Idag har det varit ganska lugnt här. Det har gjort att jag kunnat tassa ner vad som hände sedan min mamma och mina syskon åkt till sina hem.
Jag fick så klart nya kompisar. Här på katthemmet låter man aldrig en kattunge sitta ensam om den inte är sjuk, förstås. Det är också så att en kattunge aldrig säljs ensam till ett hem om det inte redan finns en katt i det hemmet. Annars måste man köpa minst två katter så att kattungen får sällskap.
Jag börjar ju bli vuxen nu, så egentligen skulle jag kanske kunna bli ensam i ett nytt hem. Men helst vill jag har sällskap. Jag tycker om att umgås med andra katter och de tycker om att umgås med mig.
När jag skulle sättas i en ny bur valde man en med kattungar som var väldigt rädda av sig. De blev snabbt mina kompisar och snart lärde de sig av mig att tvåbeningar faktiskt inte är farliga. I alla fall inte de som finns på katthemmet. Så nu tycker vi alla i buren att det är kul när vi får besök. I alla fall nästan alla.
Jag håller nu på att utarbeta ett program för skygga katter. Jag ska lära dem hur man blir vän med både andra katter och tvåbeningar. När jag är färdig med det ska jag be blogghjälpen hjälpa mig att sälja programmet så vi får in jamarmycket pengar till katthemmet.
Jamarbra att du hjälper småttingarna så att de inte behöver vara så rädda för människor längre. Du som har erfarenhet måste ju vara en kanonlärare.
SvaraRaderaVi instämmer med Sippo. Det är jamarns så bra att du hjälper småttingarna så de blir tuffare för utan att tuffa till sig så har man svårt att få 2-beningarna att vilja adoptera. Konstigt ändå att 2-beningarna reagerar så. De borde ju förstå att när katten blir trygg så blir den också kelen. Det säger ju sig själv.
SvaraRaderaVi är säkra på att alla småkissar har haft en väldigt stor nytta och glädje av att hamna i din bur! Och vilket tålamod du verkar ha med människor! Tänk vilken lyckligt lottad människa som får dig som ägare en dag! Fast... vi undrar ju hur de skall klara av katthemmet utan dig. Du får kanske ta hand om det på distans. Kanske med hjälp av webkamera och sånt.
SvaraRaderaDet där programmet skulle Kajsa behövt - fast det är klart. Nu är vi ganska glada över att hon var skygg och rädd, för hade hon inte varit det, hade hon ju varit någon annans ägare och det hade vi ju tyckt varit sorgligt. Och Maurice hade inte haft någon fru...
nosgos å allt det bästaste
Maurice & Kajsa
Vilken tur att ni kissar kan hjälpas åt att visa varandra hur man ska vara med tvåbeningar. Säkert tyckte de andra kattungarna att du var en toppenlärare! Kurr och burr.
SvaraRaderaTycker det låter jättebra med ett av dig utarbetat program för skygga katter !!!
SvaraRaderaFör som du jamar så finns det ju en massa snälla 2-benta oxå :)
Sippo, ja, jag tror nog jag har ett och annat att lära ut.
SvaraRaderaJenny, ibland undrar man hur tvåbeningar tänker. Det är ju precis som du säger - en trygg katt är en kelig katt.
SvaraRaderalillies lya, jag undrar också hur det ska gå när jag får ett hem, men blogghjälpen säger att vi katter är väldigt läraktiga och att vi snabbt kommer lära upp en ny katt när jag får ett hem. Det har hänt många gånger redan.
SvaraRaderaFIndus, Isak och Rasmus, mina små kompisar blev snart modigare när jag visade dem att man kan bli klappad utan att bli rädd. Nu är en av mina lärjungar lärare i en annan bur med skyggisar.
SvaraRaderaKjelle Bus, vi får ju inte glömma att det finna många snälla tvåbeningar. Det är lätt att de hamnar i skuggan när vi berättar om dummisarna och det är inte rättvist.
SvaraRadera