En katt på Södertälje Katthem bloggar

måndag 2 juli 2012

Katten Ninja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Ninja på Södertälje Katthem.

Som ni vet har jag berättat en hel del tråkiga saker på sistone. Främst om människor som inte verkar ha nåt hjärta i kroppen. Men igår fick jag höra det här, och det vill ja berätta som motvikt. Det är om en husse med hjärtat på rätta stället. Det är tur att det finns såna!

Husse bodde i en stad som ligger långt, långt bort. Bahrein tror jag den hette. Eftersom hussen var en snäll man märkte katterna i området det. En katt var särskilt mager och kom ofta till honom för att få mat och lite omvårdnad. En dag kom hon med två små, små ungar i munnen och gav honom. Sen gick hon. Nästa dag kom hon tillbaka med 2 små ungar till. Sen gick hon och hussen såg henne aldrig mer. Han tog med katterna till en vettis. Vettisen behöll två av ungarna och skaffade ett hem åt dem. De andra två tog hussen hand om. Sen flyttade hussen till Spanien. Då lämnade han ungarna åt sitt öde. Nääää, nu lurade jag er allt! Katterna fick följa med husse till Spanien där han bodde en tid. När husse sen skulle flytta hem till Sverige fick katterna flytta dit. Nu bor de här hos sin snälla husse.

Husse tror att mamman förstått att ungarna skulle få det bra hos honom. Själv kanske hon inte hade tillräckligt med mat åt dem, eftersom hon var mager och säkert hade svårt att få tillräckligt med mat.

Så handlar en ansvarsfull kattägare. Det var väl en riktig solskenshistoria?

16 kommentarer:

  1. Ja det var verkligen en solskenshistoria! Men fyjam vad du skrämde oss ett tag, tur att du bara lurades. Jag tror vi katter känner på oss vilka tvåbeningar som är så där speciella som en del är. Det var jamarmodigt av mamma katt att våga överlämna ungarna sådär, men hon vet nog på något sätt att de fick bra hem.
    Men tänk att en del hussar tar med sina katter när de flyttar till andra länder medans en del hemska hussar och mattar, nej förresten det är inga riktiga hussar och mattar inte kan ta med sina katter när de flyttar här hemma i sverige.
    Här ställer vi oss alla fyra med svanshonnör åt såna hussar som har hjärtat på rätta stället!
    *nosbuffar*
    ps
    tack för fortsatt tasshållning, jag tror Wilma behöver det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, visst känner vi katter på oss när nån är riktigt snäll mot oss.Vi fortsätter hoppas att allt går bra med Wilma. Hon har vår tass- och tumhållning så länge hon behöver.

      Radera
  2. Det var verkligen en Solskenshistoria, vi behöver ju dem också som motvikt. Och så finns det ju ganska många snälla tvåbeningar också.
    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, ja som tur är finns det många snälla tvåbeningar!

      Radera
  3. Jisses vilken fin solskenshistoria !
    Min kompis Luna som bor i Luxemburg , hon bodde minsann i Brasilien innan och det var självklart för hennes 2-benta att hon skulle flytta med när dom skulle flytta till Luxemburg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kjelle Bus, det är just såna mattar och hussar som behövs. I hela världen.

      Radera
  4. Det var en bra historia. Lite som min egen historia med min Katt Nisse. Som var 350 grams kattunge, sista överlevande... Katten jag inte skulle haft utan bara vara karantän tilll. Jojo, fyra år senare och två husdjurspass... Så far vi över europa ihop och han är som en liten klok Findus katt.

    Mer solskenshistorier så man orkar med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karlavagnen, visst är det viktigt att berätta solskenshistorier också. Så vi orkar med de andra.

      Radera
  5. Mjau, så du skrämde oss Ninja, vilken underbar solskenshistoria som slutade bra
    Tyvärr så finns det ju även snälla tvåbeningar oxå. Det är väldigt bra det.
    Så rätt tänkt den är hussen tänkte, att katten skulle få följa med hussen hem igen.
    Heder åt sådan tvåbening!

    Tass tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. M, C, T, S, den hussen var en riktig husse!

      Radera
  6. Det var en jättevacker historia. Tänk att kattmamman förstod att han var en sån snäll människa att hon kunde lämna sina ungar till honom. *torkar en tår med tassen*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, vi katter är kloka djur, så det är klart att mamman förstod vem hon skulle adpotera ungarna till.

      Radera
  7. Jättefin historia och vi behöver höra dem också!

    Vi vet om en riktig globetrotter till katt, Mjau.
    Han flyttade från land till land tillsammans med sina människor. Husse är journalisten Staffan Heimersson som har berättat om Mjau i flera av sina böcker.
    Bland annat i En god katt förlänger livet med Anna-Lena Brundin, 1998 och Kattguld, också med Anna-Lena Brundin, 2001.
    Härliga kåserier som man verkligen blir glad av!!! REKOMENDERAS :)

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjulia Huller om Buller, jag har läst båda böckerna. Anna-Lena är ju ambassadör för Södertälje Katthem.

      Radera
  8. Hjärtevärmande! Klok mamma katt som skaffade hem till sina små.

    SvaraRadera
  9. Åh, nu blir vi tårögda och lyckliga på en och samma gång. Vilken kille, vilken husse! Och vilken tapper och klok kattmamma.
    Det är sådana här historier som ger en tron på mänskligheten tillbaka.
    Kramar och tassklappar

    SvaraRadera