERAK, och när Sagge kom till oss såg matte till att även han ID-märktes och registrerades. Det känns tryggt för oss alla. Och den där skällisen som mattarna hittade var också ID-märkt, så djurhemmet i Kristinehamn kunde snabbt ta reda på vem hon tillhörde. Jam, ni vet väl skillnaden mellan katter och hundar? Hundar har ägare, katter äger. Hihi!

    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Imma, det är ordning och reda i klostret. Förstår att mycket är din förtjänst, men gammelmatte och matte får väl ta åt sig lite av äran också?

      Radera
  5. Jamarns vad glada Sasha och hennes tvåbeningar måste ha blivit! Man bli så glad ända ut i svanstippen när man läser såna solskenshistorier! Synd att alla inte förstår att det är lika viktigt att vara märkt som att man har en försäkring. Försäkringskostnaden betalar sig snabbt om något händer. Matte konstaterade att Wilmas senaste vettisbesök hade kostat mer än alla oss fyras försäkringspremier i år om hon inte hade varit försäkrad. Hon mår för tillfället hyfsat bra. Halvlös varannan dag och bra däremellan. Men hon är pigg och glad och äter så matte vill avvakta med ett nytt vettisbesök eftersom hon blir så otroligt uppstressad av att vara där.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, visst blir man glad när man läser sånt här. Jag tror det är klokt att avvakta lite med fler besök hos vettisen. Om det behövs fler besök skulle jag nästan råda matte att åka till Södra Djursjukhuset istället.

      Radera
  6. Vilken tur Sasha hade. Men som du säger det är så viktigt att ID-märka. Tänk om fler förstod det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kattfamiljen, en del tvåbeningar fattar inte sånt här förrän det är för sent.

      Radera
  7. Matte läste precis om henne! Vilken tur den tjejen hade och nu hoppas jag att alla tänker om som inte märker sina innekatter. För det behövs bara en öppning stor nog för att komma ut, så är de utekatter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, det är alldeles riktigt. Vi kan smita ut genom en väldigt smal springa om vi vill.

      Radera